Paus.

Ibland måste man trycka på knappen, den som får allt att stanna upp, som att frysa verkligheten. Ta en paus. Ibland är spel för mycket att ta in, ibland svallar känslorna över, ibland behöver man en paus från rysningarna. Mitt i allt, bara trycka med tummen och så stannar det upp en stund, smälta allt, låta hjärnan sakta processera det som lysrören förmedlar. Precis som med en bok man lägger ifrån sig för att smälta det man just läst, man lägger liksom ett finger mitt i medans man reflekterar. Och precis så är det med paus, medvetandet är fortfarande kvar i spelet, men du måste ta en paus. Ibland blir det för mycket.

Jag kan minnas att jag pausat flera gånger för att reflektera över vad som precis hänt eller för att pusta ut efter en svår bossfight, eller för att förbereda mig inför en stundande sådan. Den används inte enbart vid toabesök eller när telefonen ringer. Den fungerar som fingret i boken, ett sätt att smälta spelet.
Pausa oftare, reflektera, låt det sjunka in, ta in hela upplevelsen av det du håller på med. Jäkta inte alltid vidare efter nya upplevelser, ta in här och nu och njut av det.
Och då funkar paus alldeles utmärkt, det borde flera tänka på.