Swans, baby!

Yeah, baby! Swans fuck yeah! Finns inget bättre band, mannen. De är så jävla fina! Hubba-hubba!

Deras tidigare verk var lite väl sludgy och drönande för mig, men eventuellt tog de det industriella metal-mot-brutna-ben ljudet och vässade metallbiten till en fin melodisk kniv som kirurgiskt skär up senorna snarare än att slå ner oss till en mjuk massa. Från och med albumet White Light from the Mouth of Infinity blev de allt mer melodiska, men trots det aldrig mjuka. Sångaren och bandets ledare, Michael Gira, har skrivit låttexter som förblir mörka och oppressiva från början av sin karriär fram tills idag. 

Många skulle säga att deras magnum opus är Soundtracks for the Blind (fick en kompis att lyssna på det albumet, han grät( fast jag skulle slå fast att deras bäst skiva är To Be Kind där det vävs up en sån hotande atmosfär. "Screen Shot" har en hypnotiserande basspel, "A Little God in My Hands" berättar ur perspektivet av en gud, och "Oxygen" är den gudalika känslan av att andas efter att ha gått igenom en allvarlig astmaattack (baserad på en sann historia). 

Swans, alltså. En av post-rockens fina. Just nu arbetar Michael Gira & Co på deras sextonde album. Gira är utan tvekan en av de få individer som kan vinna över mig i en fight.

Lyssna på Oxygen, mannen.

Tillagt 2022-09-21 17:23:

Att redigera texter här är lite av ett helvete, måste jag säga.