Willow (Disney+) [Episod 1-3]

Flera år har gått sedan trollkarlen Willow Ufgood, Sorsha och Madmartigan befriade världen från drottning Bavmordas mörka krafter, men flera år senare återvänder ondskan och det är upp till en ny generation hjältar att stoppa de onda makterna igen. Den här gången är det Sorshas dotter Kit, hennes riddare Jade, tjuven Boorman, prinsen Graydon och kökspigan Dove som gör trollkarlen Willow sällskap i vad som ser ut att bli en riktigt häftig uppföljare till Ron Howard-klassikern från 1988.

Om du inte kommer ihåg Lucasfilm-klassikern, eller ens har sett filmen, erbjuds här en snitsig liten sammanfattning som återberättar originalfilmens viktigaste beats och skickar sedan facklan vidare till de nya hjältarna. Som med många återuppväckelser av kultfilmer numera handlar Willow om att föra facklan vidare, där de äldre karaktärerna agerar mentorer till de yngre krigarna. Joanne Whalley är förtjusande som landets nya drottning och Warwick Davis gör en storstilad återkomst som titelfiguren, som här tar sig an en ny lärling men saknar också självförtroendet. Tänk er Luke i Last Jedi, fast med mer värdighet.

Ruby Cruz som prinsessan Kit är framförallt en engagerande karaktär, som här börjar som den typiska tuffa pojkflickan som vägrar bli bortgift men som snabbt blir varse om att hennes kaxighet och envishet inte tar henne särskilt långt. De nya karaktärerna är lika charmiga som de är kvicka, som här bär den eldiga andan från originalet samtidigt som de andas in en frisk fläkt. Den enda som inte är helt närvarande är såklart Val Kilmers krigare Madmartigan, som av förklarliga skäl inte kunde medverka i showen. Däremot finns hans gapande frånvaro med som en av seriens större gåtor.

Vad som fungerar mindre bra är några utdragna passager som gör att äventyret bromsar upp i gyttja, som när den jagade kökspigan råkar på två skogsdamer som mest bara tuggar värdefull tid eller när några av karaktärerna splittras och undersöker en grotta efter någon legendarisk rustning. Efter en lovande start har berättelsen lite svårt att komma igång, även om det också lägger tid på att börja utveckla karaktärerna. Jag är inte heller helt säker på vad jag tycker om avslutningssångerna under varje eftertextsekvens, som här spelar upp covers på gamla goda hits som Donovans "Hurdy Gurdy Man". Det tar ifrån den gammaldags fantasykänslan, men nu är jag nog mest bara petig. Det hela ger bara lite väl mycket generiska ungdomsshow-vibbar för de äldre rävarna i publiken.

Eftersom jag bara har fått tillgång till tre avsnitt under skrivande stund är det såklart svårt att säga hur väl det hela kommer att knytas ihop, men trots några mindre farhågor är det här någonting jag vill fortsätta titta på. Jonathan Kasdan (Lawrence Kasdans son) satsar på ordentligt karaktärsbygge och för den som hoppas på att känna av den mysiga Willow-atmosfären från förr kommer att få det i flera omgångar även här. Det är energiskt och karismatiskt, som här upprätthåller magin och hjärtat från originalfilmen utan större ansträngningar.

Avslutningsvis känns Willow som ett trevligt tidsfördriv för den fantasysugne, än så länge. Jag har bara hunnit med tre avsnitt, men att jag vill se mer av dessa karaktärer är ett gott tecken på seriens faktiska potential. Den lär inte vara något banbrytande inom genren, men den som exempelvis lämnades besviken av både Wheel of Time och Rings of Power finns här ett betydligt mer underhållande fantasyalternativ som hittills respekterar föregångaren. <strong>Två episoder kommer att vara tillgängliga under premiärdatumet den 30 november.