Mr. Harrigan's Phone

Jag tycker på riktigt synd om Stephen King. Inte för att någon behöver tycka synd om gubben som enligt uppgifter tjänat över sex miljarder kronor på sina böcker och verkar vara hälsosam, frisk och vid sina sinnes fulla bruk men jag tycker på riktigt synd om honom eftersom så gott som varenda filmatisering av hans litterära verk som gjorts stinker fränt av rövspringa. Visst finns det undantag, absolut. Men de bekräftar i stort bara regeln att Kings böcker blir i det närmaste värdelösa när de förvandlas till film eller TV-serier. Lida var och är superb. Pet Sematary (originalet) var bra liksom Stand By Me och The Shining. Men sen då?

Dreamcatcher var hemsk. Secret Window usel. 1408 var kass. Sale'ms Lot var dålig. The Mist var högst medioker precis som nyversionen av Det. Children of the Corn var kass. The Mangler var värdelös. Creepshow likaså. Castle Rock var en snarkfest. 1922 var värdelös. Geralds Game? Usel. Listan går att göra ganska precis hur lång som helst och det tråkiga med det där, även om gubben tjänar massor av pengar på detta, är ju att många bokvägrande filmälskare ser Stephen King som medioker, i förlängningen, vilket är det absolut sista han är - som författare.

Mr. Harrigan's Phone är precis som bland annat Nyckeln till frihet en av Kings noveller, som är en del av 2020-samlingen If it Bleeds och kretsar kring den lilla gossen Craig som i tidig ålder börjar jobba för sin granne, företagsmagnaten Harrigan som nu är gammal, skröplig och ensam och betalar grannpojken för att han ska läsa högt för honom. Craig vinner 30 000 kronor på en skraplott som han fått i julklapp av Harrigan och för en del av vinsten köper han en Iphone som visar sig kunna kommunicera med Harrigan efter gubben gått bort.

Det är alltid problematiskt att göra långfilm av en "short story", främst eftersom manusförfattaren måste späda ut, förlänga och bygga ihop mer material baserat på det som finns, som på intet sätt räcker för en hel tvåtimmars-thriller. I exempelvis Nyckeln till frihet eller Blade Runner fungerar det naturligtvis fantastiskt väl men här vore det direkt lögnaktigt att påstå att det lett till en sevärd film. För Mr. Harrigan's Phone är inget vidare. Faktum är att den är ganska precis lika meningslöst blaskig som Netflix-adaptionen av Gerald's Game, som också baserades på en novell av King.

Den döde Harrigan hjälper den ofta hjälplöse Craig med diverse problem, hanterar en elak mobbare med mera och både struktur samt tematik känns igen väldigt väl från tidigare King-historier och Jaeden Martell gör här exakt samma med exakt samma framtoning, frisyr, kläder och kroppsspråk som han gjort flertalet gånger tidigare, inte minst i den alldeles fantastiska Apple-miniserien Defending Jacob samt i Netflix-filmen Metal Lords (och i Det). Martell skulle verkligen behöva hitta en roll där han kan visa upp någon slags bredd nu, för enligt mig börjar det bli svårt att ta hans introverta, sårbart ynkliga "persona" på något slags allvar efter att ha gjort exakt samma roll i åratals åratal. Även Donald Sutherland som Mister Harrigan känns typcastad och lat i sin rolltolkning som den där skoningslösa, bittra och ensamma farbrorn som bränt mer broar i sitt liv än vad han nu såhär på ålderns höst kan räkna.

Det finns ingenting intressant i den här filmadaptionen. Ingenting spännande eller läbbigt. Hela grejen med hur Craig kommunicerar med den döda gubben med sin Iphone är mest bara larvigt och jag anser att manuset är trubbigt och skådespeleriet slappt och förväntat. Denna, precis som de allra flesta, gör du bäst i att skippa.