Svenska
Gamereactor
recensioner
Far Cry 5

Far Cry 5

Kim har spenderat merparten av helgen bland de soldränkta granskogarna i Montana, med en galen kult som vill göra slarvsylta av allt som kommer i deras väg...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

De första timmarna av Far Cry 5 vittnar om en spelupplevelse utöver det vanliga. Inledningssekvensen när jag som detektiv tillsammans med ett par andra poliskollegor anländer med helikopter in i de snåriga skogarna i Montana för att arrestera kultledaren Joseph Seed, även kallad The Father, är fullständigt otrolig. Makalös! Jag skulle utan problem kunna likna den med inledningen i Last of Us, så märkvärdig är den. Den nerv som byggs upp under denna knappt femton minuter långa sekvens gör att jag knappt kan sitta stilla hemma i soffan på grund av nervositet. Det känns rått och äkta, naket och realistiskt. Att det hela utspelar sig på amerikansk mark och inte på en drömlik fantasi-söderhavs-ö, gör det hela desto sjukare.

Men sen skiftar spelet ton helt och hållet. Det tar inte många minuter förrän jag drämmer in med en lastbil i älgar, kraschar med en helikopter eller konverserar med någon av spelets minst sagt udda karaktärer. Som tur är tvingas jag inte behöva klättra upp för de där sablans radiotornen, som i mångt och mycket började bli något av en klyscha i serien. I spelets övningsområde tvingas du dock ta dig upp för ett torn, med lovorden om att du inte kommer behöver göra om det. Lite av en smart metakommentar mitt bland allt vansinne. Och vansinnigt blir det, minst sagt. Far Cry 5 är inte ett spel som tar sig själv på allvar för fem öre, förutom inledningen då. I princip alla karaktärer du stöter på är urflippade stereotyper, och det är sällan jag bryr mig om någonting vad de har att säga. Allt är överdrivet och knasigt bombastiskt. Hela presentationen är skrikig, och väldigt amerikansk - på ett mestadels bra sätt.

Far Cry 5
Far Cry 5 är med jämna mellanrum rysligt urflippat och bombastiskt.

När Far Cry 5 först utannonserades ryktades det om att spelet skulle våga ta en helt ny riktning, dels med tanke på det skulle utspela sig på amerikansk mark. Det var även snack om att det skulle vara en kommentar på det politiska klimat som nu råder i USA. Detta hade för mig personligen kunna blivit ett fascinerande spel, men kanske inte nödvändigtvis ett koncept som går att översätta till Far Cry. Med fjolårets Assassin's Creed Origins visade Ubisoft att de var beredda på att satsa mer resurser och tid på att utveckla en av sina mest framgångsrika spelserier. Titelt prisades och vann tillbaka flertalet fans, inklusive mig själv, som hade tröttnat rejält på tidigare installationer. Det kändes fräscht, samtidigt som det fanns bekanta aspekter som är djupt rotade i seriens DNA. På samma sätt som Ubisoft nylanserade Assassin's Creed, hoppades jag att de skulle göra detsamma med Far Cry. Men efter lite mindre än trettio timmars speltid går det inte konstatera annat än att det rör sig om ett väldigt bekant koncept och ett utförande som känns mer eller mindre exakt som det gjorde i fyran.

Detta är en annons:

Men det gör väl inte så mycket? Jag håller Far Cry 3 som ett av de bästa liren från den föregående konsolgenerationen, med en väldigt inbjudande sandlåde-värld. För att inte tala om den briljanta skurken Vaas Montenegro, spelad av Michael Mando. Far Cry 3 var självmedvetet och gick inte ut med att vara någonting annat än ett korkat actionspel i dess renaste form. Huvudkaraktären vi spelade var en bedrövlig liten snorvalp som var omöjlig att sympatisera med, det var nästan så att jag njöt under de sekvenser man blev torterad av Vaas. Men det var också syftet - att gå från usling till hjälte under spelets gång. Far Cry 4 var i mångt och mycket samma spel, fast i en annan miljö. Ubisoft tog väldigt bekanta spelmekaniska moment och översatte dem rakt av. Det fungerade dock förvånansvärt bra, och Far Cry 4 mottogs även det med öppna armar, även fast det var väldigt lik föregångaren.

Far Cry 5 följer nästan precis samma mall. Du som spelare blir placerad på en isolerad plats, där du stöter på en stor och stygg skurk i form av Joseph Seed som inget hellre vill än att göra livet surt för dig och dina vänner. Men kultledaren Joseph är inte så pass ond att du hatar honom, det finns ändå någon form av nyfikenhet som gör att du dras närmare. Till sin hjälp har Joseph ett par stycken undersåtar i form av syskon och annat pack. Var och en kontrollerar en viss region på kartan, och ditt jobb är väl egentligen att lösa uppdrag i en region för att ta dig vidare i berättelsen. Dessa uppdrag kan variera mellan allt från att frita gisslan, rensa läger på fiender eller skjuta sönder lastbilar som levererar varor till olika fabriker.

Far Cry 5
Montana är en perfekt plats för lite vansinnesaction, anser vi på Gamereactor.

Du kan själv bestämma i vilken ordning du vill avancera. Vill du enbart fokusera på huvudberättelsen så går det alldeles utmärkt. Jag skulle dock rekommendera dig att ta dig an spelet långsamt, och verkligen njuta av den mängd sidoaktiviteter som Far Cry 5 erbjuder. Ungefär femton timmar in i spelet fick jag för mig att endast spela igenom de huvuduppdragen, vilket ledde till att jag kom in i någon form av rytm som inte alls blev särskilt rolig.

Detta är en annons:

Huvuduppdragen fungerar på så sätt att du genom din karta skapar en överblicksbild över en viss region - för att sedan markera ut en plats där en person signalerar om hjälp. Du tar dig till platsen, rensar ut lägret på fiender och pratar med personen i fråga. I de flesta fall ber de dig om en tjänst där du kanske behöver hjälpa några civila eller hämta något typ av fordon de har förlorat. Jag vet inte vad det är med invånarna i Montana, men var och varannan sate har någon typ av attackhelikopter, plan eller lastbil med kulsprutor som de blivit av med. Det var spännande första gången jag smög in i en hangar för att sedan minuten efter brumma iväg med ett flygplan utrustat med fler missiler än vad det finns lakritspipor i Jämtland. Men dessa typ av spelmoment blir repetitiva alldeles för snabbt, och ett mönster börjar uppenbara sig. Jag hade verkligen gärna sett en annorlunda struktur på berättelsen, detta känns bara stor del av tiden slött och oinspirerat. Men för den som uppskattar att leka rövare och skjuta som en galning hej vilt med en attackhelikopter med jämna mellanrum kommer säkerligen att uppskatta det.

Men där huvudberättelsen lämnar en hel del att önska när det kommer till karaktärer och variation, desto roligare är de fritidsaktiviteter som du kan hitta ute i den öppna världen. Montana är en vacker plats, helt klart. Bra mycket intressantare att utforska än de snöbeklädda bergstopparna i det i fjärde spelet. Det är verkligen en maffig känsla att glida runt med ett flygplan i solnedgången, när ljuset leker mellan trädtopparna där borta i fjärran. Och du gör bäst i att bekanta dig med skogen och de djur som spatserar runt där inne. Du kan precis som tidigare spel i serien jaga i Far Cry 5. Allt från älgar till järvar. Ubisoft har denna gång sänkt livsmätaren rejält på merparten av alla djur, vilket gör att jakten inte känns lika frustrerande. Helt ärligt, ska det krävas två stycken handgranater och sex magnumskott för att ha ihjäl en honungsgrävling? Djuren upplevs inte alls som lika hotfulla som innan, och du kan med relativt få resurser göra dig av med dem utan något problem. De är dock lite aggressivare än tidigare, och räkna med att en och annan påfågel kan komma att attackera dig utan förvarning när du minst anar det.

Far Cry 5
Röstskådespelarna gör som vanligt väldigt bra ifrån sig och skurkrollen är som vanligt när det gäller denna spelserie något av en modern klassiker.

När du inte är fullt upptagen med att mata ihjäl älgar med hagelbrakare kan du som innan hoppa fallskärm, och använda dig av en så kallad wingsuit. Du kan låsa upp en förmåga som tillåter dig att skjuta dig ut från ett plan när du reser mellan olika punkter. Detta är någonting som aldrig blir gammalt, och att glida runt med sin dräkt i säkert hundra kilometer i timmen får mig att dra på smilbanden varje gång. Utspritt i Montana finns även en drös med fiendeläger och olika typer av "altare" att förstöra. Genom att göra detta låser du upp fler vapen, och ett steg närmare att minska inflytandet respektive ond ledare har för regionen. Det spelar inte så stor roll vart du rör dig i Far Cry 5, runt varje hörn finns det alltid någonting att upptäcka. Kanske till den milda grad att det är lite för mycket som händer på en och samma gång. Fler än två gånger har jag jagat ute i skogen för att sekunden senare mötas av en fyrhjuling som sveper förbi mig, och efter dem två stycken brunbjörnar som inte vill något hellre än att äta upp de stackars kultmedlemmarna till frukost. Vid en tidpunkt stötte jag även på en björn som red på en fyrhjuling, vilket ledde till ett skrattanfall utan motstycke.

När vi ändå är inne på buggar kan jag kort konstatera att Far Cry 5 tyvärr lider av en del problem. Absolut ingenting som förstör spelupplevelsen, utan mer små störiga moment som fiendekaraktärer som inte upptäcker mig, trots att jag står en halvmeter framför dem. Eller karaktärer jag talar med som står och skjuter upp i luften med sina gevär, och så vidare. Säkerligen är detta någonting som går att åtgärda med en patch eller två. Ubisoft har ändå varit duktiga senaste åren med att faktiskt leverera välpolerade öppna världar. Inte minst med Assassin's Creed Origins som var oväntat tajt, trots sin enorma yta.

Men vad vore en öppen värld utan en grym arsenal av det bästa USA har att erbjuda när det kommer till skjutvapen? Det tar en ganska lång stund innan du börjar låsa upp några av spelets trevligare gevär och pickadoller, men är du äventyrslysten så kan du alltid leta runt efter olika "skattlådor", som kan innehålla ett och annat gevär om du har tur. Men merparten av de vapen som finns låser du upp enklast genom att ta göra sidoaktiviteter i någon av de tre regionerna.

Skjutandet är väldigt likt föregående spel. Men varför ändra på någonting som redan är riktigt bra? Gevären känns tunga och kraftfulla. Pistolerna nätta, men dödliga. Den numera obligatoriska pilbågen gör sig påmind ännu en gång, och spelade en central roll i min genomspelning i alla fall. Speciellt i kombination med min trogna hund Boomer, som du låser upp tidigt i spelet. Med hjälp av honom "taggar" han fiender åt dig, som jag med enkelhet kan skjuta ner med min båge. Du kan låsa upp flertalet olika kompanjoner ju längre in i spelet du kommer. Allt från galna kärringar med helikoptrar till en dödlig krypskytt. Eller varför inte en bonnläpp med eldkastare som du kan beordra in i valfritt läger? Många av dessa karaktärer går hand i hand med ett visst vapen, eller spelstil. Använder du dig mycket av bågen, så är Boomer det självklara valet. Men du kanske föredrar att storma in genom huvudentrén med en snubbe som styr ett bombplan? Valet är ditt i Far Cry 5. Jag uppskattar verkligen variationen när det kommer till att tackla dessa situationer. Det skadar inte heller att det finns en hel uppsjö med olika vapen att låsa upp, beroende på vilket humör du är på.

Inledningsvis kan du bara bära ett gevär och en pistol. Men genom progressionssystemet kan du snart bära flera vapen, och mer ammunition. Systemet med "perks" skiljer sig lite från tidigare spel. Du behöver inte denna gång jaga djur för att sy diverse hölster. Utan allt sköts via menyn med "perks", och poängen delas ut ganska frikostigt. Det tog inte lång tid förrän min karaktär var fullt utrustad med alla typer av förmågor. Det kan exempelvis rör a sig om förmågan att andas längre under vatten, tystare fotsteg eller möjligheten att reparera fordon. Ni kan det här redan, det är nästan exakt samma förmågor som i trean och fyran. Med den stora skillnaden att du inte längre behöver olika pälsar och hudar för att kunna bära mer puffror.

Far Cry 5
Om du har problem med att ta över ett fiendeläger kan du skicka in din björnkompanjon som ofta gör livet surt för kultmedlemmarna.

Rent grafiskt är Far Cry 5 ett väldigt vackert spel. Det är inte bara spelvärlden som imponerar, utan allt från effekter till ansiktsanimationer är något av de bästa i genren. Det märks att Ubisoft haft en rejält saftig budget till att utveckla spelet. Det flyter på bra på min Playstation 4 i stadiga 30 bildrutor per sekund, och HDR-läget är verkligen i klass med det i exempelvis Horizon: Zero Dawn. Utöver ett fåtal buggar är presentationen toppen. Även musiken som i tidigare spel varit ganska anonym, lämnar denna gång ett bestående intryck. Det är mycket körsånger som spelas på både radion och i några av mellansekvenserna, men som i denna kontext passar utmärkt. Musiken bidrar verkligen till den kusliga stämningen emellanåt, framförallt under spelets inledning.

Jag hade dock gärna sett lite mer häftiga spelsekvenser som sticker ut från det ganska repetitiva "rensa-lägret-på-fiender-konceptet" som genomsyrar en stor del av Far Cry 5. Det finns ett fåtal sådana här sekvenser, som när jag anländer till en övergiven liten by, för att sekunden senare mötas av en snubbe på ett hustak som står och gormar någonting spydigt, samtidig som han sprutar med sin eldkastare rakt upp mot skyn. Minuten senare stormas lägret av kultmedlemmar som med hjälp av en drog som presenteras i berättelsen blivit hjärndöda mördarmaskiner, inte helt olikt en zombie. Så hela torget förvandlas till ett slags "horde mode" där jag tillsammans med eldkastarsnubben frenetiskt försöker överleva när människor kastar sig till höger och vänster om oss. Det spelas även någon gammal åttiotals-hit för att vidare skruva upp det absurda i situationen. Dessa sekvenser sker dock alldeles för sällan.

Far Cry 5
Snyggt är det, och ljudet är klockrent.

Far Cry 5 är en matig upplevelse, och det är ett generöst paket du får ta del av. Huvudberättelsen tog mig väl i runda slängar runt 20 timmar att klara av. Men då har jag inte räknat med de mängd av sidoaktiviteter som erbjuds. Om du har tid kan du med största sannolikhet få in mer än 50 timmar, utan problem. Men då får du vara beredd på att det kan bli aningen monotont när du rensar ditt åttionde läger på ondingar. Du kan ju även spela Far Cry 5 med en polare, vilket förhöjer spelupplevelsen rejält i mitt tycke. Världen är verkligen lämpad för att upplevas med andra, och har du möjlighet att spela ihop med någon, gör då det. Dock så sker det med brasklappen att om du blir inbjuden till att spela med en polare är det då bara dennes progression som räknas. Du är bara en gäst i världen och återvänder du till ditt eget spel är allting oförändrat. Det finns även ett arkadläge där du kan ta del av diverse olika nivåer och koncept skapade av andra människor i spelmotorn, med hjälp av ett slags byggverktyg. Här finns allt från skräckupplevelser till tidsbaserade skjutbanor. Här får ju tiden utvisa hur marknaden kommer se ut, men väl värt en titt om du börjar tröttna på huvudspelet.

Far Cry 5 kanske inte är den revolution som jag hade hoppats på när det utannonserades. Det är i mångt och mycket ännu en version av Far Cry 3, i en ny miljö. Dock med en rad förbättringar som gör spelupplevelsen tajtare och mer intuitiv. Jag har haft väldigt roligt när jag med min björn-kompanjon bygger upp vägspärrar uppe bland en snårig skogsväg i spelets norra regioner, för att sedan ligga och lurpassa på en stackars budbil vars förare sekunden efter min granat krossat underredet på bilen får halsen gjord till slarvsylta av min björnbuse. Allt samtidigt som banjomusik ljuder ut från bilens högtalare. Det är Far Cry, och som sandlådespel betraktat gör det väldigt mycket rätt. Du kommer garanterat ha riktigt roligt i Montana...

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Härlig spelvärld, enastående grafik och ljuddesign, mängder av vapen och fordon, bra skurkar
-
Halvdan berättelse, enformig struktur på uppdragen
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Kim Orremark
Jag förväntade mig aldrig att Far Cry 5 skulle vara någonting annat än just en uppföljare på den spelserie där Ubisoft lyckats hitta den perfekta avvägningen mellan en tung, mörk berättelse och fullständigt vansinnig spelbarhet. Precis som fyran var en förlängning på trean är femman det också - med de flesta av sina sina beståndsdelar intakta. Far Cry 5 är smällkul, nästan oavsett vad jag vill göra eller se.Till skillnad från Kim Jakobsson tycker jag att det är framförallt spelets uppdrag som gör Far Cry så unikt och konstant överraskande, även om det i grunden oftast går ut på att så många möjligt ska dö. Jag tycker även att Montana som spelvärld är ett fantastiskt val där med sina dimmiga skogar och grunda sjöarna som har plats för att husera hemliga platser och ett rikt och väldigt mordiskt djurliv. Ubisoft hade hemskt gärna fått strukturera om huvuduppdragen och tempot en aning till nästa gång, arbetat ut några av de lite väl många buggarna och fixat ordentlig co-op, men Far Cry 5 är en grymt skoj uppföljare. 8/10

Medlemsrecensioner

  • Hulken
    Älskar spelvärlden, att man aldrig lämnar förstapersonsperspektivet, friheten att kunna göra allt i vilken ordning man vill och hagelbrakaren.... 9/10

Relaterade texter

Far Cry 5Score

Far Cry 5

RECENSION. Skrivet av Kim Jakobsson

Kim har spenderat merparten av helgen bland de soldränkta granskogarna i Montana, med en galen kult som vill göra slarvsylta av allt som kommer i deras väg...

7
Rykte: Ubisoft Toronto arbetar på Far Cry 6

Rykte: Ubisoft Toronto arbetar på Far Cry 6

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Far Cry 5 blev Ubisofts mest framgångsrika titel denna generation, och att de därmed filar på en uppföljare är kanske inte så konstigt. Via en självutnämnd insider på...

0
GRTV spelar Far Cry 5: Lost on Mars

GRTV spelar Far Cry 5: Lost on Mars

NYHET. Skrivet av Petter Hegevall

Varje veckodag (och ibland helger, men bara om vi känner oss givmilda och arbetstokiga) sänder vi klockan 16:00 något som sedan 2014 har kallats för Gamereactor Live....



Loading next content