Civilization V

Ända sedan det första spelet 1991 har Civilization-serien hela tiden utvecklat en relativt enkel turbaserad strategiformula. Lägg grunden till städer, ordna infrastruktur, upprätthåll gemenskapen och rusta upp militären.

Det börjar alltid på samma sätt. Du är en nybyggare, en man med en spetsig pinne i mitten av en outforskad värld. Målet är att ta sig via antingen en fredlig eller mindre fredlig väg, från stenåldern till modern tid medan du besegrar hedniska motståndare. En kamp som kan ta antingen en militär, diplomatisk eller vetenskaplig form. En historielektion i spelformat.

Så långt är allt som det brukar i Civilization V. Spelplanen består nu dock av hexagoner och inte kvadrater som tidigare. Men den verkliga skillnaden i att flytta runt på sexhörningar istället för kvadrater är minimal. Det ger oss dock vissa strategiska alternativ när det gäller att placera sina krigare och distansenheter inför en attack.

Du kan förstås vinna i Civilization V även genom att ha en överlägsen kultur. Detta beror på vad du satsar på; har du mer mat får du en större befolkning och mycket vetenskap ger tillgång till flera tekniker. Det har dock sina begränsningar att sikta på en kulturell nation (mer om det senare).

Man har också gjort mer för att göra Civilization V:s olika nationer mer olika. Ryssarna kan exempelvis producera mycket mer och få bättre utbyte för vissa råmaterial, och japanerna slåss alltid med full styrka, även om dess soldater är skadade.

Civilization har aldrig varit en av strategigenrens tungviktare - såna spel som nästan kräver en utbildning för att förstå. Serien har alltid haft ett brädspels omedelbarhet. Det säger dock mycket att en encyklopedi blivit ett fast inslag i serien; med tiden har spelserien blivit större och större. Det har gjort det lättare att tappa kontrollen när du i en spelomgång är tvungen att hålla koll på ditt imperium spritt över tre kontinenter. Jag har själv ofta låtit datorn ta hand om småsaker i tidigare spel, medan jag koncentrerade mig på det roliga (ofta sånt med vapen).

Det är här Civilization V, med pompa och ståt tar plats på scenen. "Jag förenklar serien, utan att förlora djupet", skulle spelet säga om det kunde tala. "Jag gör detta på två sätt: genom att servera information mer intressant och attraktivt och genom att göra dina handlingar mer meningsfulla". Det låter väldigt fint tänker du säkert, men vad betyder det egentligen? Låt oss reda ut detta.

I det inbjudande art deco-gränssnittet kan du snabbt se vilket område av ditt kungarike som behöver hjälp. Du förstår mycket bättre hur spelets olika delar hänger ihop, eftersom det ger dig informationen du behöver väldigt smidigt. Är ditt folk argt? Håll musen över deras ikon, och du serveras omedelbart en enkel översikt av källor till missnöje.

Den bättre överblicken fick mig att vilja sätta mig i saker jag tidigare låtit datorn ta hand om. I en minnesvärd omgång byggde jag en huvudstad som satsade så mycket på vetenskap att folket blev upprört. Det är ganska underhållande att se människor med spjut och pilbågar ta sig an gevär och granatkastare.

Eftersom spelet är lättare att förstå blir du en bättre spelare mycket snabbare. Och det är när vi producerar fungerande planer och strategier som Civilization V är fantastiskt.

I Civilization V har du färre enheter att flytta runt. Varje handling är därför mer betydande. Detta blir tydligt i spelets nya stridssystem. Varje ruta på spelplanen har bara rum för en militär enhet. Placeringen och utformningen av din armé är långt viktigare än storleken. Det ger ett välkommet strategiskt djup i spelets stridssystem, till skillnad från tidigare spel då det ofta slutade med två stora högar av enheter som försökte störta varandra.

De flesta tidsperioder har dessutom enheter där alla har sina respektive svagheter. Så du skapar med fördel en blandad armé, så ditt kavalleri inte ska förintas helt om motståndaren har några spjutmän i reserven.

Sid Meier sa en gång att ett bra spel består av en serie intressanta beslut. Och dina beslut i Civilization V är intressanta, eftersom du förstår konsekvenserna. Om du fokuserar starkt på expansion och att bygga många städer, blir kulturlivet tunt och ofokuserat (varje ny stad försämrar kultur). Men det är du mycket väl medveten om, om det skulle hända.

Den högre produktionen uppväger nämligen det faktum att du inte kan nå så långt i spelets utvecklingsträd. Dessa fungerar nästan som i ett rollspel och alla erbjuder mycket attraktiva bonusar till olika delar av ditt rike. Min favorit är där krigare får erfarenhet dubbelt så snabbt, men det finns också fredligare alternativ, som när hälften av ditt kungarikes nöjdhet överförs till din kultur varje runda.

Seriens klassiska känsla av att "bara... spela... en.. omgång... till...!" kommer härifrån, eftersom din ständiga uppmärksamhet krävs av flera intressanta beslut. Och här är Civilization V som det borde vara: förbannat tidskrävande och svårt att bryta sig loss från.

Diplomati fungerar som vanligt. Du kan göra grundläggande avtal med andra civilisationer, men trots den vackra presentationen där du ser ledaren i sin naturliga miljö lyser inte deras intelligens direkt. Personligheterna finns där dock, olika härskare beter sig i allmänhet som man kan tro. Caesar kommer att vilja erövra allt i sikte medan Gandhi är av mer fridfull natur.

En annan nyhet är småstäderna. Dessa är oberoende byar du stöter på och kan vinna respekt hos med resurser eller militär som bonus. De ändrar inte spelets rytm mycket, men erbjuder fler alternativ när du planerar ditt nästa drag. Det kan mycket väl löna sig att (med väl valda enheter) försvara en småstad som attackeras av din konkurrent. Det kostar nämligen en konkurrent mycket mer att angripa en försvarslös liten fiskarby, och han försvagas därmed och blir öppen för motangrepp.

Det är bra att grundspelet i Civilization V är så läckert, då det är det enda som ingår. De intressanta historiska scenarierna och lekfulla modifikationerna som kryddade de tidigare spelen är nämligen borta. Scenarierna är nu bonusar för de som förbokat spelet, och det lämnar en dålig smak i munnen när utvecklarna spekulerar i att publicera dem senare som nedladdningsbart material. I gengäld släpps utvecklarverktygen för att modda spelet gratis efter lanseringen.

Slutligen ska musiken, arrangerad av Prags filharmoniska orkester också ha en positiv kommentar. Återigen bombarderas vi av klassisk musik, men kvaliteten denna gång är ovanligt hög. Stycken med olika tempon spelas beroende på om du är i krig eller inte, och de olika bitarna vävs sömlöst in i varandra, så att du kan hänge dig åt drömmar om viktorianska drottningar och dimmiga krigsmarscher.

Lättillgängligt, men stort, beskriver Civilization V rätt bra. Det skulle kunna anklagas för att förlora djupet i strävan efter klarhet och enkelhet, men jag ser det mer som att serien har renodlats för att få fram det väsentliga och roliga. Civilization-seriens senaste strategisymposium är därför mer relevant än någonsin.

Översättning: Jonas Elfving