Det var så gott som omöjligt att undvika att absorberas eller bli smittad i någon form av skateboardkulturen som tonåring under senare delen av 90-talet. Livsstilen var ett stort mittenfinger åt etablissemanget och uppmuntrade allt som de vuxna ansåg vara opassande eller vanvettigt. Musiken var skrikig, kläderna pösiga och attityden var kaxig. Där fanns kort och gott inget tuffare än att associeras med sporten i en eller annan form och som uppstudsig högstadiegrabb ansåg de flesta att det bästa som fanns att hänga på den lokala skateparken intill skolan. En veritabel dödsfälla fylld med spikar, brädor och cement som hade kunnat extraknäcka som ritualistisk offerplats för satanism sett till mängden blod som spilldes där.
Men det som mer än något annat fick sporten att fullkomligen explodera och hamna på allas tankar och läppar var så klart Tony Hawk's Pro Skater. En digital bomb som sparkade upp mediahusens dörrarna och nästan över en natt lyckades normalisera skateboarding, samt gjorde Tony Hawk själv till en global världsstjärna. För även om där fanns några tidiga försök till att digitalisera brädåkandet så fanns där inget som ens kom i närheten av att likna Neversofts numera kultförklarade första Tony Hawk's Pro Skater. Inget. Även nu två decennier senare så fortsätter spelserien att kasta sin långa skugga och har skapat ett bestående inflytande kring hur extremsportspel ser ut och spelas än idag. En makalös saga som denna nya dokumentär av Ludvig Gür försöker att återberätta genom intervjuer och arkivmaterial.
Mycket av dokumentärens relativt korta speltid på sjuttio minuter spenderas på nya intervjuer med en mängd olika personer. Dels några av dom som var direkt involverade i skapandeprocessen av Tony Hawk's Pro Skater men även flera självutnämnda experter inom spelindustrin och självfallet en hel uppsjö av professionella skateboardåkare. Steve Caballero, Rodney Mullen, Chad Muska och Eric Koston gör alla sina röster hörda och självfallet får även Tony Hawk själv ventilera sina tankar kring den makalösa resa han fått göra. Ett faktum han framstår som väldigt ödmjuk och sympatisk över och det är tydligt att han känner en stor tacksamhetsskuld till Neversoft och spelseriens kolossala framgångar som i mångt och mycket gav honom en andra chans på karriären. För när det kommer till kulturella fenomen är det få som når samma stratosfäriska nivåer som Tony Hawk's Pro Skater-spelen gjorde under slutet av 90- och tidiga 2000-talet.
Ironiskt nog är samtalen kring spelserien i dokumentären den aspekt som fungerar minst väl av allt och även om Pretending I'm Superman är kompetent och välgjord så känns det mer som ett spretigt porträtt av Hawk och hans bästa kompisar. Den känns en aning ofokuserad och även om jag förstår Ludvig Gürs entusiasm över projektet så känns speltiden på tok för knapp och samtalsämnena för många. Detta är inte en laserfokuserad dissektion av Neversoft eller Tony Hawk's Pro Skater-spelen utan snarare en betydligt bredare överblick som dock gör ett fantastiskt jobb med att ge tittaren och den oinvigde en snabb historielektion i sporten och var den befinner sig idag. Här finns definitivt en handfull genuint intressanta intervjuer kring spelskapandet och framför allt som berör de misstag som begicks de sista åren med bland annat Tony Hawk: Ride. Men mer än något annat känns filmupplevelsen en aning förströdd och upptagen med att presentera vad producenterna anser vara coola fakta utan något egentligt sammanhang.
Pretending I'm Superman är en ytlig men intressant och lättsam dokumentär vars största merit är den strålande överblick av sportens historia som den presenterar. Intervjuerna varierar i sin kvalité och den missar tveklöst sitt mål samt gör det klassiska misstaget att berätta snarare än att visa allt som oftast. Det är ingen tvekan att Ludvig Gür har passion för ämnet, den aspekten skiner tydligt igenom men är också antagligen anledningen till den så ofokuserade slutprodukten. Klipp från när Hawk landade sin första 900 till intervjuer med Bad Religions bassist och en malplacerad Walter Day från Twin Galaxies borde inte ens finnas här och tar värdefull tid från att berätta spelets historia. Dokumentären känns tyvärr lite som en bortslarvad möjlighet med en på tok för överentusiastisk regissör bakom styret. Men Pretending I'm Superman är absolut inte dålig och även om den saknar både fokus och djup så erbjuder den en lättsam och glädjefylld inblick i brädåkandet som de flesta nog kan uppskatta.
Finns att strömma på:
- SF Anytime
- iTunes