Svenska
Gamereactor
recensioner
Chivalry 2

Chivalry 2

Skrivbordsgeneralen Patrik har lekt riddare, blåst trumpet, vrålat, tappat lemmar och exploderat huvuden genom att kasta vapen och föremål på folk, i denna kaosartade Hollywood- porträttering av medeltiden.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Riddare, pilbågsskyttar, lönnmördare och fotsoldater gör livet kort på slagfältet för allt och alla. Det första du möter är träningsläget och det är inte riktigt vad jag förväntade mig. Du kastas ut i små arenor under ett pågående tornerspel med en skrikande röst efter dig. Att slåss i detta är inget man bemästrar på en gång. Du introduceras till mängder med attacker, funktioner och system för att undvika att bli dödad. Träningsläget är precis som ofta i genren lite tun på innehåll. Berättelsen den som finns är inget att hänga upp i julgranen. Lite förenklat är det två sidor en röd Mason Order och en blå Agatha Knights som slåss mot varandra. Det får inga konsekvenser för dig oavsett vilken sida du väljer.

Jag upptäckte tidigt att använda mushjulet i kombination med attacker var lite bökigt. I övrigt fungerar mus och tangentbord ypperligt för detta. En annan viktigt del i hur du överlever på slagfältet är att bemästra timing. Det gäller för att blockera och utföra motattacker precis innan fienden hinner reagera. Jag måste dock säga att jag uppskattar mängden olika vapen du kan använda. Arsenalen är omfattande på ett bra sätt. Alla med sina egna hastigheter, längd, specialitet och användningsområde. Det är lite synd att de inte lär dig att navigera alla menyerna och hur man utför uppdragen i flerspelarläget när det så detaljerat lär dig att slåss. Jag tror att en del kommer att känna sig lite vilsna under sina första timmar med uppföljaren tack vare detta.

Chivalry 2
Belägringarna är storslagna.

Under mina första timmar med denna upplevelse fick jag upp ögonen för hur allt är dränkt i en seriös och mörkt grafikstil. Missförstå mig inte det finns gott om färger som får miljöerna att vakna till liv. Däremot finns det en allvarlig ton som genomsyrar detta. Spelet vill vara en spin på hur Hollywood skulle tolkat medeltiden. Även den dånande orkestermusiken vill inge känslan av att det är mäktigt och storslaget.

Detta är en annons:

Storslaget är ordet som jag ofta tänker på, samtidigt har det en förmåga att likna en Monty Python sketch. Nu har jag inget mot den fantastiska sketchen Monty Python and the Holy Grail och jag har skrattat vid flertalet tillfällen åt alla tokigheter i Chivalry II. Samtidigt inser jag snabbt att det inte riktigt är det som utvecklarna eftersträvat här. De vill kasta in dig i mäktiga engagerande strider som är belönande och storslagna. Samtidigt som spelarna gör det till en bisarr komedi tack vare verktygen och möjligheterna de har till förfogande.

Chivalry 2
Något plottriga startmenyn.

Jag har bekantskap med föregångaren och kände mig rätt trygg i upplägget, som inte har förändrats så mycket sen sist. Det har blivit större, snyggare och mer brutalt. Jag upptäckte ganska snabbt att detta inte var ett försök att simulera tidsperioden fullständigt. Det är lite som Call of Duty där snabbhet att döda och bli dödad fort är ett faktum. Ta sedan en dos av Battlefield och dess klassystem utan fordon. Så får du en någorlunda bild av Chivalry II. Du kan välja att spela som en av fyra klasser och byta när du vill under matchens gång. Utan att gå in på för mycket detaljer så är det inte en realistisk återspegling av krigföring under medeltiden utan ett kaosartat men roligt actionspel för upp till 64 andra.

När du börjar har du fyra klasser att välja mellan. Pilbågsskytten är precis som namnet antyder en långdistansklass som använder armborstar, pilbågar och kastspjut. Riddarna fokuserar på mycket hälsa och att dela ut skada. Det är en ganska rättfram klass för dig som gillar att stå längst fram i striden och ta stryk. Förtruppen har istället fokus på rörelse och snabbhet. Är perfekt om du gillar att ducka attackera från det dolda, jaga flyende fiender och attackera från olika håll. Den sista klassen är fotsoldaten som är bra på olika vapen, ett exempel är en hillebard. Varje klass är sedan indelad i tre olika underklasser med egna styrkor och svagheter. Varje klass har också ett eget specialföremål.

Detta är en annons:

Det är svårt att träffa huvuden som bågskytt men belöning är oftast omedelbar död. Du är nästan alltid ett mellanmål för en arg men hungrig riddare som är på väg att göra blodpudding av dig. Lite som krypskyttarna i Battlefield där stridsvagnar vallfärdar bakom fiendens linjer för att köra över oss. Jag gillade alla fyra klasser även om förtruppen är mest intressant. Den har också en förmåga att dela ut om inte möjligt mest skada av alla klasserna med en specialisering. De påminner lite om rouges från rollspel. Min upplevelse är att denna titel är som bäst i närstrid. Jag har dock haft roligt med armborstar och eldgranater. En annan mycket rolig distansattack som alla klasser har tillgång till är att kasta sina vapen. Detta är lika roande varje gång speciellt när man träffar. Det är en otroligt dödlig attack men konsekvensen är att ditt vapen nu är en bit bort. Vapen och sköldar kan förvisso gå sönder av attacker också men om du kastar vapnet ha ett i reserv.

Chivalry 2
Mängder med anpassningar du kan göra

Varje klass har också en mängd kläder, mönster, hjälmar att välja på. Du kan också designa ansikten och karaktärerna som i ett rollspel. För att göra de här så personliga som möjligt. För att göra det behöver du öka i nivå med dina karaktärer och vapen. Det gör du genom att strida och då får du även en av två valutor. Den ena är den som du tjänar efter matcher och sedan kan låsa upp kosmetiska förändringar. Du kan också betala för den andra valutan som låter dig köpa dig till allt innehåll. Du betalar helt enkelt för att slippa delta och ändå få allt. Detta är helt normalt och har alltid varit ett märkligt sätt att ta betalt på. Det är ingenting nytt men allt som dessa två valutor berör är kosmetiska. Andra mer spelförändrande aspekter låser du upp genom att spela. Underklasserna är exempel på detta där du behöver nå en viss nivå för att kunna använda.

Chivalry 2
De två faktionerna har lite distinkta utseenden.

Min första match var dock mer likt Bloodbowl än en medeltidsbelägring. Jag kastades hejvilt in i ett kluster av fiender som med en lätt smäll sköt mitt huvud som en blodig fotboll över halva kartan. Om du ligger ner skadad med huvudet i behåll kan du återfå hälsan av en allierad som med ett knapptryck får dig på fötterna igen. Eller om du slår tillräckligt många gånger på en fiende kan du resa dig upp själv. I nästa liv petade jag på någons axlar med min träklubba och de föll av. Runt mig går riddare och bara vrålar.

Jag sitter enbart och tänker på Monty sketchen när jag spelar detta. Lemmar som bara trillar av påminner mig om den där svarta riddaren som tillslut bara gnuggar sig mot sin fiende i sitt försök att döda. Har du tappat din arm kan du alltid gå och sparka på motståndaren något jag gjorde ofta. Tillslut tröttnar dock den du står och drygsparkar på och med ett snabbt klyvande tappar du benet och kryper istället. Jag upptäckte då att om jag hade en arm kvar kunde jag boxa honom istället.

Chivalry 2
Du kan ta kontrollen över mängder med föremål som en ballist. Mängden interaktion med miljön imponerar stundvis.

Ett av mina favoritögonblick var chocken när jag insåg att de stora hoten inte alltid kom framifrån utan uppifrån. Där i skyarna seglar föremål längre än våra karaktärer. Jag vet inte hur många krigshammare, hillebard och annat susade förbi mig som raketer i omloppsbana på väg ned för landning. Jag och en medspelare hade upprättat en sköldvägg med fällor i tron att vi kunde hålla en snäv passage. Vi hade dock inte räknat med att bristen på tak skulle vara vår akilleshäl. Det var då jag hörde det, ett fruktat ljud nästan som rotorbladen från en helikopter. En kaskad av blod följde när min nyfunne sköldbroders huvud exploderade, som en vattenmelon någon stoppat in ett stycke dynamit i.

Tro inte att du kommer undan kastattacker dock. Folk är redan så bra på detta att de nästintill är målsökande. Jag har sett bitar av huvuden mer eller mindre avfyras till månen vid kontakt. Vi pratar månlandningsförsök under Apollo paraplynamnet när kalla kriget var som värst. Ha! Den såg du inte komma Todd Howard, att någon skulle utmana jättarnas månprojekt i The Elder Scrolls V: Skyrim. Alternativt var det ett försök att få oss svenskar att tjuta "vilken jädra smäll" som Dynamit-Harry varje gång ett huvud exploderar.

Chivalry 2
Eld dödar nästan fler än spelarna gör. Bara genom att nudda en brasa sätts en fullt rustad riddare i lågor och dör ganska fort.

Om vi bortser från allt slafs, blod och liknande så kastas du in i gigantiska slag som pågår minst 10-20 minuter. Du kan välja om du vill möta 64 eller 40 spelare. Det förstnämnda innebär mer kaos och det mindre lite mer struktur. Det sistnämnda är lite svårare då du bara kan täcka mindre yta och lagen kan organisera sig bättre. Oavsett vilket man föredrar är en av mina kritiska punkter att det finns lite för få nivåer som är bra. Detta är ofta ett dilemma med den här genren. Jag har dock inte haft det nöjet med dessa vackra men lite ojämna kartor. Ett exempel är en arena där två lag slåss. Här finns fällor, håligheter och annat att ramla ner i. Introt är dock nästan längre än striden och den är inte särskilt roande. Istället är det ett fåtal nivåer som imponerar vilka inte kommer underhålla i all framtid.

En nivå som snabbt blev en favorit är ett slott som tar vid under en vacker kväll. Dimman sträcker sig ut genom skogarna och fälten, belägringsmaskiner, spår av krig och ruiner väntar dig. Tempot är riktigt bra på denna nivå, intensivt ända till slutet. Målet är att slå ut fästningens härskare. Tänk dig ett spelläge där du utför olika uppdrag i faser för att sedan nå borgen och i den mörda en karaktär. Laget som attackerar kan bara vinna om härskaren dödas snabbt nog. Det är försvararnas bästa spelare som väljs ut att bli härskaren. Som sådan får denne olika bonusar som kan användas för att överleva.

Chivalry 2
Introscenerna kan vara lite långdragna speciellt då striderna ibland är över på mindre än 10 minuter.

Uppdragen i nivåerna är inget ovanligt i spelvärlden utan det handlar om relativt lättbegripliga uppdrag att klara av. Några exempel är att försvara en konvoj en stund för att sedan kunna attackera en port. Är man helt ny kan det däremot ta lite tid innan man blir varm i kläderna då titeln inte introducerar dessa i träningsläget på ett bra sätt. Du kan också använda dig av monterade plattformar, sparka ner spelare i stup, plocka upp vapen och annat. En liten detalj som är rolig är att du som bågskytt kan använda brasor på kartan för att få eldpilar vilka ser toppen ut på nattbanor. Jag gillar den interaktionen med nivåerna och hoppas det utökas med nya tillägg i framtiden.

Alternativen i menyn är godkända med grundläggande inställningar för PC och det fungerar bra på en teknisk nivå. Ljudet har även det varit positivt även om musiken känns lite malplacerad under medeltiden. Jag föredrar tidsenlig musik över storslagna Hollywoodorkestrar. Exempelvis hade utvecklarna kunnat använda bevarade manuskript eller redan etablerade försök att återskapa musiken från tidsperioden. Om du inte har något emot en kaosartad tolkning av medeltiden med ett djupt stridssystem och roande spellägen så är detta en rekommendation för dig som gillade föregångaren och för dig som aldrig tagit del av serien förut. Det är blodigt, seriöst men blir en skrattfest utan dess like.

Chivalry 2
Uppdragen är varierade även om det inte stoppar totalt kaos när alla möts i strid.

Det bästa med Chivalry II är att det är enkelt att plocka upp men riktigt svårt att bemästra. Du har många former av attacker, sätt att undvika skada, föremål och specialföremål att använda dig av. Utöver det har varje klass specialiseringar vilket innebär att de tar tid att lära sig och bemästra. De nivåer som är bra är underhållande och varierade uppdragsmässigt. Jag gillar också mängden anpassningar du kan göra med din karaktärs utseende, rustning och vapen. Det finns en möjlighet att verkligen skräddarsy din karaktär vilket är en bonus i denna genre.

Det jag vänder mig kritisk till är bristen på nivåer och en del mindre problem. Kan utvecklarna få in lite mer innehåll i form av roliga och varierade nivåer i detta spektakel kan livslängden bli lång. Kan de också se över nätkoden och träffytorna en aning så tror jag att hela upplevelsen kommer att må betydligt bättre. Det är osäkert om det kan lösa enformigheten som infinner sig efter en 10 timmar. Bristen på nivåer kan dock vara vägen till lösningen via extra innehåll. Det är för det mesta få klagomål på en gedigen produkt som kostar mindre än halva priset som nya spel vanligen kostar. Gillar du medeltiden, kaos och flerspelarlägen med djup så är detta värt din uppmärksamhet.

Chivalry 2
Döda en viktig person är det sista du gör om du är anfallaren under belägringarna.
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Djupa spelmekaniska system, stora mängder vapen, roande ofrivillig humor och prisvärt.
-
Få nivåer, eld delar ut för mycket skada och lite märkliga träffrutor.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

6
Chivalry 2Score

Chivalry 2

RECENSION. Skrivet av Patrik Severin

Skrivbordsgeneralen Patrik har lekt riddare, blåst trumpet, vrålat, tappat lemmar och exploderat huvuden genom att kasta vapen och föremål på folk, i denna kaosartade Hollywood- porträttering av medeltiden.

0
Chivalry 2 får en explosiv ny trailer

Chivalry 2 får en explosiv ny trailer

NYHET. Skrivet av Patrik Severin

Chivalry 2 recensionen är på gång men under kvällen släpptes en ny trailer för spelets lansering. Den går att beskåda här. I den får vi se riddare, pilbågsskyttar och...



Loading next content