Deliver Us Mars är uppföljaren till Deliver Us the Moon från 2018 och utspelas tio år efter händelserna i det första spelet, men kräver inte att du spelat föregångaren. Även om vi direkt blir medvetna om att historien i Deliver Us the Moon har en inverkan på vad som händer i världen, samt att många karaktärer återkommer, känner jag mig aldrig utlämnad, just för att förkunskaper inte behövs.
Det är lätt att svepas in i Outwards mysterium, världen och den dystra men realistiska framtid som Keoken Interactive (uttalas "Küken") bjuder på i Deliver Us Mars. I den inte så avlägsna framtiden håller världen på att dö på grund av mänsklighetens handlingar och okunskap. Det är på intet sätt en originell idé, men det sätt på vilket Deliver Us Mars förankrar sin scifi i verkligheten känns uppfriskande på flera plan. Särskilt att skjuta upp en raket visade sig vara knepigt, med flera uppgifter att göra innan man bara trycker på den stora knappen som skickar iväg dig ut i rymden. Ibland kan realism vara lika med tråkigt, men så är inte fallet här utan det tjänar bara till att leverera den typ av jordnära scifi som Keoken Interactive strävar efter.
Vår nya huvudperson Kathy ger storyn en stark förankring. Hon är inte bara välskriven, utan känns genuint intresserad av Outward och den besättning som skickats ut för att spåra den försvunna gruppen som utgör spelet story. Kathys synvinkel gör att gränserna mellan de olika perspektiven av storyn suddas ut, och man är aldrig riktigt säker på vilken som är den "rätta" att följa. Det som är intressant i Deliver Us Mars är hur jag får lösa både mysterierna om vad som hänt på Mars samtidigt som jag även får dyka ner i Kathys bakgrundshistoria, vilket ger spelaren två varierade intriger under resans gång.
Detta leder oss vidare till berättelsen i Deliver Us Mars. Som ett linjärt, kort spel som bara bör ta dig runt åtta timmar att klara av, står mycket och faller med Deliver Us Mars story. Oftast lyckas det, och äventyret startar med en smäll och bjuder in dig att utforska historien om den röda planeten och slutföra det märkliga mysteriet bakom Outward. Under berättelsens första och andra akt kommer dessa mysterier hålla dig sysselsatt medan du flyger ut i rymden och letar mer information. Berättelsen håller ett bra tempo under dessa delar och rör sig snabbt framåt utan att det känns som om den går för fort. Det finns dock gott om långsammare stunder också, som låter oss få veta mer om våra huvudpersoner och bygga våra relationer med dem.
Under den sista biten förlorar dock Deliver Us Mars sitt tempo och känns plötsligt stressigt. Den sista timmen eller så känns som om det är ungefär tre timmars äventyrande staplade i en, då jag arbetar mot ett abrupt slut som lämnar känslan av att inte riktigt ha fått den dramatiska avslutning som resten av spelet byggde upp inför. Det känns aldrig dåligt men Deliver Us Mars blir ändå lite av ett antiklimax.
Spelets många kapitel leder oss genom ett pusselbaserat äventyrsspel, som går ut på att antingen koppla en kraftstråle till en punkt för att fortsätta, eller använda två isyxor för att arbeta dig runt i miljöerna. Kraftstråle-pusslen är roliga med precis tillräckligt med utmaning för att hålla mig engagerad utan att bli frustrerande. Med tiden tar dock variationen stryk, och det hade varit trevligt om andra element kunde läggas till eller ännu heller en annan typ av pussel. Klättringen visar sig vara svår i början och något frustrerande, särskilt när man använder mus och tangentbord, men när man väl vant sig är det en solid spelmekanik. Det var aldrig något jag såg fram emot, men jag hade heller inget emot dem.
Något som ofta gör klättringsavsnitten intressanta i Deliver Us Mars är spelets miljöer. Designen, från den döende jorden till den röda planeten, bjuder på många olika landskap som är värda att bara titta på. Dessa storslagna miljöer ställs dock mot de märkliga karaktärsmodellerna. Kathy och vårt huvudteam är för det mesta oskyldiga till dessa problem, men de andra mänskliga karaktärsmodellerna framstår som ganska kusliga och gör det svårare att ta dem på allvar när du kämpar för att koppla ihop det konstiga ansiktet framför dig med en människa. Imponerande röstskådespeleri och bra dialoger gör lyckligtvis att detta inte drar ner alltför mycket från helhetsupplevelsen, men karaktärsmodellerna känns bara gamla, medan resten av det visuella håller måttet.
Deliver Us Mars har mycket jag gillar. Det finns en stark narrativ kärna som löper genom större delen av äventyret, och backas upp av bra röstprestationer, särskilt från Ellise Chappell som spelar Kathy, och det finns som sagt en solid spelupplevelse och imponerande grafik. Men trots sina goda sidor finns det några nyckelfaktorer som gör att Deliver Us Mars aldrig kan kallas mycket bra, där det framstressade slutet och de lite enahanda pusslen är värsta syndarna.