När allas vår Lakkupippu® listade Bandai Namcos fem bästa spel hade han Tales of Vesperia på en tredje plats. Det slog mig då, när jag läste listan, att jag faktiskt inte spelat det. Jag tyckte mycket om Tales of Arise, och är ju extremt förtjust i denna typ av japanska rollspel i Anime-stil. Jag var nära att köpa hem ett exemplar av spelet, men gick och kikade i hyllan och jodå, där fanns det ju ett exemplar som jag någon gång köpt eftersom jag förmodligen just då tänkte att jag skulle spela det, men det var säkerligen något annat som kom emellan. Nu fanns det lite tid innan Final Fantasy VII: Rebirth anländer om cirka en månad, som kommer bli det spelet jag fokuserar mest på när det anländer. 

Jag har nu spelat första timmen och även om allting känns sådär klassiskt, i allra högsta grad, så är det egentligen allt jag behöver. Det är dessutom så mysigt överlag och med superfin design så nu blir det några timmar varje dag med detta och jag ser fram emot ett riktigt härligt äventyr!

Rubriken är inte helt sann. För kompisarna och jag letar såklart efter andra spel att ha roligt med tillsammans, men vi brukar säga att det mest beror på tre saker: Om servrarna tillfälligt är nere, om vi inte får ihop tillräckligt med spelare eller för lite variation, då och då. Men, för mig är Rainbow Six Siege lite av kulmen av shooters, det är taktiskt och belönande och där teamwork sätts på sin spets och kan avgöra hela matcher. För det finns något fantastiskt i det där, samarbetet, att dö en runda men ändå kunna ge "calls" och kunna hjälpa till, och att det ofta blir så otroligt spännande och roliga matcher. Igår avslutade vi med två fantastiskt bra genomförda matcher och vi startade idag med en. Även om vi tyvärr förlorade lite väl mycket i början under gårdagen kändes det bra att kunna vända trenden. 

Jag gillar verkligen, verkligen hur detta spelet är upplagt i alltifrån briljanta kartor till taktiker, hur anfall och försvar är så olika och hur en riktigt bra genomförd match skapar en härlig känsla. Om det är någon som spelar (framförallt på Xbox) så får man gärna haka på. Fler spelare är alltid välkomna. 

Igår hamnade dessa två stackare i mitt sikte och de stod tillräckligt nära varandra för att ett magasin skulle ta död på båda. En riktigt snygg avslutning på en runda i en otroligt skojig match. 

Så, nu har jag sett dryga nio timmar av dvärgarnas roadtrip och med detta i färskt minne tänkte jag dela med mig av mina tankar av filmerna. Jag börjar från början men det kan ske att saker från de andra filmerna flikas in i lite oordning också. Det blir mycket svammel, helt enkelt.

Jag förstår själva kopplingen som Peter Jackson vill göra med Sagan Om Ringen, men det där med en tydlig åldrad Ian Holm och framförallt Elijah Wood fungerar inte riktigt och samma problem återkommer med flertalet andra karaktärer. Överlag bidrar ju mycket att dessa skrivs in i den alldeles för långa totala speltiden, men vi återkommer dit. Men, jag tycker annars det startar rätt bra ändå eftersom Martin Freeman är genomgående lysande som en yngre Bilbo och efter att dvärgarna haft sitt lilla möte och man ger sig ut på äventyret tar det ju lite fart. Nya Zeeland är bedårande vackert och trots herr Degevalls trollande i mitt förra blogginlägg så är ju många av  dessa scener fantastiska, mycket i kontrast till all annan CGI som tyvärr förekommer i så stor grad. Howard Shores musik är ju briljant också och gör mycket för stämningen. 

Martin Freeman är en väldigt duktig skådespelare och passar fint som Bilbo. 

Första filmen håller ihop rätt bra, karaktärer får utrymme och även om mycket action avlöser varandra så finns det ändå ett tempo och något underhållande som ebbar ut mer och mer i kommande delar. I första filmen är de flesta scener ändå rätt bra även om jag personligen alltid avskytt framförallt den där sista sekvensen i trädet där örnarna till slut kommer till räddning. 

Sedan fortsätter vi då med del två där jag tycker framförallt att två saker sticker ut gällande det positiva. Luke Evans fungerar mycket bra som Bard och Lake Town känns atmosfäriskt och scenerna mellan Bilbo och Smaug har en bra känsla och draken är ju är dessutom otroligt häftig. Det märks att mycket tid på design och specialeffekter lagts ner. Angående Tauriel och Legolas så är det ju sådär överdrivet koreograferade sekvenser som avlöser varandra så fort de dyker upp i bild. Däremot tycker jag Evangeline Lilly är en duktig skådis, och även om Legolas får ett par ruskigt snygga actionsekvenser så känns hans porträttering märklig och en märkbart åldrad Orlando Bloom väldigt onödig. Det börjar märkas att det är mycket utfyllnad som ska in för att dra ut på det hela och det leder oss ju rakt in i tredje filmen. För trots nästan 20 minuter kortare än de två innan (Jag såg Extended-versionerna) så är denna stundtals så otroligt seg och det är ofta så mycket CGI-smörja att man får gnugga sig i ögonen. Visst, här finns en del scener med en Thorin som börjar tappa förståndet och när all action lugnar ner sig för ett kort ögonblick finns det en del fina scener och bra dialoger. Men i övrigt är det så långsamt (vilket känns lite kontraproduktivt med tanke på hur mycket som sker på skärmen) att jag faktiskt kikade på telefonen flera gånger, något jag extremt sällan gör när jag ser på något. 

Den sista filmen har också en överlag väldigt märklig “look” on man jämför mot de två första där just det syns att det är väldigt mycket green screen och studio, det syns tydligare i var och varannan bildruta. Det finns absolut väldigt mycket av det där i de två första filmerna också men mer så här. Överlag känns färgerna mer onaturliga på många vis. 

Så är det då det där med den totala längden. Jag har absolut ingenting emot långa filmer och på ett vis vill jag ju ha något storslaget och långt, men då måste det ju fungera hela den vägen också. Det gör det ju inte här, det blir ju kanske märkligt att se just förlängda versioner när filmerna redan är alldeles för långa som de är men det är egentligen inte det största problemet utan det är såklart att filmerna inte riktigt håller ihop totalt sett gällande flera faktorer. Det finns mycket i själva grundstoryn, effekter, karaktärer och annat som gör att man tappar intresset av och till. Petter skrev en bra kommentar kring det där att det inte känns “handgjort” på samma vis som Sagan Om Ringen och det går väl lite hand i hand det där med att man vill trycka in så mycket man bara kan, när man kan. 

Jag ska faktiskt göra som så att jag ska ta och läsa boken nu direkt, så den har plockats fram ur hyllan och lagts på nattduksbordet här bredvid så ska det bli intressant att se ifall berättelsen som sådan känns rolig att uppleva i bokform nu direkt efter filmerna. Det har ändå varit två mysiga dagar i sällskap med alla karaktärer och det finns ju absolut en hel del godbitar att plocka ur från varje individuell film, och det räcker ju gott och väl ibland. 

Av någon märklig anledning hade jag två utgåvor av boken i hyllan. 

Det tog nästan 14 dagar vid jul och nyår innan jag ens orkade starta TV för att se något. Då blev det Sagan om Ringen-filmerna och nu har turen kommit till The Hobbit-triliogin. Jag såg precis färdigt första och även om det är en bra bit ifrån den magi som Peter Jackson skapade vid hans första besök i Midgård, så är det ändå en rätt underhållande film på många vis. Martin Freeman är bra, musiken är episk och de storslagna vyerna är ju fantastiskt vackra. Jag ser faktiskt fram emot att fortsätta med Extended-versionerna av del två och tre nu, som visserligen kanske har de märkligaste ändringarna från boken och där det verkligen börjar märkas att det här med att förvandla en relativt tunn bok till ett nio timmars äventyr blev alldeles för mycket. Men underhållande är det ändå, som sagt och eftersom jag bara sett dessa filmer några enstaka gånger så känns det också lite extra roligt. Jag skrattade dock lite åt hur gammal Elijah Wood såg ut i den märkliga inledningen av första filmen men sedan försvann tiden fort när Gandalf och Company äntligen ger sig ut på äventyret. 

Scenerna mellan Gollum och Bilbo tillhör en av filmens höjdpunkter. 

Då, är första recensionen för 2024 skriven och publicerad och jag har tillbringat massor med timmar med Early Access-version av Palworld. Jag har samlat resurser, byggt, utforskat världen och fångat Pals och haft skoj! Exakt hur roligt jag hade, ja det läser du då i min recension! Hoppas att ni gillar den!