Dead Island 2

Efter många, många år av absolut tystnad är Dead Island-serien äntligen tillbaka, vilket efter så lång tid och många problem nästan får räknas som tillbaka från de döda. Spelet har precis återutannonserats under Gamescom Opening Night Live, och nu är Dead Island 2 äntligen snart här. Men vi har faktiskt redan spelat det, eftersom vi bjöds in till ett exklusivt förhandsvisningsevent i London tidigare denna månad och fick då lära oss en hel del om spelets kampanj. Även om äventyret inte släpps förrän den 3 februari är det nästan färdigt och studion Dambuster spenderar nu extra tid med att polera och se till att den efterlängtade titeln inte gör någon besviken. Inte bara det, jag har faktiskt spelat ungefär 30 minuter och tagit del av det som Dambuster kallar en "bloody combat sandbox environment".

För de av er som minns originalet Dead Island och dess halvuppföljare Dead Island: Riptide, handlar det i stort sett om att överleva en zombieapokalyps på en tropisk ö, där du slaktar de odöda med hemmagjorda vapen i rollen som en av ett antal fördefinierade karaktärer. Det fanns en huvudstory med många sidospår och mycket utforskande, samt flera sätt att döda zombier på tack vare ett centralt fokus på närstridsvapen.

Det är därför viktigt att påpeka att Dead Island 2 också innehåller ett antal av dessa kärnelement från seriens tidigare kapitel, men att det samtidigt ger dig en helt ny och annorlunda sandlåda där du kan använda dessa mekanismer. Los Angeles avslöjades som miljö redan från början, och det har inte ändrats. Även om titeln bytt utvecklare flera gånger är Kalifornien fortfarande skådeplatsen, och vid evenemanget i London förklarade utvecklarna att de är helt förälskade i idén med "HellA". De uppgav dock också att allt annat har byggts om från grunden.

I Dead Island 2 slungas du ut i ett Los Angeles som är helt satt i karantän och överrumplat av zombier. Militären har gett upp och dragit sig tillbaka, och det finns sex spelbara karaktärer som är immuna mot det dödliga viruset, och därför är fast beslutna att överleva. Det "roliga" är att den grupp du tillhör inte bara överlever, utan närmast frodas under dessa förhållanden och finner en slags morbid glädje i att utrota zombierna bit för bit i områden som Bel Air, Beverly Hills och Santa Monica.

Efter denna introduktion började jag min 30-minuters session. Jag spelade som en karaktär vid namn Amy i den varma sanden på Santa Monica Beach ungefär halvvägs in i spelets kampanj. Stämningen här var ganska dyster, med bränder, rök och skrik från horisonten. Bland mina startvapen fanns en katana, Wolverine-inspirerade klor med en elektrisk modifiering och en gigantisk hammare. En snabb titt på gränssnittet avslöjade att vapensnickrandet är tillbaka samt att det finns många färdigheter att lära sig och träna upp.

Jag bestämde mig för att jaga efter de få zombier som sprang runt på stranden. De var långsamma, så det var lätt att bekanta sig med spelkontrollen. När de kom närmare märkte jag genast den extra detaljnivå som helt enkelt inte var möjlig i de två första spelen i serien. När jag slog dem med min hammare krossades delar av deras äckliga ansikten, och ett skott med en revolver blåste också av en hand. Inte bara det, jag högg också av ett ben med min katana, varefter zombien kom frenetiskt krypande mot mig. Det nya FLESH-systemet (som Dambuster kallar det) fungerar utmärkt. De säger sig leverera "Anatomically correct layers of skin, fat and muscle can be ripped away", och det kan jag intyga stämmer bra.

Jag stötte också på olika former av zombies på vägen från stranden och mot Santa Monica Pier. Jag dog nästan när jag kämpade mot en zombie med en explosiv gastank på ryggen, och lyckades också snitta ett par som stod i en vattenpöl. Jag hittade också resterna av en gammal spelhall, där jag attackerades av en ny typ av zombie som kunde framkalla elektriska impulser. Det blev tydligt att stridssystemet är mycket fysiskt, och jag har nästan bara beröm för just den delen av min demo.

Efter ett tag hade jag helt slut på ammunition. Eftersom det återigen är ett stort fokus på närstrid, gäller det att hushålla med det heta blyet. Det finns avslutande attacker, kraftattacker och många andra typer av mekaniker som alla syftar till att skapa mer mångsidiga strider. Du kan ständigt utöka din repertoar, och så småningom erbjuds även unika attacker för varje vapentyp, till exempel kan du använda en högaffel för att spetsa en zombie och sedan använda den som sköld.

Spelet bygger också på humor och små extrauppgifter som dyker upp dynamiskt i den öppna världen. När jag närmade mig det ikoniska pariserhjulet fick jag en ny uppgift där jag skulle döda alla "line jumpers" framför det, alltså zombies som hoppat över kön. Det var också här som jag stötte på en typ av "Slobber" som spottar gift, och även Crusher som är mycket svårare att döda.

Överraskande nog var den här sessionen också ganska utmanande tack vare antalet unika typer som alla kräver en specifik taktik. Det tog mig fyra försök att rensa ut framför pariserhjulet, mest för att sammansättningen av zombietyper förändrades varje gång jag var tvungen att släppa taget. Trots det verkar Dead Island 2 redan ha ett ganska grundläggande underhållningsvärde.

Om du är orolig för grafiken är det svårt att bedöma den slutliga kvaliteten utifrån min lilla skärm och en halvtimmes speltid, men än så länge ser det helt klart utmärkt ut. Det är uppenbart att studion bakom lekt med ljuseffekter, och hela Santa Monica var både kusligt detaljerat och hade mycket atmosfär.

Och på tal om atmosfär, även om Dead Island 2 har en sorts inneboende fånighet, kan den atmosfären ändras snabbt, och i slutet av demot gick jag in i en byggnad i slutet av piren och såg en zombieclown komma springande efter mig. Musiken nådde sin höjdpunkt, och sedan var demot över.

Det är ganska tydligt att Dead Island 2 inte uppfinner hjulet på nytt, utan utökar allt som gjorde de två originalspelen till enorma succéer, och tack vare den fantastiska grafiken, den vackert iscensatta atmosfären och den solida mekaniken kan jag ärligt säga med handen på hjärtat att jag ser fram emot att få spela mer.