Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Ett dygn med Playstation 5

This post is tagged as: Prylar, Konsol, Playstation

Jag hade gett upp om att få tag i ett Playstation 5 inom en “rimlig” tid. Mentalt var jag inställd på att få fortsätta på mitt Xbox Series X och Nintendo Switch och låta min skördetröska till Playstation 4 Pro stå bortglömd i hörnet. Det har varit ett galet år och som dagjobbare inom elektronikbranschen vet jag hur många som frustrerat kommer in i butiken och frågar hur det ser ut med det där Playstation 5 egentligen. Men tack vare en kollega och hans vana att hagelgevärsboka produkter på alla ställen han kan så fick jag äntligen höra de ljuva orden “jag får en extra PS5, vill du ha den?” Nu sitter jag här, ett dygn efter att jag packade upp Sonys vita koloss, med ett par korta intryck. 

 

Designmässigt både älskar och hatar jag Playstation 5. Jag tycker om tanken med den kurvade designen och att det är en maskin som ser säregen ut. Det är inte en simpel kvadrat eller mörk monolit som vissa föregångare eller motståndare utan det är en enorm vit plastsmörgås. Samtidigt så finner jag den överdesignad. Det märks att Sony arbetat hårt för att den ska försöka vara så sval och tyst som möjligt (vilket maskinen för det mesta klarar bara den inte läser en skiva just då), vilket är förståeligt med tanke på konsolens arkitektur design, men det lilla svarta stödet som medföljer som vi använder för att ställa eller lägga maskinen ner och skivläsaren som jag finner frustrerande placerad på bjässens undre halva hade jag gärna levt utan. 

 

Fast allt vad gäller hårdvarudesign är irrelevant om konsolen inte är trevlig att faktiskt spela på också. Jag var lättad när jag märkte hur mycket snabbare det går att installera mina spel på Playstation 5. Här känns min internethastighet nästan bara som den enda flaskhalsen hemma och installationer går mycket snabbare än på Playstation 4. Att starta upp och hoppa mellan spel känns näst intill sömlöst och den mycket snabbare lagringen är verkligen vad jag känner är den nya generationens största uppgradering. Det märks dock att jag blivit väldigt bortskämd med Xbox Smart Delivery-system som direkt drar ner rätt version av ett spel, något som inte händer på Playstation där jag var tvungen att söka “lösa in” min gratis uppgradering och ladda ner Final Fantasy VII Remake så att jag laddar ner PS5 bredvid Ps4-skivan som syns i menyn. Det är överdrivet rörigt, även om jag förstår att Sony knappast bemödar sig att investera i ett liknande system då de inte är riktigt lika givmilda med uppgraderingar och versioner.

 

Men vilka är spelen, utöver Final Fantasy som jag nämnde ovan, som jag provat på än så länge då? Ratchet & Clank: Rift Apart, Demon’s Souls och Deathloop är de exklusiva Playstation 5-spel jag fått händerna på och provat än så länge och jag är än så länge väldigt nöjd med alla dessa på ett tekniskt plan. Demon’s Souls är fruktansvärt vackert och Boletaria känns så detaljerat och förtryckande. Spelet har också en fantastisk HDR-bild där kontrasten mellan mörka fängelsehålor och facklor ser näst intill perfekt ut på min LG C1. Jag har inte hunnit spela så mycket av just det här spelet men hoppas på att dö flera gånger under den mörka hösten. 

 

Deathloop har jag också påbörjat men inte kommit så hemskt långt i, men jag kan säga att det är ett spel av Arkane och känns nästan designat för Youtube-kanaler som gör såna där häftiga klipp i Dishonored där de dödar alla vakter på banan med stil. Spelet ton och visuella design är lockande och jag ser fram emot att leka runt mer med spelet. 

 

Sist men inte minst har vi Ratchet & Clank: Rift Apart som jag kan säga är det mest imponerande spelet jag kört än så länge denna generationen. Jag valde att köra spelet i sitt 120Hz 40fps-läge för bättre respons men fortfarande kristallklar bild och alla extra effekter spelet erbjuder. Och nog erbjuder Insomniac mycket ögongodis här med bland de bästa animationerna jag sett med per-pixel-rörelseoskärpa, förstklassig strålspårning för reflektioner och stora banor med verklighetstrogna material och detaljer. Detta plus spelets marknadsförda världshoppande och laddningstider gör att spelet känns oerhört modernt i detaljerna även om det i grunden är ett klassiskt actionplattformande äventyr med stora vapen som serien erbjudit tidigare. 

 

Rift Apart var också spelet som verkligen demonstrerade den nya Dualsense-kontrollen för mig. De nya haptiska avtryckarna är först väldigt läskiga, när det känns som att det tar emot och jag nästan inte vet om jag vågar trycka in de hela vägen, men efter en stund så vänjer jag mig och kan säga att Sonys nya dosa känns som ett nytt sätt att interagera med spelen på. Vapen och funktioner kan få en helt egen karaktär och jag har nu även fler möjligheter för alternativa lägen. Jag var också mäkta imponerad när jag hyfsat tidigt i Ratchet & Clank skulle följa musiken till en nattklubb, och dunkandet hördes inte bara från mitt ljudsystem, utan jag kunde känna rytmen i kontrollen. Inte som en enkel vibration, utan jag kunde känna riktningen också. Jag hade kunnat stänga av TV-ljudet helt och navigerat mig fram bara genom vibrationerna från handkontrollen och min svindyra Xbox Elite-kontroll känns nu väldigt fattig i jämförelse. Att Dualsense-dosan också känns väldigt skön och bra i handen gör inte det hela sämre heller. Enda jag kanske har vissa problem med är att spakarna kanske är lite tunga och att jag ibland kan råka missa när jag försöker komma åt paus eller create-knappen.

 

Och på tal om create-knappen. Playstation är fortfarande bäst på hela delningsfunktionaliteten och de satsar vidare på konceptet med namnbytet av den gamla Share-knappen som introducerades med Playstation 4. Att ta en skärmdump eller spela in ett kort klipp är inga som helst problem och jag kan också spela in mycket längre klipp med högre kvalitet än vad Microsofts konsoler kan. Det är ett kraftfullt verktyg och en av mina favoritfunktioner och jag kan enkelt klippa en liten video och slänga upp på Twitter om jag känner för det. Det enda Sony saknar är att jag gärna hade velat kunna dra mina bilder och klipp till telefonen via deras mobilapp som Xbox kan. 

 

Utöver det har jag mest småsaker jag inte vet om det stör mig eller om jag bara är ovan. Menyerna tycker jag är ineffektiva och försöker istället se stiliga ut. Speciellt butiken som jag känner inte är i närheten lika lätt att fönstershoppa i. Det är snabbt och smidigt om jag vet vad jag är ute efter och enkelt söker upp en titel, men jag tycker om att skrubba igenom butiker och vara lite spontan ibland och det känner jag inte att butiken i Playstation 5 helt lyckas med. Sedan så kan det vara ganska få spel som syns på huvudmenyn. Sedan har jag också ytterligare frågetecken som Sonys spelpriser men också priser på uppgradering av lagringsutrymme. På Xbox Series X har jag totalt 4TB med lagring (jag har många spel installerade) och det kostade mig nästan lika mycket som hela konsolen och jag kan tänka mig att en vettig kompatibel SSD inte heller kommer vara så billig. Men det är framtida frågetecken och jag ha inte riktigt kommit dit än. 

 

Detta var som sagt mitt första dygn med Playstation 5 och jag är på det stora hela väldigt nöjd och imponerad av konsolen. Jag hoppas på att menyer fixas till i framtiden och att Sony kanske ändrar sig lite i hur de säljer sina egna titlar och uppgraderingar, men jag tvivlar på det sistnämnda. Jag tycker annars att vi har en lovande start på den nya generationen av konsoler och jag hoppas verkligen att världen blir någorlunda normal igen inom kort så de av er som vill ha Playstation 5 och inte fått en får chansen. Jag hade ren tur och var redo att få behöva vänta ännu längre. 

 

Finns det några fler Playstation 5-spel ni känner att jag måste prova när jag får chansen?

 

Ett dygn med Playstation 5

HQ