Uppdateringar brukar kunna vara lite av en vattendelare, särskilt när det gäller operativsystem i alla former. Vissa av oss älskar och andra hatar och vill helst inte se någon förändring överhuvudtaget. Som rubriken antyder så tillhör jag den första kategorin och har nog alltid gjort det. 

En av årets höjdpunkter för mig är när Apple släpper den senaste versionen av Ios, då riktigt hänger jag på låset och uppdaterar så fort den finns tillgänglig. Jag vet att det absolut finns nackdelar med att göra detta men hittills har jag inte haft minsta problem så jag lär fortsätta med detta, inte direkt så att jag lär kunna hålla mig ändå. jag älskar verkligen att utforska och prova allt nytt och inte minst försöka hitta alla små dolda men ofta smarta funktioner som Apple också lagt in men som de vanligtvis inte säger något om. Jag gillar även de små uppdateringarna som kommer under året även om de vanligtvis inte gör så mycket annat än fixar buggar och lägger till lite småsaker. Nu senast aktiverade Apple sensorn som läser av temperatur och luftfuktighet i Homepod Mini efter att den legat latent sen den släpptes och det blev jag närmast orimligt exalterad över. Det är ju uppenbarligen ingen stor sak men Homepoden som jag redan innerligt älskar blev med det lite, lite bättre. 

I den andra ringhörnan har vi min sambo som hatar uppdateringar och alltid väntar tills det inte går längre innan hon uppdaterar. Eller snarare så är det hennes telefon som får nog och tillslut uppdaterar sig själv. Jag förstår inte det där överhuvudtaget, men så är hon också ganska konservativ när det gäller teknik. 

Gillar du uppdateringar eller är du som min sambo som hatar du dem?

Brendan Fraser är tillbaka och det med besked om det nu undgått någon och det gör mig verkligen genuint glad. Jag verkar inte direkt vara ensam om de känslorna heller, en hel värld tycks dela dessa känslor med mig. 

Det är ju faktiskt inte så svårt att förstå varför heller, utöver att Brendan är en bra och mångsidig skådis så verkar han vara otroligt jordnära och genomtrevlig. Det är förstås något som gör honom lätt att tycka om, men för alla oss som växte upp på 90-talet och 00-talet så har han kanske betytt lite extra mycket. Inte minst tack vare filmer som Djungel-George, Blast From the Past, The Mummy, Airheads för att bara nämna några. 

För några dagar sedan vann han Critics Choice Awards för bästa manliga skådespelare för sin insats i The Whale och han tippas även kunna ta Oscarn om några veckor. Jag har som ni kanske förstår alltid gillat Brendan och jag unnar honom all framgång, särskilt efter alla tuffa år som varit sedan han försvann från rampljuset. 

Vilken är din favoritfilm med Brendan?

Det är av någon anledning ofta svårt att få till Stephen Kings verk bra på film. Undantagen finns så som The Green Mile, Misery och inte minst The Shawshank Redemption men alltsom oftast blir det i bästa fall mindre lyckat.

En av Kings absolut bästa böcker i mitt tycke är 11.22.63 och jag började se om miniserien med James Franco i huvudrollen igår kväll. Här kan vi verkligen snacka en av de riktigt lyckade filmatiseringarna av Kings böcker och Franco gör en av sina allra bästa roller någonsin skulle jag vilja hävda. Serien är till största delen boken väldigt trogen, inte minst är det precis lika spännande när Franco desperat gör sitt yttersta för att stoppa Oswald från att knäppa Kennedy. Välspelat och välgjort och det är nog tredje eller fjärde gången nu jag ser igenom alltsammans. 

Serien släpptes redan 2016 och om du missat denna pärla så finns den att beskåda på Amazon Prime.

"Det är väldigt svårt att höra konspirationer ta form med dessa skräplurar"

Foo Fighters vara eller icke vara har varit aningen ovisst sedan Taylor Hawkins oväntat och mycket tragiskt dog i mars. Där och då kändes det för min del lite som att det kanske var slutet för bandet, att ersätta en så stor personlighet och fantastiskt bra trummis som Taylor kändes inte genomförbart. Efter de fina hyllningskonserterna så började det dock kännas som att bandet ändå hade en framtid och Taylor själv hade till 100% velat att de fortsatte utan honom. 

Igår bröt bandet till slut tystnaden med ett meddelande på sociala medier där de lät meddela att Foo Fighters kommer att leva vidare. Vem som tar över trumstockarna efter Taylor är ännu inte klart men mitt tips ligger på Rufus Taylor. Han känns som ett logiskt och bra val men det är såklart bara en gissning, jag kan och har mest troligt fel. Jag är glad i alla fall att bandet fortsätter köra, Dave och gubbarna är en upplevelse att se live och något som jag väldigt gärna gör igen. De har inte släppt något riktigt bra album sedan Wasting Light 2011, men kanske föds något riktigt bra ur den senaste tidens sorgeprocess.

Särskilt så här när ännu ett år närmar sig sitt slut så brukar A Long December gå varm, det är en låt som andas lite mer optimism än vanligt när det gäller Counting Crows. Just i år känner jag att det resonerar med mig mer än någonsin, personligen har mitt år inte alls varit fruktansvärt men världsläget är som vi alla vet minst sagt kaotiskt. Maybe this year will be better than the last. 

Den låten och många, många fler går varma hemma i kontoret/studion idag, Counting Crows och jag har hållt ihop i över 18 år nu, ända sedan jag först hörde Accidentally in Love i Shrek 2. Många minnen har det blivit sedan dess, alltifrån melankoliska ögonblick lyssnandes på Round Here till fylleskrålande av Mr. Jones med folk från hela världen på ett vandrarhem i Sydney. Adam Duritz har en fantastisk förmåga att skriva melodier som sätter sig och kombinera det med tänkvärda, poetiska texter om lite allt möjligt. Ett fantastiskt bra band är det och ett av de band som lär följa med mig genom hela livet.