Call of Duty: Modern Warfare II (singleplayer)

Även om det verkar som att miljoner där ute hoppar rakt in i Call of Dutys multiplayer varje år, det för mig alltid handlat om att först och främst spela igenom själva singleplayerkampajan. Detta har lett till några minnesvärda upplevelser genom åren, men de flesta av dessa kom för mer än ett decennium sedan. Lyckligtvis är Call of Duty: Modern Warfare IIs kampanj inte långt ifrån att leva upp till originalets fantastiska äventyr. Inte på grund av handlingen dock, eftersom Modern Warfare II går för en mer "popcornig Michael Bay"-strategi istället för föregångarens något mer The Hurt Locker/Zero Dark Thirty-doftande dramaturgi. Det är inget fel med det, men resultatet är en fartfylld spänningsresa som du kommer att glömma anledningen till så fort sluttexterna har rullat förbi. Detsamma kan inte sägas om vad du har gjort för att komma dit.

Kommer du ihåg att jag nämnde att flera uppdrag uppenbarligen inspirerades av den ursprungliga Modern Warfare-trilogin i min förhandstitt i juni? Dessa exempel är långt ifrån de enda här. Jag tänker inte spoila vilka, men låt oss bara säga att ni som upplevde originalet när det begav sig kommer att få många tillbakablickar till uppdrag som finns på de flesta topp tio-listorna där ute. Missförstå mig inte. Jag pratar inte om kopior eller bara remastrade versioner här, eftersom Infinity Ward har gjort ett fantastiskt jobb med att ta visuella element, spelmekanik och/eller set-pieces från klassiker och blanda in dem med massor av sina egna idéer och teknik. Den senare aspekten är särskilt värd att notera.

Visst, Activision-studiorna skryter om sin "banbrytande" presentation varje år, men Call of Duty: Modern Warfare II lever upp till hypen på både PC och Playstation 5. Infinity Ward och besättningen har skrytit så mycket om sin häpnadsväckande vattenteknologi att jag inte ens kommer att bry mig om att nämna det utöver denna punkt. Det är dags att ge lite välförtjänt kärlek till animationerna, ljussättningen och miljödetaljerna däremot. Den här trion får de filmiska sekvenserna att se nästan fotorealistiska ut, samt har fått mig att stanna för att bara titta på din omgivning i uppdrag. Åtminstone om du har tid.

Ett av uppdragen som lyfter fram alla dessa är karavanuppdraget som jag nämnde i min förhandsvisning. Att se ljuset studsa av de olika fordonen och sanden flyga upp i luften medan din karaktär smidigt klättrar upp på taket innan han hoppar över till en pick-up i den stora öknen är en ren actionfröjd för ögat. Allt detta i perfekta 60 bilder per sekund eller högre? Himmel.

Krydda denna redan fantastiska anrättning med en handfull sekvenser där dialogval låter dig ta med en del av din egen personlighet till redan fascinerande karaktärer och situationer, några riktigt coola nya idéer som du inte sett i denna långvarigt superpopulära spelserie förut, otroligt smarta fiender (det gör också det mer uppslukande och utmanande) och seriens alltid förstklassiga känsla och ljud, och det är säkert att säga att Call of Duty: Modern Warfare II är min favorit Call of Duty-kampanj sedan den ursprungliga trilogin... Även om den är delvis eftersom spelet typ återvinner ganska mycket från det och saknar samma slagkraft i sin handling samt berättande.

Jag gillar det mesta som erbjuds här, även om det storymässigt blir en smula blaskigt - Något som vi å andra sidan mer eller mindre sammankopplar med Call of Duty idag. Det är mer popcorn-coolt och proppat av enorma explosioner än vad det blir känslosamt, mörkt och tungt och det är ju naturligtvis en av anledningarna till varför denna spelserie bara fortsätter att växa och nå ut bredare och bredare till en större målgrupp för varje år som passerar. Jag uppskattar de nya manövreringsfunktionerna, anser att spelmekaniken är klockren och att grafiken är på topp, här. Det finns en del strul med hur save-punkterna fungerar och jag har redan lyckats glömma med Modern Warfare 2 egentligen handlar om, men det gör inget. För resan är målet.