Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
The Terminal List

The Terminal List (Amazon Prime)

Chris Pratts hypade actionthriller baserad på Jack Carrs populära actionthriller har släppts och Hegevall har kikat igenom rubbet...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Jack Carrs populära böcker om Navy Seal-befälhavaren James Reece påminner mycket om exempelvis Jack Reacher eller Jack Ryan, där en odödlig supersoldat till gudalik übermänniska dunkar sig igenom horder av fiender medan han upprätthåller en klanderfri moralisk inställning till liv, krig, lojalitet och uppoffringar och mycket av detta är så typiskt geggigt amerikanskt och proppat av klyschor att det mer ofta än vad jag anser är rimligt framstår som rena tramset. Trots detta säljer det ju, som sagt, som smör och när Training Day-regissören Fuqua samt Tomorrow War-stjärnan Pratt letade efter rätt förlaga att förvandla till snortät actionthriller-serie, var det Carrs böcker som stod överst på önskelistan. Nu är den släppt, på Amazon Prime, och jag har under dagen kikat igenom samtliga åtta episoder och efter lite drygt sex timmar av en sammanbiten Pratt i lurvigt luffarskägg, är jag beredd att dela ut betyg.

HQ
The Terminal List
Jai Courtneys megaskurk känns som en parodi på en ondskefull affärsman.

Lt. Commander James Reece och hans pluton av Seal Team 7-operatörer hamnar i en minst sagt knivig sits i introt av det första avsnittet då felaktig information från en osäker källa försätter hela plutonen i livsfara under ett uppdrag i Syrien. 12 män dör där på fläcken medan Reece och kollegan Boozer lyckas klara sig med livhanken i behåll och det är efter att de båda nått hemmaplan som The Terminal List och dess story kickar igång på riktigt. För det visar sig tidigt vara något som inte riktigt stämmer med vare sig informationen som gavs inför uppdraget, hur det sammanfattats i diverse rapporter eller hur Reeces befälhavare agerar efter begravningarna. Pratts hårdhudade stridspitt anar ugglor i mossen och börjar gräva i vad som snabbt visar sig vara en rätt saftig konspiration som sträcker sig hela vägen till Vita huset.

The Terminal List
Taylor Kitsch är sällan särskilt bra men i denna serie är han bäst.

Storyn i The Terminal List är papperstunn. Lövtunn. Som ett bakplåtspapper, ungefär. Konspirationen i sig känns som om den skrivit spå en servett under en lunchrast och det saknas både nyanser, djup och realism här i en premiss som ofta känns som ett riktigt dåligt avsnitt av NCIS. Karaktärer påminner mest om vandrade klyschor, dialogen är som tagen ur en Key & Pelee-parodi och på det sätt som Pratts karaktär mosar sig fram längs vägen, utan vare sig samvete eller ånger, ger tydligt klara, starka Jack Reacher-vibbar. Det är inte bra, helt enkelt - och den lilla handling som finns dras ut och broderas för att räcka i sex timmar, på ett sätt som får valfri spiksoppa att framstå som innehållsrikt matig. Den här serien borde ha varit en långfilm istället. Två timmar, mörkare och mindre övertydligt TV-serietramsig och med karaktärer med djup och trovärdig logik.

Detta är en annons:
The Terminal List
Logiken är platt och "konspirationen" simpelt korkad, tyvärr.

Med det sagt är det svårt att komma ifrån hur skickligt sammansatt själva actionpartierna ofta är. Pratts förkärlek till militäraction har han ju sedan inhoppet i Zero Dark Thirty pratat sig varm om och det märks att han älskar att lajva Seal-soldat under varenda sekund av varenda eldstrid i den här serien. Han rör sig väldigt bra. Han skjuter väldigt bra och till skillnad från 90% av allt i soldat/krigs-väg som görs i Hollywood ser det äkta ut, som om de som skjuter verkligen är tränade soldater snarare än skådespelare som under en förmiddag fått veta hur man håller i en AR15. Pratt har klockren kroppskontroll, snudd-på klanderfri vapenhantering och på det sättet som han för in sin tjänste-SIG mot kroppen när han i trånga korridorer går runt hörn och på det sätt som han skiftar axel med sin AR15 när han går uppför en trappa som slingrar sig upp mot övervåningen, imponerar på mig. Jag gillar det. Jag är oförskämt svag för denna typ av inrepad militärporr och när det hettar till i The Terminal List tror jag verkligen på att Pratt är en Seal Team 7-operatör, och inget annat.

The Terminal List
Det finns gott om ordentligt idiotiska scener, däribland en där Pratts figur spränger två kilo C4 som ligger någon meter bakom honom för att på så sätt kunna rymma från nio stycken Delta Force-soldater. 100% helt idiotiskt skrivet och bedrövligt utfört.

Det är synd att han inte riktigt mäktar med att bära dialogscenerna, dock. För med bra action och en stark Pratt i de mer "gripande" momenten hade jag enkelt kunnat förlåta att storyn känns som om den lånats från baksidan av ett flingpaket. Pratt är perfekt i rollen som Star-Lord då hans ursköna lyteskomik får skina igenom och då han lyfter en annars stoiskt trött serietidningsgenre till nya nivåer. Här försöker han spela stramt, återhållsamt, tight och hans "plågade", mörka figur känns tyvärr aldrig riktigt trovärdig. Pratts bredd saknas och hans närvaro blir flyktigt svag i de mer "dramatiska" nyckelscenerna vilket är synd. I slutändan är The Terminal List en enda lång stereotyp axelryckning vars fortsättning mest troligt kommer att påminna rakt av om långköraren NCIS.

Detta är en annons:
04 Gamereactor Sverige
4 / 10
+
Strålande eldstrider räddar inte en klisché-dränkt historia som känns farligt mycket som ett ströavsnitt av långköraren NCIS...
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content