Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Titanfall

Titanfall

Gigantiska robotar och parkour-skuttande fotsoldater. Bra ingredienser när man vill kriga med stil. Vi har spelat Titanfall...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Titanfall vill inte bli en i raden av typiska actiontitlar som glöms bort så snart något nytt i samma stuk ligger i spelhyllorna. Den saken fastslås direkt när vi får spelet presenterat för oss bakom stängda dörrar på Gamescom. Innan vi ens får sätta oss med spelet måste vi, punkt för punkt, gå igenom faktorer som vi inte är helt vana vid. Titanrobotar, vapenval och rörelser såsom dubbelhopp eller springande på väggarna, exempelvis. Det märks direkt att Titanfall kommer att bli något annorlunda.

Det tydligaste signalementet är, uppenbart nog, enorma, hemska stridsrobotar. Vi får inte tillgång till dessa från start. Istället går de efter en timer och kan kallas ned (eller pånyttfödas i, om man är död) ungefär varannan minut. Åtta meter höga titanrobotar med gigantiska vapen kan förstås åstadkomma en hel del förstörelse, men även som fotsoldater har vi faktiskt ett och annat att säga till om. Förutom överlägsen rörlighet och faktumet att man är betydligt mindre och svårare att pricka drar fotsoldater nytta av vapen som utvecklats specifikt för att ha sönder titaner - vilket ju känns klokt.

Titanfall
Respawn Entertainment är till stor del grundat av Infinity Ward-avhoppare.

Respawn, som utvecklar spelet, är stolta när de presenterar banorna och menar att man kan ta sig från ena änden av kartan till den andra utan att röra marken en enda gång. Något som är möjligt tack vare fotsoldaternas smidighet och rörlighet. Att springa på en vägg, kasta sig mot väggen på andra sidan gatan, dubbelhoppa för att vinna höjd och därefter ta sig upp på ett tak inger en häftig känsla och ytterligare en dimension till krigandet. Inte minst när det pågår ett jäkla liv involverandes gigantiska mördarrobotar nere på gatan.

Detta är en annons:

Vårt uppdrag under spelsessionen är att skapa en distraktion medan en grupp allierade försöker smyga undan med en kidnappad pilot. Det andra lagets uppdrag är att försöka hindra det hela. Och det är här Titanfall tappar mig.

Titanfall
Dubbelhopp och möjlighet att springa på väggarna öppnar upp för nya strategier.

Trots att uppdraget börjar med en sekvens som visar hur den kidnappade piloten förs ner i en tunnel varpå två soldater hoppar efter och stänger en lucka bakom sig, och trots att röster på radion kontinuerligt poängterar hur viktig vår distraktion är, så utspelar sig i praktiken en helt vanlig dödsmatch med datorkontrollerade karaktärer som tycks ha hastats in för att ge lite extra krydda.

Jag vet inte om mina medspelare helt enkelt är usla (jag toppar listan i samtliga spelade matcher) men vi får stryk gång på gång. Redan efter några minuter hamnar vi på efterkälken, och det känns aldrig solklart vad som behöver göras för att vinna eller vad syftet med vår distraktion egentligen är. Ett problem som knappast lindras av faktumet att det inte finns några tydliga, visuella indikationer kring vilka karaktärer som styrs av datorn respektive spelare.

Detta är en annons:
Titanfall
Titanfall släpps till PC och Xbox One, samt att en version från annan utvecklare kommer till Xbox 360.

I slutändan är jag inte ändå inte helt överväldigad av Titanfall. Rörligheten tillför helt klart något extra, men i övrigt påminner det hela väldigt mycket om vanliga dödsmatcher med ett par gimmickar. I nuläget måste vi helt enkelt konstatera att det här ännu inte är den revolution vi hade hoppats på.

HQ
TitanfallTitanfall

Relaterade texter



Loading next content