Havsmonstret (Netflix)

Animerade filmer har onekligen kommit en lång väg sedan Toy Story tog de första stapplande stegen in i det digitala okända och Chris Williams senaste tillskott till genren bär vittnesbörd till detta. Från första till sista scen är Havsmonstret proppfull av vad som för bara en handfull år sedan kunde anses vara en animatörs värsta mardröm. Oceaner av vatten, komplexa frisyrer och en rollista som nästan helt består av mänskliga karaktärer.

Men med över tjugo års branscherfarenhet och kioskvältare så som Big Hero 6, Frost och Moana bakom sig så navigerar Chris Williams självsäkert mediets farofyllda vattnen och tar denna äventyrliga seglats i hamn med gott om skatter undanstoppade i skrovet att beundra. Vackra animationer, en medryckande historia och ett rikt galleri av karaktärer genomsyrar denna ambitiösa berättelse som handlar lika mycket om upptäckarglädje som empati och förståelse.

Havsmonstret förtäljer en familjär historia präglad av antikoloniala undertoner där människor lever i ständig rädsla för de odjur som rör sig under vågorna och hotar det ständigt expanderade kungariket. Under generationer har invånarna fått lära sig att jaga dessa bestar under farofyllda seglatser på de böljande haven, och det mest kända skeppet av alla är The Inevitable med dess legendariska kaptenen Crow och hans trogna besättning.

Den äventyrliga lilla tjejen Maisie Brumble har under hela sin uppväxt drömt om att få bli en del av besättningen på The Inevitable och hämnas sina föräldrar som fick sätta livet till under en jakt för många år sedan. Hon försöker enträget att övertyga Jacob Holland, en man som kapten Crow ser till som sin egen son, att ta henne ombord. Något han självfallet vägrar, men Masie är fast bestluten att bli en av Crows besättningsmän och smugglar sig själv ombord i en tunna.

Hennes närvaro upptäcks först när skeppet är långt ut på havet och till Jacobs stora förtret väljer Crow att tillåta henne stanna. Men Maisie blir snabbt varse om fasorna på sjön och genom en rad olyckliga omständigheter blir både hon och Jacob levande uppätna och tillfångatagna av det havsmonster som skeppet skickades ut för att döda. Ganska snart blir de två dock varse om att dessa stora varelser inte alls är speciellt ondsinta, snarare raka motsatsen.

Så sakta börjar ett vänskapsband att formas mellan de tre som nu tillsammans måste sätta stopp för Crow och The Inevitable men även övertyga resten av världen om att monstren inte alls är farliga och att kungarikets historia är baserat på en lögn. Nej historien är inget vi inte redan läst eller sett innan och lånar flera av sina beståndsdelar från framförallt Chris Sanders How to Train Your Dragon. Något som i slutändan också bidrar till att förhindra Havsmonstret från att nå höjden av sin fulla potential.

Vilket är otroligt synd, för här finns väldigt mycket att gilla i denna äventyrliga seglats. Visuellt är det en fest och de saltstänkta skeppen som flyger fram över vågorna och sammandrabbningarna med monstren är mäktiga likväl som underhållande. Även dynamiken mellan de två huvudkaraktärerna Masie och Jacob är genomgående strålande. De båda har tydliga, utpräglade och välskrivna personligheter som samverkar bra med varandra även om arvet från Disney ständigt gör sig påmint, på gott och ont.

Havsmonstret har nämligen en tendens till att aldrig riktigt vilja eller våga ta ut svängarna och sticka ut från mängden. Något som främst tydliggörs i dess bristfälliga porträttering av kapten Crow. I sin roll som filmens huvudsakliga antagonist är han helt enkelt varken intressant eller karismatisk nog för att någonsin kännas som ett hot. Den slutliga uppgörelsen med honom lämnar mycket att önska och känns både ofullständig och ogenomtänkt. Jag får känslan av att Chris Williams aldrig riktigt kunde bestämma sig för vem eller vad som faktiskt skulle vara filmens storskurk.

Därtill har vi flera mindre trådar i filmens manus som lite märkligt lämnas hängande. Historier som påbörjas men glöms bort, karaktärer som introduceras men relegeras till kulisserna och manuset hade definitivt mått bra av att bantas lite. Det är fint med ambitioner men inte när det kommer till bekostnad av allt annat, och Havsmonstret med sina nästan två timmar speltid känns lite väl svullen och blir därmed lidande.

Men när det kommer till kritan är Chris Williams saltstänkta äventyr trots sina flera uppenbara problem både storslaget, vackert och engagerande. Det är okomplicerad, säker underhållning som fungerar lika bra för barn som vuxna så länge du kan mäkta med dess långa speltid, formella karaktärer och lite väl förutsägbara historia. Definitivt en av Netflix bättre animerade satsningar och en trivsam överraskning i sommarvärmen.