Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Vingårdssimulatorn Hundred Days lockar med fin bouquet

Vingårdssimulatorn Hundred Days lockar med fin bouquet

Där det inte finns vin, finns det heller ingen kärlek. Det är ett välkänt faktum som icke kan bestridas. Därför fanns det såklart ingen tvekan i rösten när jag svarade ja på frågan "är du sugen på att testa en vingårdssimulator?" Så blev det och nu skall det skördas, pressas, jäsas och buteljeras. Sedan blir det förstås recension 🍇

 

Trailer: https://www.youtube.com/watch?v=1Yijxesp_gc&feature=youtu.be

HQ
Danskarna är bäst i världen

Danskarna är bäst i världen

Det är förstås ingenting annat än imponerande och också synnerligen välförtjänt att danskarna nu är både bäst och näst bäst i världen på fine dining efter att Noma och Geranium knep båda platserna i gårdagens event. Noma ligger dessutom, med den här utnämningen delad etta på "maratonlistan, där de nu har fem förstaplatser tillsammans med numera nedlagda El Bulli i Spanien. 

Varje år väljs alltså 50 restauranger ut av "The World's 50 Best" och i år ligger alltså både silver och guldmedaljören i Köpenhamn. 

Ett grattis är såklart på plats för vår gastronomiska granne! Gott också att det inte är särskilt långt till bordet, förutsatt att man bokar i god tid förstås 😊

Har ni dinerat på världens numera bästa krogar? 

456

456

456 är antalet spelare i Netflix stundtals alldeles lysande överlevnadsserie Squid Game, som jag nyligen såg klart. En briljant, mogen, brutal och udda serie som vågar ta risker och sticka ut från mängden. Inte helt utan sina problem men likt förbannat en unik upplevelse som inte bör missas. Har redan toppat listan i 83 länder där tjänsten erbjuds. Recension kommer inom kort. 

456 är också det uppskattade antalet gånger jag har lyssnat på David Ritschards platta Blåbärskungen. Sveriges Johnny utan cash. Svensk outlaw-country med diskbänksrealism i texterna och ett ljuvligt bluegrass-sväng. Rader som ”I Västerås och gör affärer med en man i gabardin och läderhud” eller den odödliga refrängen i en melankolisk duett med Frida Hyvönen "Med en dotter på kåken och farsan ett vrak, en varning från chefen men en rygg som är rak". Lidandet och njutningen går ständigt hand i hand på Ritschards magiska andra platta. 

456 var dessutom min vilopuls när jag såg hela Kastanjemannen i ett svep. Den danska skallen som kom från ingenstans och knockade med mig med en underbart mörk och morbid mordgåta. En ren uppvisning inom genren. Sex laddade avsnitt. Jag plöjde igenom samtliga i en sittning och satt där både uttorkad och utsvulten men samtidigt överlycklig. Netflix-serien bjöd på en vedervärdig underhållning som både förgjorde mina arma nerver och förförde min själ. 

Villeneuve levererar ännu en spektakulär och storslagen sci-fi-rulle

Villeneuve levererar ännu en spektakulär och storslagen sci-fi-rulle

Efter Bladerunner 2049 och Arrival var det dags igen, för en av vår tids vassaste regissörer att ge sig på ännu ett mustigt sci-fi-äventyr och i morgon har den alltså premiär. Denis Villeneuves ohyggligt hypade rymdsaga, baserad på Frank Herberts påstått ofilmbara roman och för att vara just ofilmbar var den oväntat magnifik, bombastisk och rakt igenom ljuvlig. Jag såg den i går och det var länge sedan jag såg något så episkt på vita duken.

Tack vare att Dune är uppdelad i (förhoppningsvis) flera delar så kan Villeneuve ta tid på sig att bygga den komplexa storyn och det breda persongalleriet. Det gör att den börjar ganska försiktigt, vagt och sökande men när presentationen väl är undanstökad så går det undan. Då är det klimax, sjunde himlen och orgiastisk interstellär underhållning för alla sinnen. Visuellt är det makalöst. Det är en detaljstudie utan dess like där inga monetära svångremmar verkar ha dragits åt.

Fotot av Greig Fraser är dystopiskt dunkelt och vackert där karga landskap i soldränkt sand samsas med mörk futurisk arkitektonik. Ljudmässigt pumpar Hans Zimmer på med sin patenterade domedagsdänga på en härligt öronbedövande nivå och den stjärnspäckade rollistan lever upp till alla mina högt ställda förväntningar, i synnerhet Timothée Chalamet som bara fortsätter att övertyga. Upplevelsen är större än berättelsen men det var väl å andra sidan helt väntat. Det är ju ofta så han jobbar, Villeneuve. 

Det här förstås ingen recension, den kommer senare från vår filmhövding André men skulle jag sätta ett betyg så hade jag landat på 9/10

Pressvisning av Dune i kväll

Pressvisning av Dune i kväll

Nu är det nästan ett helt år sedan jag var på riktig pressvisning. Visst, under pandemin har de digitala pressvisningarna haglat in en masse på de olika streamingplattformarna och det är skönt att kunna plocka upp vad man vill, när man villl hemma i soffan men det är något speciellt med en pressvisning på bio ändå. Att sitta där i en nästintill tom salong, med bara en handfull människor från branschen. Ingen reklam, inga mobiltelefoner, inget högljutt surr på bänkraden framför.

Ibland är det inte värt logistiken. Att kuska in till biografen, trängas med trafikanter, betala parkering och köpa två kilo godis för att sedan bänka sig framför Sean Banan i Seanfrika var till exempel inte alls värt det. Inte heller två och en halv timma av Michael Bays högljudda saga om mekaniska drakar, snackande bilar, förstörelseporr och robo-bromance men när det vankas storfilm av hyllade regissörer så är det förstås ett annat ljud i skällan. Stora regissörer gör stora filmer, det är ett erkänt faktum som har varit extremt tydligt genom åren och att Denis Villeneuve är en stor regissör av vår tid är det väl få som tvivlar på. Därför skall det bli synnerligen intressant att se vad han kan göra med Herberts storslagna sci-fi-saga. Han är förstås inte först, få kan väl glömma David Lynchs lika delar magnifika som märkliga och ibland även miserabla epos eller miniserien med William Hurt men det här blir nog något helt annat. 

Jag tror helt enkelt att det här blir ren ambrosia för själen och om ett par timmar vet jag och det gör mig alldeles lycklig inombords.