Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
Pistol (Disney+)

Pistol (Disney+)

Måns har stirrat dekadensen och svineriet i vitögat men kan ändå inte låta bli att tycka att historien om punkjävlarna i Sex Pistols känns lite väl gemytlig..

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

De kom, de svinade och de stupade. Historien om ett av rockhistoriens mest mytomspunna band är lika enkel som den är komplicerad. I alla fall om man skall tro Danny Boyle, eller egentligen Steve Jones, gitarrist i Sex Pistols och författare till boken Lonely Boy som miniserien Pistol bygger på. Men processen är i princip likadan varenda dag. Supa till, försöka spela en låt från början till slut, skälla ut folk efter noter, slå någon på käften, tappa ett skivkontrakt och sedan däcka på golvet. Så ser det ut genom sex avsnitt och det kan förstås både vara oerhört underhållande och synnerligen tröttsamt. Det skall sägas direkt, att den här berättelsen alltså enbart är baserad på Steve Jones memoarer och därmed kan man inte säga hur mycket sanning det ligger i det här och i en biografi blir det såklart alltid problematiskt då huvudpersonen kan välja att vinkla allt till sin fördel och bre på rejält för dramatisk effekt.

HQ
Pistol (Disney+)
Sex Pistols gick alltid sin egen väg och de blev ständigt haffade av både den vanliga polisen och modepolisen.

Något som var väldigt tydligt i miniserien Clark tidigare i år, där en känd yrkeskriminell gärna svepte in sin persona i skimrande skrud och framstod i betydligt bättre dager än om någon annan hade berättat storyn. Inte helt utan skuld, förstås. Det skulle ingen vettig människa som har minsta kännedom om Clark Olofsson och hans eskapader köpa men de värsta delarna i berättelsen var ändå ordentligt nedtonade. Jag gissar att så är fallet även här för trots att bandmedlemmarna är allt annat än helgon så känns de ändå rejält tillrättalagda och teatraliskt stökiga, och då inte minst just Steve Jones. Detta stöds även av sångaren och punklegendaren John Lydon, mer känd som Johnny Rotten som har fördömt boken och serien då han inte kan stå bakom berättelsen som "Jonsey" säljer. Så som biografi har Pistol förmodligen inte något större värde men som underhållning är det något helt annat för där är det full ös medvetslös som gäller från de första stapplande stegen ända fram till det tragiska slutet. För det är ju så med Sex Pistols, som många glömmer bort. Att de endast orkade med sig själva i tre års tid. År som var så kaotiska att de bara klarade av att släppa ett enda album, Never Mind the Bollocks. En platta som dock skulle skriva in sig i rockhistorien. Inte minst tack vare den högst kontroversiella låten "God save the Queen" som för att undvika kontroverser listades som blank på topplistorna.

Pistol (Disney+)
Åh Johnny Rotten är nu idolen.

Vägen fram till succé är sällan spikrak. Det brukar krävas blod, svett och tårar för att nå sitt mål och de allra flesta lyckas aldrig ta sig dit överhuvudtaget utan stupar på vägen fram eller kastar in handduken när motgångarna duggar alltför tätt. För det är mycket som skall stämma för att ett band skall bli framgångsrikt och Sex Pistols hade väl egentligen inte mycket av det som brukar vara krav på framgång. De kunde inte spela, de hade ingen kontroll över sina missbruk, de hatade varandra och de var dessutom unga och kom från en fattig arbetarklass som hade noll koll på hur showbiz fungerar. Vad de däremot hade var passion och tajming. De spelade hellre än bra och ibland är det allt som krävs. Att lära sig att spela instrument och ta ton kan alla göra men att göra det med ett brinnande hjärta är en annan sak. Antingen har man elden eller så har man den inte. När Sex Pistols slog igenom så gjorde de det i en tid där folk var trötta på klassamhället och förtrycket. Det var svåra tider och feminismen var på väg att slå sig in i musikbranschen, där Vivienne Westwood (Talulah Riley) och hennes klädesbutik SEX spelade en stor roll i bandets historia, inte minst när det kommer till bandnamnet. Nu kom ett gäng obstinata ungar som inte brydde sig om något, som var anarkister och avskydde etablissemanget. De satte ner kängan, visade var det skelettfyllda skåpet skulle stå och blev snabbt hjältar bland unga men fick samtidigt bära det kollektiva hundhuvudet för allt som var fel i samhället.

Detta är en annons:
Pistol (Disney+)
Sid & Nancy var urtypen för ett toxiskt förhållande. De lyckades inte bara krossa sig själva utan även ett helt band. Respekt.

Och det är också där fokus ligger i Pistol. Det är avsnitt strax under timman som skildrar fyra uttråkade tonåringar som är usla musiker och revolutionärer. Det är också väldigt "Boyleskt" där snabba klippningar och grynigt foto tar oss igenom Englands mest nedgångna delar och det börjar med Jones (Toby Wallace). Grundare, gitarrist och sångare. Han driver nu ett Sex Pistols i sin linda, under namnet The Swankers. De har inga egna låtar utan kör uteslutande covers och det låter rent ut sagt för jävligt. En kritiker skrev en gång om Sex Pistols att det i sina bästa stunder lät som om att de ströp en katt och det är väl, förstås utan att veta ungefär så det låter när The Swankers repar. Steve Jones har också en riktigt rövhatt till styvfarsa som tar varje tillfälle i akt att trycka ner honom i stövelskaften, vilket resulterat i en rejäl scenskräck.

Jonsey vet innerst inne att han kommer att slå men han behöver bättre grejer och snor David Bowies studioutrustning, inklusive mikrofonen med hans läppstift på. Han är dock en lika risig tjuv som musiker och blir därmed tagen på bar gärning och kastad i kurran men ödet vill annorlunda och skickar därmed en ung herre med pompöst uttal för att förhandla bort fängelsetiden. Malcolm McLaren (Thomas Brodie-Sangster) ställer till en charmant scen som inte ens domaren kan motstå och Jones står nu i tacksamhetsskuld till sin nya manager. Något som på sikt kommer att påverka hela bandets framtid. För det är ju så med managers i biopics, att de oftast är skyldiga till både framgång och undergång. I en uppstartsfas så är de där med sina pengar och investerar men så fort degen börjar rulla in så blir det snabbt finstilta tillägg i kontrakt, förskingring, ljug och bedrägeri.

Pistol (Disney+)
Steve och Chrissie träffas då och då för att lira lite gura och ligga till Bowies Starman. Oh, the cliches.
Detta är en annons:

Men McLaren ser något bortom kaos i den unga rebellen och börjar drilla honom att bli en bättre sångare men han börjar också sakta men säkert infiltrera bandet för att obemärkt kunna ta viktiga beslut kring imagen. Som att sparka gitarristen med glasögon till exempel. Det håller inte i ett punkband och även basisten Glen Matlocks (Christian Lees) framtid hänger på en skör tråd med sina Beatlesinfluenser, pullovers och välkammade hår. Steve tar själv rollen som gitarrist, utan att ha spelat en ton tidigare. Men The Swankers är inte musiker, de är kaos, något som Jones själv skall komma att uttrycka i en intervju med NME längre fram, "The Sex Pistols are not into music, we're into chaos." Det står dock klart att de behöver en ny vokalist och in stövlar Johnny Rotten (Anson Boon). En gatupoet, ett galet geni, missförstådd och arg. Lite som om Gollum och Torsten Flinck fick ett kärleksbarn ihop och nu brakar allt samman.

Om bandmedlemmarna redan hade svårt att komma överens så är det ingenting mot vad de kommer att uppleva med Rotten vid rodret för han tar plats. Direkt. De blir dessutom ovänner med sina fans och det går inte en enda spelning utan att fullt slagsmål utbryter i lokalen. Ofta slutar det inte med knogmackor heller utan det är spottloskor, krossade flaskor och flygande möblemang. Men det skall bli ännu värre. När Sid Vicious (Louis Partridge) äntrar scenen halvvägs in så är det början till slutet. Hans självdestruktiva och drogfyllda leverne tillsammans med Nancy Spungen (Emma Appleton) blir till slut för mycket för alla involverade och urkraften Sid, som bara fick brinna för ett ögonblick innan han troligtvis mördade sin flickvän och heroinet tog honom innan någon rättegång hann hållas, får stå som ett mörkt monument över alla de dåliga beslut som togs och eftersom Rotten, den skarpsinniga galjonsfiguren redan lämnat bandet så var slutet oundvikligt.

Pistol (Disney+)
Thomas Brodie-Sangster står för årets bästa (?) överspel.

Det är svårt att betygsätta Pistol. Å ena sidan känns den så ohyggligt överdramatiserad samtidigt som den trivialiserar problematiken, å andra sidan är det ett vansinne som jag har svårt att slita mig från. Hur många hål det än finns i den här berättelsen så är det ändå så att de här slynglarna inte bara startade punkrörelsen i England utan också influerade mängder av andra band och musikstilar som jag älskat genom åren, inte minst Joy Division och Oasis. Dessutom blev de motvilliga modeikoner med sina rutiga byxor, säkerhetsnålar och remmar. Allt detta hann de till råga på allt med att åstadkomma på endast ett par år, dessutom på horse och kröken, svårt sexmissbruk och självstympning. Och det är förstås ingenting annat än imponerande. Och det är ju något av ett öppet mål för det är i princip omöjligt att misslyckas här men soundtracket är fenomenalt och ögonblicket i replokalen när de i en akt av självförakt plötsligt sätter "Anarchy in the U.K." är inget annat än gåshud som varar i flera dagar.

Tyvärr är Jones, visserligen briljant spelad av Toby Wallace inte en tillräckligt spännande och dynamisk personlighet för att bygga en hel serie runt. I avsaknad av en central kärlekshistoria får hans vänskap-med-förmåner-relation med Chrissie Hynde (Sydney Chandler), som senare skulle starta The Pretenders fungera som den enda motpolen till fylleslagsmål och förolämpningar men eftersom det inte finns några äkta känslor inblandade så blir det svagt. Det är också för mycket skönhet som visas upp. Alla är lite för snygga, lite för stylade och deras anarkistiska porträtt är ibland lite för melodramatiskt för att det skall kännas punk på riktigt. Och det är väl det som är det svåraste för mig, att jag redan nu kommer på mig själv med att sakna deras sällskap när jag i själva verket borde dra en lättnadens suck över att jag tog mig igenom skiten utan att själv stryka med på kuppen. Det är nämligen så det borde kännas efter ha spenderat fem timmar med ett av tidernas trasigaste band.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
En vansinnigt underhållande berättelse om ett mytomspunnet band. En berättelse som dock inte känns så äkta som den kanske borde.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

1
Pistol (Disney+)

Pistol (Disney+)

FILMRECENSION. Skrivet av Måns Lindman

Måns har stirrat dekadensen och svineriet i vitögat men kan ändå inte låta bli att tycka att historien om punkjävlarna i Sex Pistols känns lite väl gemytlig..



Loading next content