Wipeout 2048

För alla de som satte pengar på att Wipeout 2048 skulle dyka upp som en PSP2-titel: nu kan ni hämta ut era vinster. För de som inte vet vad jag babblar om, här kommer lite bakgrundsfakta.

Wipeout 2048 var en av två potentiella titlar som nyligen kopplades till Sonys populära racingserie. I teorin lät "2048" bättre än "Trinity", möjligtvis på grund av kopplingarna till "2097", undertiteln till vad många anser vara seriens bästa del.

Spekulationer ledde till diskussioner och det fanns onekligen en möjlighet för en historisk tillbakablick då utvecklaren Studio Liverpool redan utforskat framtiden med Pure, HD och Fury. Och ur en designsynvinkel var idén att tolka den nära framtiden för bra för att inte genomföra.

Allting var bara spekulationer. Men det visade sig att detta var precis vad Studio Liverpool gjorde. Det är inte en reboot av serien, men ett utforskande i hur de första racingsäsongerna av Anti-Grav League skulle ha sett ut, mot en bakgrund av framtida stadsbyggnader. Det är en crossover av nytt och gammalt, något som syns i varje bit arkitektur i spelet.

På sonys pre-E3-event får vi bara se en och samma bana i single- och multiplayer, men den titten räcker för att se vilka förändringar som gjorts. Som till exempel de som fordonen fått.

Dessa svävare är långt från de smäckra åken i spelvärldens framtid och det närmsta serien varit adjektivet "ful". Formerna är inte lika betonade - tänk långtradare i stället för Ferrari - men de har en sexig retro-finish som påminner om åken i spelet från 1995. Även om 2048 som sagt har klumpigare fordon.

I banorna åker vi genom gamla och nya områden i stadsmiljöerna och det är mycket vackert. Gatorna utanför själva banan är packade med folk och delar upp sig i flera förgreningar. Färgerna är dämpade, rentav smutsiga, för att antyda att stället är i förfall. Precis som kan vänta sig från en värld som har 80-tals-science fiction som mall.

Så kommer banans mest ikoniska landmärke in i bild. Efter en nästan 90-gradig sväng uppåt får vi åka längs med ett enormt torn som dominerar hela banan, varpå raksträckan förvandlas till galna loopar. En blå himmel fungerar som maffig bakgrund till en glimmande ny värld med ljusa skyskrapor och lysande racingspår. Miljöbytet är lika subtilt som en tegelsten, men inte på ett dåligt sätt.

Tanken är att ha en stor, visuell nyckelpunkt på varje bana, för att ge banorna sin egna identitet. Banorna är dessutom märkbart bredare, vilket är ett medvetet beslut för att uppmana till mer aggressivt spelande. Studion har pulat med stridssystemet och vapenlådor har delats upp i två distinkta färger för att indikera aggressiva och defensiva valmöjligheter. Varje skepp har en sköld från början, och denna aktiveras med cirkelknappen.

Du kan styra både "normalt" och med gyron, och det känns som ett naturligt tillägg att kunna justera svävarens fram- och bakdel genom att luta konsolen. Man kan för övrigt också påverka spelets titel- och menyskärm genom att gnugga lite på PSP2:s bakre touchplatta. Studion antydde att touchpaden i fråga "kanske" kan komma att användas till något vettigare.

Vi blev definitivt sugna på att veta mer och att få spela mer. Detta är förstås ett bra tecken. Wipeout är en av få racingtitlar som fortfarande erbjuder något speciellt i form av fartblindhet och vanebildande spelupplägg. Baserat på denna förtitt verkar 2048 vara precis lika bra.