Watch Dogs 2

25 minuter in i Watch Dogs 2 står det klart att det är ett helt annat spel än det första i serien. Tänk dig att Watch Dogs är Star Wars: A New Hope, visualiserat det? Tänk dig nu att Watch Dogs 2 är Space Balls. Föregående uttalande kanske var lite väl överdrivet, men spelets ton är extremt annorlunda. Det är fortfarande ett spel som går ut på att vara en så stor plåga som möjligt mot "big brother" och det finns fortfarande riktigt mörka konsekvenser efter detta, med det sagt känns det som att Ubisoft den här gången gått mer mot tonen i Grand Theft Auto V än mot föregångaren Watch Dogs.

Demon vi fick äran att testa började med ett simpelt uppdrag där vi skulle leka detektiver på hög höjd. Någon samlade information med hjälp av ett verktyg kallat "stingrays" och det var självklart upp till oss att sabotera för denne. Vi hade tillgång till drönare och valde att testa stealthmodellen. Vi fick tag i informationen vi var ute efter, tog oss snabbt därifrån men blev upptäckta. Springandes, så hackade vi oss in i några bilar som vi styrde in i fienderna bakom oss och tog oss oskadda därifrån. Under tiden fick vi även kika lite närmare på Marcus modemöjligheter. Det finns flertalet olika outfits att leka med om du tröttnar på den blå jackan.

Vidare till uppdrag nummer två i Watch Dog 2-demon, vi fick lira lite med en av utvecklarna för lite co-op. Spelets multiplayerläge påminner mycket om Dead Rising 3s co-op, du hittar spelare i ditt spel och kan, om du har lust, välja att bilda ett tvåmanna hackerteam och spela igenom uppdrag med dem. Det känns som en grymt bra, ledig lösning, även om det vi fick uppleva var extremt kontrollerat. Det vore orättvist att döma denna del innan vi testat den på riktigt.

Med co-op-aspekten åt sidan fick vi på andra uppdraget hänga i Oakland och fick oss en inblick i hur annorlunda de olika stadsdelarna faktiskt är. Hundarna i Oakland är även större och elakare (viktigt att ta med, du får möta riktiga watch dogs i Watch Dogs 2). Målet på vårt andra uppdrag var att samla data (otippat) som två karaktärer hade på sig.

Även om det finns mörka aspekter i spelet, som kameraövervakning och manipulation som tar stor plats i spelets story, så tar knappast Watch Dogs 2 sig självt för på för stort allvar. Spelstrukturen som ger dig möjligheten att stödja Dedsec ger dig en härlig känsla av frihet vad gäller vilken typ av uppdrag du kan ge dig ut på.

Det är oklart om nästkommande information är bra nyheter eller dåliga nyheter (vi överlåter domen till dig) men Wrench känns som en sidekick du antingen kommer att fullkomligt älska eller hata med en passion. Marcus Holloway känns dock som en lättsammare, trevligare kille än Aiden från föregående spel.

San Fransiscos "The Bay Area" är definitivt stjärnan i Watch Dogs 2 och det är viktigt att nämna att, även om San Fransisco är en av världens mest igenkännliga städer för många, och folk ramlade av stolen av lycka för att få strosa runt på gatorna i nämnda stad, utspelar sig Watch Dogs 2 på fler ställen än just centrala San Fransisco. Vi får även springa runt i Oakland, Silicon Valley och Alcatraz (Just Alcatraz, före detta fängelse, numer turistattraktion och fristad för fåglar, är ett frågetecken vad gäller gameplay då Ubisoft inte hade lust att berätta.) Bay Bridge, Golden Gate Bridge, Fisherman's Wharf, Coit Tower, Lombard Street är några av de många landmärkena som spelaren får utforska. Spelvärlden är, även om allt inte är i korrekt skala, enorm och ger en känsla av enorm frihet.

En av aspekterna i Watch Dogs 2 som är klart märkbart från minut ett i demot är hur mycket mer systematisk världen är och hur mycket mer djup som finns i spelmekaniken. Visst, du kan snabbhacka för att bli av med den delen snabbt men för de spelarna som vill ta en mer kreativ rutt finns här massor av andra sätt att nå ditt mål. Även om 25 minuter inte är ens nära nog med tid spenderad för att kunna berätta exakt hur spelmekaniken fungerar i den långa loppet känns det ändå som att det finns så mycket mer än vad du ser vid första anblick. Ubisoft talade om de tre olika spelstilarna, den simpla, raka modellen, den tystare stealth-modellen och en tredje, utmanande modellen.

Watch Dogs 2 är inte en shooter, så mycket står klart, men att ha den 3D-printade pistolen till hands kan rädda dig om du kommer i kläm. Det känns dock verkligen mer som en sista utväg efter att du blivit påkommen smygandes bakom en låda och alla ess i rockärmen ramlat ut och ner på marken än en uttänkt strategi. Samma känsla får du vad gäller närstrid, du kan dra iväg en rak höger och rädda dagen, det fungerar, men djupet i spelets hacking och manipulationsaspekter blir bortblåsta och det är trots allt i dessa delar spelet har sitt hjärta.

Vårt smakprov av Watch Dogs 2 lämnade mersmak och ett positivt första intryck. Det står klart att några av de stilistiska valen kommer att värma hjärtan på vissa spelare mer än på andra, och spelseriens helt nya ton och attityd kan bli mycket emellanåt. Vi känner dock inte att det väger över allt det som gör spelet bra, spelets nya setting, djupa mekanik och alla dess olika möjligheter. Vi ser verkligen fram emot att få spela Watch Dogs 2 i sin helhet.