Nu har jag införskaffat 

Gamecube Anthology Classic där det står om alla spel, alla osläppta spel och, olika färger och tillbehör till konsolen, försäljningssiffror jämfört med konkurrenterna och allt man kan tänka sig. 479kr kostade den.

Super Nintendo/Super Famicom Anthology Gold Edition, 449kr. En fet bok med över 500 sidor med allt man kan tänka sig om Snes.

Mario gosedjur fick jag med på köpet, så den får ungen.

Detta var inhandlat från Spel & sånt, som även skickade med 3 patroner.

Zelda kontroll från webhallen, 249kr.

Passa på det är 8 gånger XP på allt man köper nu när webhallen fyller 25 och har webhallen festival.

Jag spelar alltid spel på normal, kör väldigt få sidequest, kör igenom storyn, köper aldrig expansioner, och börjar på nästa spel.

Jag har börjat köra med trådlös mus på datorn, spelar numera på Laptop. Till konsolerna skulle jag aldrig få för mig att köpa en dyrare kontroll än standardversionen längre. Förr hade jag 2 elite kontroller.

Jag är inte heller sugen på att uppgradera till någon Slim eller Pro modell av Xbox eller PS5.

Under Xbox 360 tiden köpte jag nog 5 konsoler, så fort en snyggare eller bättre modell släpptes köpte jag den. På den tiden vad jag en av få som klarade 100 i survival i dead or Alive 4, både single och Tag, och på survival var jag rankad 24 i världen.

Jag säljer nästan alla mina spel som jag klarat, av de till de nya konsolerna då, förutom Nintendos egna spel. Allt retro behåller jag.

Och så spelar jag mest bärbart.

Men det blir väll så när man blivit småbarnsförälder. Har ni ändrat era sätt att spela med tiden?

Var fan tar tiden vägen? Det är hela 7 år sedan jag fick hem min Switch från Webhallen, och med den 3 spel, Bomberman 1-2 switch och Zelda, det påminde Facebook mig om.

Det blev det andra Zelda spelet jag spelat ut, Oracle of seasons var det första, med hjälp av YouTube för annars hade jag sprungit runt i skogen och letat i ca 500 timmar.

Zelda Tears of Kingdom har jag haft i hyllan sedan det släpptes, men känner mig inte alls sugen med tanke på allt byggande. Att bygga saker i spel ger mig nästan kräkningar, avskyr det.

Jag har haft över 100 spel samtidigt men äger nu runt 60 fysiska spel nu. Och 2/3 av dom är inplastade. Den har inte använts jättemycket, det blir mest när folk är över, då blir det Super Smash och Mario kart om det blir tid över.

Bästa minne är spelkväll med Nippon Marathon vi skrattade så tårarna sprutade och fick ont i magen, sådär superultra japanskt och dumt.

Har ägt V1, V2, och nu äger jag Oled och Switch Lite, Lite versionen är den som används mest då den är liten och smidig. 

Det är mest Xboxen som går här hemma men jag ska försöka mig på Super Mario RPG snart.

Nu har vi den, Toyota Corolla 2021 hybrid med 180 hästar, köpt för 269 000kr, med inbyte av våra gamla bilar blev det 75000kr. 3700 mil har den gått. Väldigt skönt att köra och väldigt tyst. Jag kommer knappt använda den då jag cyklar till jobbet. Tråkigt nog var den vit, vilket är den fulaste bilfärden, men köper man begagnat kan man inte vara kräsen med färgen.

Jag är en av 0,6% som orkat spela ut Gungrave G.O.R.E på normal, vilket är enormt lite, Easy är det hela 0,88% som klarat ut det, inte heller får man easy achievementet om man klarar ut det på normal, så i absolut bästa fall har 1,48% klarat ut det.

Spelet var fruktansvärt enformigt, allt siktande sköts nästan helt automatiskt, det kändes som ett tidigt PS2 spel med högre upplösning, huvudkaraktären såg ut som han brutit skallen när han sprang. Jag spelade spelet på japanska och munkarna kändes helt ur sync när de pratade.

Nu är det äntligen över.