Mario Maker

Det finns ett spel som sådde fröet för den gigantiska spelmarknad som existerar idag. Ett spel som för alltid kommer att stå till svars för att TV-spel inte bara blev ett fenomen för gamers, utan även något populärt i det vanliga hushållet. Jag pratar naturligtvis om Super Mario Bros till NES, som egenhändigt räddade en döende spelvärld när det släpptes 1985. Nintendo- och TV-spelslegenden Shigeru Miyamoto har sedan dess spottat ur sig briljanta titlar på löpande band, och utan honom skulle det exempelvis inte finnas något Zelda, Donkey Kong eller - mest noterbart - Super Mario.

Och framgångssagan började med just Super Mario Bros till Nintendos första stationära konsol, som med 30 år på nacken fortfarande står sig som ett av världens mest älskade, inflytelserika plattformsspel. En milstolpe som Nintendo förstås vill fira, vilket de ämnar göra med Mario Maker: ett Wii U-spel som påminner om Little Big Planet, men med världens mest kända rörmokare i huvudrollen. Fast egentligen är det inte Mario som står i centrum, utan spelaren.

Till skillnad från traditionella Super Mario-titlar, är det nämligen inte Shigeru Miyamoto som kommer att stå bakom skapandet den här gången. Istället har det blivit dags för oss spelare att ta kontroll över de tvådimensionella banorna och på nästintill ändlösa sätt koka ihop något kreativt. Till din hjälp har du Wii U-handkontrollens touchskärm, som kommer att utnyttjas maximalt i Mario Maker. När man börjar skapandet av en bana, presenteras ett simpelt rutnät. Varje ruta går att fylla med föremål och fiender från Marios härliga 2D-bibliotek, där bara ens egen fantasi sätter gränserna. En kanon som skjuter guldmynt? Javisst! En hög Koopas som spatserar ovanpå varandra? Tja, det funkar det också. Om man dessutom drar stylusen fram och tillbaka över exempelvis Koopas, förändras fiendens skal från grönt till rött. Liknande finesser erbjuder de flesta föremålen och Nintendos ständiga lekfullhet gör sig som vanligt påmind.

Ännu mysigare blir skapandet i och med att det går att byta utseende på hela kalaset. I standardutförandet är det Super Mario Bros som gäller, med den exakta grafiken från det tidlösa originalet. Med stylusen är det dock inga bekymmer att när som helst skifta till en annan stil, från ett annat Mario-spel. Än så länge är det - utöver Super Mario Bros - bekräftat att Super Mario Bros 3, Super Mario World och New Super Mario Bros U alla kommer gå att välja när det gäller grafiken. Mumma för nostalgikern, men vi hoppas förstås att ännu fler av Marios 2D-äventyr kommer att finnas tillgängliga i det färdiga spelet.

När du byter grafikstil, ändras ingenting på banan förutom just grafiken. Allt som du skapat, återstår. Fiender traskar fram och tillbaka vid de ställen där de är utplacerade, med den enda skillnaden att de ser annorlunda ut. Antalet spelare som kommer att återskapa den allra första Super Mario Bros-banan, för att sedan se hur den skulle ha sett ut i Super Mario World, lär vara skrämmande många.

En sak som också förändras när grafikstilen växlar om, är ljudeffekterna. Dessa är nämligen också tagna direkt från respektive spel. Det har aldrig riktigt slagit mig förut, men Mario-spelen låter mer olika än vad jag trodde. Att hoppa ihjäl en stackars sköldpadda med rött skal och få dess forna ryggboning att snurra iväg till närmsta svamplåda (skrev jag just den där meningen?), är bara en av alla saker som låter distinkt annorlunda beroende på vilken grafikstil man har valt. Det märks att Nintendo vill vara så autentiska som möjligt i både grafiken och ljudet, för att på riktigt kunna fånga Mario-känslan.

Det går även utmärkt att testa banorna mitt i skapandeprocessen, vilket är ett inslag som får tummen upp. Att när som helst kunna hoppa in och testspringa den bana du just håller på att göra, för att därefter på momangen kunna återgå till utformandet, är ett bra sätt att utrota eventuella felbyggen. Ni vet, sådana som Martin Timell aldrig skulle ha godkänt. Och inte Arga Snickarn heller, för den delen.

Något som vi däremot inte riktigt vet ännu, är hur eller om det kommer att gå att dela med sig av sina banor när de väl är färdiga. Nintendo är som bekant fortfarande rätt hopplösa när det gäller online, men om Mario Maker inte ges stöd för regelrätt upp- och nedladdning av skapade banor, är en regelrätt handflata i pannan på sin plats. Little Big Planet tillät spelarna att dela med sig av sina verk redan för sju år sedan, och det finns ingen som helst ursäkt för att Mario Maker inte ska kunna erbjuda samma sak. Förhoppningsvis inser Nintendo värdet i socialt spelande även över nätet, eftersom en titel som Mario Maker är som gjord för just onlinedelning.

Multiplayer är ett annat frågetecken som vi ännu inte har fått något hundraprocentigt svar på. Kommer det att gå att lira flera stycken på samma skärm? De senaste titlarna i Mario Bros-serien har erbjudit härlig, lokal co-op och Mario Maker borde således inte vara något undantag. Än så länge är det emellertid bara singleplayer som har visats upp, och vi håller tummar och tår för att Mario i slutändan ska få sällskap av Luigi, Peach och Toad. Producenten Takashi Tezuka sa i en intervju förra året att det troligtvis inte kommer finnas någon multiplayer i Mario Maker, men att Nintendo åtminstone försöker hitta en lösning så att det ska gå att dela sina banor med andra spelare.

Huruvida vi kommer kunna dela på Svampriket med vänner eller ej, återstår alltså att se. Mario Maker ser hur som helst ut att bli en lättillgänglig dunderhyllning till tidigare Mario Bros-spel och att skapa sina egna banor ser både intuitivt och roligt ut. I september är det dags att dra på sig rörmokarhängslena och för första gången i Marios historia faktiskt börja ordna med avloppen. Det är väl hög tid för det, såhär 30 år efter rörpularens stora genombrott.