You People (Netflix)

Två LA-personer från millenniegenerationen förälskar sig i varandra och trots att dessa kommer från två helt olika kulturer har de så mycket gemensamt att ett bröllop snart hamnar i deras sikte. Det finns bara ett problem, som ju är så vanlig i traditionella romcoms: svärföräldrarna! Det bäddas med andra ord för fullständigt kaos när den judiska släkten och den muslimska familjen spetsar sina krigsspjut för öka spänningarna mellan turturduvorna.

Eller ja, inte den flamsiga kaos som man kanske är van vid med denna sortens film. You People tar en betydligt mer dämpad och realistisk approach till kulturkrockarna genom att nysta upp känsliga relationer och hålla sig jordnära. Den kanske mest romcom-doftande scenen involverar svärfaderns kufimössa, som av misstag brinner upp under en särskilt obekväm middagsscen, men i övrigt undviker You People flera av genrens sentimentala fällor. Jonah Hills och Lauren Londons kärlekspar lyckas koka ihop en fin kemi med varandra och relationen är söt, där Hill i synnerhet lyckas porträttera en sympatisk figur som är villig att ta emot hur mycket skit som helst från Eddie Murphys skoningslösa fader för att bevisa sin kärlek till sin blivande livspartner.

Problemet är dock att filmen inte känns särskilt trovärdig, trots dess verklighetstrogna ton. Varken situationer eller interaktioner känns realistiska, vilket visserligen är ett signum för denna smöriga genre men som skär sig kraftigt mot den kulturella relevans som filmskaparna vill få till. Mycket känns som utklipp från sitcom-serier och dialogen - som stundtals är bitskt och underhållande - känns onaturlig och forcerad. Berättandet i sin tur känns mer som fastklistrade sekvenser än en flytande berättelse med sammanhang, som trots sina försök att fräscha upp romcom ändå fastnar i en lite väl traditionell mall.

Det som ofta räddar filmen är just Jonah Hills naturliga karisma och samspelet med Eddie Murphys karaktär, som här är riktigt bra som hotfull och hatisk svärfar som har gjort det till sitt livs uppdrag att vara ett så stort rövhål som möjligt. Julia Louis-Dreyfus i sin tur gör sitt bästa för att agera motsatsen, där hon är så öppen till en ny kultur att hon glömmer bort att se svärdottern som en individ. Det finns alltså några scener och pinsamma karaktärsspänningar som är småkul, där You People lyckas vara lite mer tankeväckande än den typiska romcom-rullen. Samtidigt lyfter den aldrig riktigt till sin riktiga potential tack vare det platta berättandet och dess, i slutändan, ytliga komedi.