Svenska
Är det rimligt att Elgiganten säljer Switch-spel för 1200 ?

Är det rimligt att Elgiganten säljer Switch-spel för 1200 ?

Skrivet av tryffel8 den 30 januari 2024 kl 15:26

Elgiganten i Uppsala. De flesta känner säkert till att Super Mario 3D-allstars hade en lite speciell lansering och bara skulle säljas under nått halvår,( fram till mars 2021) både digital och fysiskt. Skeppade ex till butiker finns dock fortfarande och enligt Nintendo själva så har spelet sålt över 9 miljoner ex. varav rimligtvis över 50 procent är fysiska exemplar. 

Men nu börjar väl ladorna sina ändå bland butikerna. Men är det bara jag som tycker att detta är ett riktigt skitbetende? Såg att flertalet till onlinebutiker också säljer spellet för ungefär samma.  Självklart ska väl privatpersoner få sälja sina spel till vad de nu själva vill, men riktiga butiker som agerar skalpers? Det vore väl lite som om  Butikerna, under PS5ans första år skulle sälja konsolerna för 10 papp?  Är detta detta något vi ska vänja oss vid?

 

 

HQ
Den bortglömda Sonic-dödaren till Super Nintendo

Den bortglömda Sonic-dödaren till Super Nintendo

Skrivet av tryffel8 den 7 januari 2022 kl 21:10

Visst gillar man Sunsofts 90-talsspel?

En del av deras släpp möttes med ganska ljummen kritik när dom kom och har sen fått lite av kultstatus och riktiga dyrgripar, så som exempelvis Trip World till Gameboy och Mr Gimmic till Nes.

Speedy Gonzales: Los Gatos Bandidos fick inte heller några vidare possitiva recensioner när det begav sig,och har heller inte fått nån som helst upprättelse på senare år, men det kanske kan ändras. Eller så gör det inte det, eftersom han tydligen blivit en steriotyp..

Kritiken då var att det bara var en blek Sonic the hedgehog-kopia. Det var kanske inte det spelpressen väntade på 1995, när 3D-spelen och dess konsoler  började etablera sig på allvar, speciellt inte med ett licens-spel.

Men fasiken så kul jag hade nu när jag i veckan spelade det första gången. Visst, likheten med Sonic-spelen finns där. Dels möjligheten till fart, men kanske framför allt banornas struktur med olika lager på höjden. Men Speedys spel har också en egen identitet. Sonic-spelen handlade egentligen inte så mycket om fart när det begav sig på Mega Drive-tiden. Farten var en belöning som man vid några tillfällen kunde utnyttja, men egentligen ingen förutsättning för att ta sig framåt. I Speedy Gonzales är farten ett nödvändigt verktyg att bemästra med långa hopp som måste sättas perfekt.

Men annars finns det mycket att tycka om här.. Miljöerna är visserligen inte särskilt Speedy-insprirerande för den som sett kortfilmerna. Men allt annat sitter. Kontrollen är ooerhört precis, helt utan den halk-syndrom som många spel, (ink Mario, dras med) Speedy är snabb men kan stanna direkt när det behövs, precisionen är så exakt som man vill att den ska vara., fysiken är rimlig,  Bandesignen är rolig, utmaningen, relativt hög, och soundtracket, otroligt välgjort.

Det slår inte Sonic 2 eller Sonic 3 & Knuckles. Men väl många andra 2d-sonic-spel i mitt tycke. Sen ska man väl kanske också ha i åtanke att Speedy Gonzales började springa snabbt flera decenier innan Sonic ens var påtänkt...

HQ
Daze before Christmas - Världens bästa tomte-tvspel

Daze before Christmas - Världens bästa tomte-tvspel

Skrivet av tryffel8 den 19 december 2021 kl 15:55

Visst är det något härligt med vinter-miljöer i spel? Isvärlden i super Mario Bros 3, eller Ice Cap Zone från Sonic 3. Det har nånting, även om inga av dessa exempel är direkt relaterade till julen.

Men det är Daze before Christmas, från norska funcom, till Mega Drive och Snes från 1994.

Premissen är enkel, och inte ett dugg orginell. Klassisk 2d-plattform. Som tomten ska du ta dig igenom 24 nivåer, alla presenterade som en del av en sorts julkalender.  Under bonusbanor får du rida flygande släde och dela ut julklappar. 

Men om spelet förlorar i orginalitet så vinner det helt klart i roligt gameplay, och framför allt, väldigt fin julstämning och charmig grafik med förvånasvärt snygga animationer i mängder med snö och mysiga inomhus-miljöer.

Jag har spelat det varje  December nu i fem-sex år och planerar att fortsätta i flera decenier till. Kolla in det om du behöver tomtefiera ditt tvspels-liv

Förbisedd  uppföljare  # -Tiny Toon Adventures 2 (NES)

Förbisedd uppföljare # -Tiny Toon Adventures 2 (NES)

Skrivet av tryffel8 den 4 november 2021 kl 22:15

Tiny Toons adventure kan vara ett av de mest oförlåtande plattformsspelen jag någonsin spelat, inte ens de svåraste nivåerna i Rayman origins eller Donkey Kong-country-serien kan konkurera med den mördande svårighetsgraden i det första Konami-producerade Tiny-Toons till Nes.. Ett annars trevligt spel med ganska mycket, snott rakt av från Super Mario Bros 3, men sämre förebilder kan man ju ha.

 Istället för en uppföljare i samma spår så är upplägget här lite annorlunda jämfört med föregångaren. Buster och hans vänner har gått en inbjudan till ett nöjesfält. Självklart nappar dom på det, ovetandes om att avsändaren till brevet är den gamle vanliga skurken Montana Max. Fem spelbara karaktärer får spela varsin bana på nöjesfältets fem banor. Banorna går delvis att ta i valfri ordning och genom att klara utmaningen ges det biljetter som not slutet kan användas för att få tillträde till spökslottet som är spelets sista nivå.

Attraktionerna på nöjesfältet är oftast i ganska konventionell natur. Mest avstickande är nivån med Plucky där man i ett rakt uppifrån-perspektiv ska putta ner motståndar-bilar i ett hål i en märklig flipperinspirerad nivå.. Desto roligare då att spela som Grisen Hampton på ett åkande tåg, eller balansera på en trästock med Furball längs ett vattenland. Allra svårast blir det i berg och dalbanan som kräver total menoration för att kunna gå i mål, i en ganska frustrerande nivå. Lyckligtvis så är dock dessa frustrerande moment inte alls lika närvarande som i föregångaren. Här finns exempelvis ett livsystem med tre hjärtan och ett på alla sätt mer rimligt svårighetsgrad överlag, och det gör också denne del, lite roligare. Roligt är det också att se ett spel med så livliga animationer, karaktärerna är fulla med liv och uttryck på ett sätt som är ytterst ovanligt för ett Nes-spel. Grafikmässigt är har det slipats till ytligare i vad som redan var snyggt i föregångaren där bra animationer blivit ännu bättre, och framförallt ett bättre flyt med mindre slowdowns. Musiken är väldigt trallvänlig, bitvis helt fantastiskt och skapar fin stämnimg rakt igenom hela spelet.

köpvärt idag? Absolut!

Monkey Ball Banana Blitz HD Förtjänar lite kärlek

Monkey Ball Banana Blitz HD Förtjänar lite kärlek

Skrivet av tryffel8 den 29 oktober 2021 kl 15:55

Jag har marinerat mig totalt med Monkey-ball-spel den senaste månaden och vill slå fast följande.

Orginalet till Gamecube som också kan upplevas på nysläppta Banana Mania är (som dom flesta andra också anser)  är fortfarande klart bäst i serien. Det var en 9-10 poängare när det kom, och lika bra idag

När 2an kom så var hypen total.  Svindlande 87 procent på metacritic. Det är svårt att förstå varför idag med dess frustrerande, ofta turbaserade banor, och enorma mängder gimmics och rörliga föremål.

En ensam man stod dock emot hypen redan då. Jonas Mäki på Gamereactor satte betyget 7  och kritiserade banornas utforming.  Själv hade jag nog satt betyget 6, eftersom jag inte är så intresserad av spelets minispel. Sen dess har det mest varit ren dynga med Monkey ball 3D och adventure som givna bottennapp. 

Jag spelade aldrig Banana Blitz till Wii när det var aktuellt. Jag kände inte för att vifta mig igenom ett Monkey-spel men bestämde mig nyligen för att ta mig an HD-remastern trots låga snittbetyg på drygt 60 % bara men oj så possitivt överaskad jag blev.

Banana Blitz går i en mer plattforms-äventyrlig riktning och jag älskar det från start. 10 världar, alla med sin särpräglade miljö, miljöer som inte bara är en trist fondvägg i bakrunden utan också integrerar med spelet i övrigt.  Musiken är irktigt bra, ja, bättre än i orginalet, och spelets bossar är underhållande. Möjligheten att kunna hoppa ger också spelet en spelmekanisk variation från orginalen och spelets olika karaktärer fyller här en odentlig funktion eftersom dom alla besitter olika för och nackdelar.  Visst är svårighetsgraden lättare än orginalet överlag, men att ta sig igenom dom avslutande två världarna efter den ordinarie slutbossen,  Sinking Svamp och Ultra Heaven är ingen barnlek och bjuder på ett flertal råsvåra utmaningar.  Skalar man ner spelet till dess kärna, bandesignen, så är det långt bättre än Monkey Ball 2 och i sina bästa stunder så kan det faktiskt mäta sig med det första orginalspelet.  Vad är det som folk inte upskattar här? Jag förstår ingenting.

Men vad jag framför allt gillar är att Banana Blitz HD går sin egen väg och kan stå på egna meriter som ett av bara två riktigt bra spel i Monkey ball-Serien.