Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
Obi-Wan Kenobi (Disney+)

Obi-Wan Kenobi (Disney+)

Filmredaktör André tar reda på om Kraften är med Disneys nya sönderhypade TV-satsning...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Ewan McGregor anses i allmänhet vara en av ljuspunkterna i George Lucas utskällda prologsaga och det är, ärligt talat, inte så svårt att räkna ut vad gör att den skäggige laserflängaren till en så älskad Star Wars-ikon. Det är nämligen svårt att klanka ner på en så gedigen skådespelare som Ewan McGregor, som trots sin tillbakadragna munkkaraktär lyckades väcka nytt liv i Alec Guinness älskade jedimästare och var automatisk lätt att tycka om tack vare den lilla karisma som sken igenom Lucas träiga regi.

HQ

Under Deborah Chows regi vaknar karaktären till lite mer och bjuder på ett mer intimt och mänskligt porträtt av den avdankade krigsgeneralen. Här tyngs McGregors ökeneremit av ånger och känsla av misslyckande, vilket inte är långt ifrån Rian Johnsons tolkning av Luke i The Last Jedi. Obi-Wan har gett upp hoppet och nöjer sig med att vaka över lill-Luke fram tills han får chansen att rädda en annan nyckelfigur i Skywalker-klanen. Karaktärsmässigt känns allt rätt från start, vilket inte riktigt går att säga om resten av showen - åtminstone till en början.

Obi-Wans solodebut känns till en början väldigt utdragen och något fantasilös. Actionscenerna är och ofta känns regin påklistrad och slapp, vilket gav starka Boba Fett-vibbar. Det märks i seriens första två episoder att intrigen - som ju började som en långfilm för ett antal år sedan - har sträckts ut för att anpassas till TV-formatets sträcktittning, vilket inte direkt gör den redan tunna historien några förtjänster. Mycket av huvudhandlingen centrerades överraskande nog kring en tioårig Leia, som egentligen övertygar mer än Jake Lloyd någonsin gjorde som Anakin men som tog över lite mycket av Obi-Wans upprättelsehistoria (och som i princip sköts undan mot finalen). Obi och Leia jagas här av gothiga Inkvisitörer, som kändes mer hotfulla i animerad form, och snart är självaste Darth Vader hack i hälarna på våra hjältar - det som alla fans egentligen har väntat på och det som räddar Obi-Wan Kenobi från att vara lite mer än bara fanservice.

Obi-Wan Kenobi (Disney+)
Joel Edgerton får inte mycket att göra, medan Moses Ingram är härligt aggressiv - även om karaktären i sig inte är den mest originella.

Sett till fanservice är Obi Wan-spinoffen en guldgruva för alla prequel-fansen och det är just i den kokande konflikten mellan Kenobi och Anakin som showen lever upp till hypen. I sina bästa stunder påminner Obi-Wan Kenobi om Clone Wars, där glappen mellan filmepisoderna suddas bort och Hayden Christensens reprisering som galaxens största storskurk är nästan katharsiskt i sitt hat. Mitt bland alla urvattnade scener finns det gott om emotionella knytnävsslag mellan Obi och Ani, där man mot miniseriens två sista avsnitt får den avrundning mellan Anakin och Obi-Wan som många fans förmodligen hade hoppats på. Som ökänd prequel-pessimist ska jag också erkänna att jag ändå var lite smårörd av Kraftutövarnas sista uppgörelse. Vi vet ju att båda parter överlever fram till deras sista strid i A New Hope, men deras återträff är rysligt sevärd just på grund av att Episod 3 lämnade mycket att önska mellan karaktärerna. Filmerna hann aldrig riktigt fördjupa sig i splittringen mellan lärjunge och mästare, vilket serien alltså nuddar mer vid här och förlåtelsen som Obi söker hos både sig själv och sin förvrängda padawan fungerar väl dramaturgiskt.

Detta är en annons:

Samtidigt är Obi-Wan en mycket ojämn TV-upplevelse, där topparna är höga och dalarna är låga. Till och med McGregor, som ger titelfiguren ett välbehövligt djup, får kämpa med det stundtals torra manusets repliker och intrigen som involverar kidnappningen av Leia trampar mycket vatten. Den som gillar tajta berättelser kommer exempelvis inte kunna hämta mycket här och stör man sig på att vissa karaktärer exempelvis bara lämnar sina sårade motståndare - eller hur ofta folk överlever laserhugg i buken - kommer detta att vara svårt att ta sig igenom. Jag kan också tycka att Revas karaktär går på tomgång och saknar mer betydelse när hennes sanna intentioner väl avslöjas, vilket gjorde att jag inte riktigt kunde ta till mig hennes avrundning mot slutet av vad jag får förmoda vara den första av fler säsonger.

I sin helhet lider Obi-Wan Kenobi inte bara av en smått fabricerad känsla sett till regi, klippning och manus; fans vet ju var det hela är på väg och det är därför som spänningen mest uteblir när vi väl vet var karaktärerna landar i A New Hope. Det var nog oundvikligt för Obi-Wan Kenobi att vara uddlös. Samtidigt fungerar serien på ett poetiskt plan, där det inte är detaljerna som styr: det är Obi-Wans emotionella resa som står i fokus och den empati som man hyser för figuren lyfter showen. Det är förändringarna hos karaktärerna vi känner till som lyser till mest. Man vill plötsligt se mer av Obis och Anakins relation innan klonkrigen bröt ut, man vill se mer av Obi-Wan när han väl har hittat tillbaka till Kraften. Jämfört med The Mandalorian faller Obi-Wan Kenobi lite mer platt, men det är ett steg åt rätt håll efter magplasket Boba Fett.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Obi-Wan Kenobi når inte riktigt upp till sin fulla potential, men det finns gott om guldkorn för prequel-fansen!
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content