The Book of Boba Fett (Disney+)

Han är mystisk. Han är iskall. Han är brutal. Han är... inte riktigt Boba Fett. De egenskaperna överfördes till Din Djarin, som vi känner till som The Mandalorian. The Book of Boba Fett handlar främst om titelfigurens händelserika liv som syndikatledare - eller snarare dennes väg från råbarkad hårding till kramgod mjukis. Majoriteten av seriens början ägnas åt att förklara vad som hände med den hjälmförsedde prisjägaren efter att ha kastats ner i Sarlacc-gropen och hur han förändrades av sandfolket i Tatooine.

Jag gillade till en början Bobas relation till det utsatta sandfolket och jag gillade de tydliga Dune-vibbarna, men som många fans har anmärkt förföljs också många av dessa episoder av ren uselhet. Cyberpunk-kidsen, Xena-luktande fightingscener och världens mest långsamma jaktscen skriker anti-Star Wars så det förslår och Temuera Morrison lyckas dessvärre inte leva upp till legenden. Morrisons stela monologer fungerar inte alls och karaktären känns aldrig så där hotfull som när han först introducerades i The Mandalorian, vilket såklart är olyckligt med tanke på hur länge skådespelaren har kämpat med att återetablera den här figuren i det moderna Star Wars-landskapet. Vi får heller aldrig det där maffiadoftande kriminaldramat som det så tidigt talades om, då det knappt finns en handling att tala om.

Det blir bättre när serieskaparna plötsligt glömmer bort Boba Fett för att istället smygstarta den tredje säsongen av The Mandalorian, men paradoxalt nog blir det också sämre. Detta för att Boba uppenbarligen aldrig var av något särskilt stor intresse för manusförfattarna. Karaktären petas nämligen inte bara bort från serien bokstavligen, utan också dramaturgiskt. Fetts frånvaro hade nog inte gjort så mycket om karaktären åtminstone hade en historia som utvecklades, vilket aldrig var fallet. Boba Fett präglades av en snyfthistoria i bakgrunden och inte mycket mer än så. När Boba sedan slåss till döden med en prisjägare från Clone Wars-sagan uteblir allt som heter payoff, då ingenting har hänt dramatiskt sett. Det värsta är dessutom att man aldrig riktigt saknar Boba Fett när Mandalorian väl tar över showen. Boba Fett är knappt en karaktär, vilket enbart kan ses som ett fatalt misslyckande.

Missförstå mig rätt; jag tycker att just Mandalorian-avsnitten är riktigt bra och andas mycket Star Wars, men det är ju inte The Mandalorian jag betygsätter här. Jag förväntade mig en serie om Boba Fett och jag fick aldrig riktigt det som utlovades. På något plan skulle det väl alltid finnas någon brygga till den kommande Mandalorian-säsongen, men att helt och hållet strunta i titelfiguren säger nog allt om serieskaparnas prioriteringar. The Mandalorian är Lucasfilms nya flaggskeppet och självklart får denna karaktär stjäla Bobas rampljus. Som tittare är vi betydligt mer fästa vid den tystlåtne antihjälten och dennes gröne lille kompanjon, samt andra cameos som kommer att glädja fansen tills det hela knyts ihop i en lite väl rörig actionfinal.

Just ögonblicken där vi får återse ett par jedis är såklart magiska och scenen där två jedis från olika Star Wars-generationer samtalar räcker långt för mig, hur sparsmakat det än må ha varit. Jag vet att mycket av tjusningen i Star Wars och i synnerhet The Mandalorian är väldigt beroende av fanservicefaktorn, men åtminstone lyfter de två Mandalorian-episoderna upp den svaga drivkraften och papperstunna intrigmakande i Boba Fetts hushåll. Så fort en viss Lee Van Cleef-liknande cowboy gör sin live action-debut var det svårt att inte hålla tillbaka det lilla av det fanboyfnitter jag fortfarande hyser för denna franchise, men så fort denna väletablerade figur ställs mot Morrisons feta prisjägare påminns jag mest om all förlorad potential som denna spinoff står för. Om något visar The Book of Boba Fett hur överflödig titelfiguren faktiskt är och det hjälper inte att serien i sig var alldeles för spretig och långsam för att engagera fullt ut - även om det finns flera snygga Star Wars-sekvenser som kan mätta fram till den nya Mandalorian-säsongen.