Army of the Dead (Netflix)

För att vara en regissör som enligt egen utsago älskar allt vad zombie-film heter och som dessutom gjorde långfilmsdebut och därmed slog igenom stort med en hyllad nyversion av George A Romeros klassiska Dawn of the Dead, har Zack Snyder hållit sig oroväckande långt från genren de senaste 17 åren. Men nu är han tillbaka. Efter tio år i rollen som Warners plågade springpojke har han landat utanför DC Comics-sfären för första gången sen Sucker Punch och detta med ett manus som han skrev 2005, tro det eller ej. Snyder skrev färdigt det första utkastet av Army of the Dead lite drygt ett år efter biopremiären av Dawn of the Dead och har under åren pitchat idén till så gott som varenda filmbolag värd sitt namn, utan att få napp. Det var först när Netflix kreativa storboss Scott Stuber fick nys om det gamla manuskriptet som Snyders bankkonto fylldes på med en färsk miljard kronor för att kunna realisera sin gamla zombievision. På fredag har den Netflix-preimär, och jag har sett den.

Army of the Dead är en 150 minuter lång actionthriller om en bunt före detta specialsoldater som får i uppdrag av en före detta hotell-magnat att under rådande karantän-förhållanden i ett postapokalyptiskt framtids-USA, nästla sig in förbi stängsel, vaktstyrkor och 200 000 vrålande zombies för att i slutändan ta reda på 200 miljoner dollar i omärkta sedlar som sitter fint i ett gigantiskt kassavalv under ett av Las Vegas många lyxhotell. Premissen är supersimpel. Blanda Dawn of the Dead med Predator och Ocean's 11 och du har det som Snyder valt att kalla för em "zombie heist movie". Huvudrollen spelas av före detta kalsippbrottaren Dave Bautista och resten av hans gäng av pensionerade stridspittar utgörs alla av snorbilliga TV-skådespelare, allt för att istället kunna lägga bulken av produktionsbudgeten på storlek, omfång, action och effekter.

När Army of the Dead först visade upp sitt solblekta, zombieinfekterade nylle i form av den första av trailers, började jag att bygga hype. Jag älskar nämligen 2004 års Dawn of the Dead och anser den vara tidernas bästa zombiefilm tillsammans med 28 veckor senare, och Snyder har tack vare Dawn, 300, Watchmen samt Zack Snyder's Justice League en alldeles särskild plats i mitt sotsvarta gubbhjärta. Ofta är hans filmer kanske snarare snygga än bra men när han lyckas med båda delarna, tilltalar han serietidningsnörden i mig samtidigt som han smeker esteten och den grafiska formgivaren Hegevall jämnhårs. Jag skulle dock blåljuga dig rakt upp i anletet och om jag ens för en ynka sekund påstod att jag tycker att den här filmen är särskilt bra, för det är den tyvärr inte.

Grundproblemet i Army of the Dead är att manuset i grunden inte fungerar. Karaktärerna är för det mesta uselt motiverade, pannkakstunna stereotyper som får Fast & Furious-töntarna att framstå som rena rama Shakespeare-sällskapet. Bautista, med sin gräsligt träiga, stelbenta uppsyn och begränsade omfång är bisarrt nog den bästa av dem alla, vilket säger det mesta. Under hela den första timmen känns den skrivna dialogen och framförandet av den som en kass Saturday Night Live-skämt och i stort sett ingenting fungerar som det borde. Karaktärerna yttrar sig på sätt som får scener att frysa till is, tempot sackar, närvaron saknas och intensiteten uteblir helt. Inte blir det särskilt mycket bättre efter att gänget klättrat över barrikaderna och intaget Las Vegas Strip, heller. Zack Snyder har själv agerat filmfotograf här och dränker varenda bildruta med vad som mest liknar en stilistisk musikvideo-komposition där det ultrakorta skärpedjupet är den biten som sabbar mest. När han sedan klipper från extrema närbilder till stillasittande helbilder, där hans "topptränade" militärer rör sig som Jonas Mäki på logdans, gör att flertalet "spänningsscener" mest bara blir parodiska.

Det blir en liten gnutta bättre, men inte mycket. Den sista halvtimmen är tightare än de två föregående timmarna och mängden blodigt splatter, inälvor och annat gojs som geggar ned skärmen drar för mig upp betyget en pinne men överlag är detta hysteriskt mediokert. Jämfört med framförallt Dawn of the Dead saknas nästan varenda högkvalitativ beståndsdel här. Tempo, intensitet, driv, chock, punch, momentum, spänning, nerv... Army of the Dead saknar rubbet.