Svenska
Blog

SteamWorld börjar kännas misshandlad

Skrivet av Jonas den 7 mars 2024 kl 03:27
This post is tagged as: Åsikter

SteamWorld Build släpptes förvisso under 2023, men innan dess var det hela fyra år sedan SteamWorld Quest: Hand of Gilgamech lanserades. Och under de senaste dagarna har vi tyvärr fått rapporter om att det kommande SteamWorld Headhunter lagts ner.

För den som köpt Thunderful-aktier har de senaste två åren inte varit någon rolig historia med ett tapp på runt 85%, och det verkar vara svårt att från utsidan se någon riktig ljusning. Och det förvånar mig ordentligt att Thunderful inte varit bättre på att förvalta sin serie. För SteamWorld-spelen har genomgående varit fenomenala, inklusive det The Station-utvecklade SteamWorld Build.

Svenskarna hade ett riktigt universum som folk brydde sig om och som nådde kommersiell framgång, men släppte liksom bollen.

Här skulle jag önska att de nu tog tag i saken. Jag fattar och respekterar att de likt Nintendo vill röra på sig och inte fastna i ett fack med sin serie, men Nintendo släpper faktiskt spel medan det från Thunderfuls sida varit i princip torrt. De skulle behöva återvända till sina mest älskade serier igen, släppa en direkt uppföljare till SteamWorld Heist och rida på vågen med japanska rollspel i ett nytt SteamWorld Quest: Hand of Gilgamech.

Sedan kan de återigen börja kika på att förnya konceptet, men än är de inte där på långa vägar. SteamWorld känns idag både bortglömt och bortslarvat, när det hade kunnat vara en gigantisk succé folk skriker efter.

SteamWorld börjar kännas misshandlad

Ta tag i SteamWorld-serien idag, tack.

HQ

Icas förtroende fortsätter rasa

Skrivet av Jonas den 6 mars 2024 kl 14:11
This post is tagged as: Övrigt

Läser att förtroendet för butikskedjan Ica fortsätter rasa, och måste säga att det är ungefär lika förvånande som besked i stil med att bacon är gott, att Trump har risig frisyr eller att det är kul med TV-spel. För närmare två år sedan, när inflationen började röra på sig som mest, bytte jag och sambon butik att handla i från att tidigare ha varit tämligen lojala Ica-kunder till att satsa på främst Willys och i viss mån Coop och Lidl. 

Och det har vi inte ångrat. Det är en märkbar skillnad på prislapparna och deras egna märkesvaror håller generellt högre klass. Mellan varven har vi ändå återkommit till vår gamla stammisbutik när de skickat ut några extra fint erbjudande, men även med rabattcheckar på 5% så är det ofta dyrare än samma matkasse hos Willys. Det håller inte riktigt.

Och när priser höjts under året, så har Ica enligt Matpriskollen ofta gått i bräschen genom att höja mest, men även sänka minst när inflationen trycks nedåt. Dessutom har det varit gott om rapporter om fiffel och stora utdelningar till handlare samt rekordvinster när det varit som dyrast. I slutändan slår det mot hela kedjan, trots att det finns många riktigt fina Ica-butiker (Maxi i Östersund är en sådan). 

Icas förtroende fortsätter rasa

Det ska tyvärr mycket till för att jag ska bli en trogen Ica-kund igen, förtroendet är definitivt skadat.

HQ

Warners spelchef tycks ha otur när han tänker

Skrivet av Jonas den 6 mars 2024 kl 02:53

Man kunde ha hoppats att de enorma framgångarna för singleplayer-titlar av det lite billigare slaget senaste tiden, samt såklart alla Nintendos framgångar, skulle ha fått de stora utgivarna att omprioritera en smula. Men... riktigt så enkelt tycks det inte bli.

Drömmen om att leverera nästa Fortnite eller Roblox är lika stark som alltid och att släppa tio spel som spelarna ratar, om man till slut kan hitta ett GTA Online eller liknande, anses fortfarande vara ett pris värt att betala. Skitsamma om vi inte längre får roliga spel. Det är därför Sony så sakteliga går ifrån modellen med påkostade singleplayer-spel där en allt större andel av utvecklingsresurserna går till live service, och Microsoft har redan länge arbetat mot denna modell.

Men som jag varit inne på tidigare så finns en omotiverad rädsla för singleplayer. Ibland känns det nästan som att utgivarna blir besvikna när spel som Star Wars Jedi: Survivor eller Hogwarts Legacy gör praktsuccé, och försöker bortförklara framgångarna på olika sätt för att i lugn och ro få fortsätta arbeta med live service. Ett fint exempel på det gavs idag från Warner, som landat i att det är riskabelt att göra traditionella spel och ska utöka fokuset på live service. Spelchefen J.B. Perrette förklarade:

"Rather than just launching a one-and-done console game, how do we develop a game around, for example, a Hogwarts Legacy or Harry Potter, that is a live-service where people can live and work and build and play in that world in an ongoing basis?"

Ordet ”spela” kommer alltså på fjärde plats (efter ”leva”, ”arbeta” och ”bygga”) när Warner ska designa sina spel. De ska i huvudsak designas för att vi ska spendera tid (och pengar) med dem, men särskilt kul behöver vi faktiskt inte ha. Och vägen framåt är tydligen mobilspel och free-to-play, säger han uttryckligen.

Tyvärr säger det här resonemanget en hel del om vad som ändå får betraktas som ett problem inom dagens spelvärld. För Warners mest sålda spel 2022 var såklart singleplayer-äventyret Lego Star Wars: The Skywalker Saga, medan deras live service-titel Gotham Knight halvfloppade. Och deras mest sålda spel 2023 (och sannolikt även under 2024!) var helt överlägset singleplayer-äventyret Hogwarts Legacy, medan deras live service-titel Suicide Squad: Kill the Justice League tokfloppade.

...eller som GamesIndustry.biz-redaktören Christopher Dring ironiskt skrev på X:

“Our single player game in 2022 and our single player game in 2023 did huge business. Our live service projects over the last few years did not. So we’ve decided…. More live service projects.”

Warners spelchef tycks ha otur när han tänker

Praktsuccéer för Warners singplayer-spel och flopparna för deras live service-projekt har övertygat ledningen om att de måste dra ner på singleplayer och öka fokus på live service.

Shôgun och Curb har börjat otroligt bra

Skrivet av Jonas den 5 mars 2024 kl 02:42

Under helgen började jag och tanten min kika på Shôgun och Curb Your Enthusiasm, som båda dragit igång och avslutas i april. Förstnämnda hade jag höga förväntningar på efter Andrés recension, men jag har liksom alla andra dödliga bara sett två episoder.

Lyckligtvis har det startat nästan löjligt starkt. Folk har jämfört serien med Game of thrones, ett fenomen jag har lite blandade känslor inför, men jag fattar grejen. Det är snackigt, storyn får ta tid, väldigt mycket namn och enormt påkostat. Tredje episoden sänds idag och jag kommer sitta som klistrad framför Disney+ och det kan jag varmt rekommendera även dig att göra.

Den sista säsongen av Curb Your Enthusiasm kollar vi lite mer pliktskyldigt dock. De sista två säsongerna var klart sämre än de andra och det kändes helt rätt när Larry David och produktionen meddelade att detta blir sista säsongen. Och döm om min förvåning när jag märker att detta verkar ha fått teamet att vilja ta farväl på bästa tänkbara sätt.

Den tolfte säsongen är nämligen fenomenalt rolig och träffar återigen rätt på det där lite vardagliga sättet som gjorde Seinfeld och just Curb Your Enthusiasm så bra. När Larry snyltar på golflektioner och vill beställa frukostmenyn trots att det är tio minuter sedan dagens lunch tog över - känns det som fornstora dagar.

Shôgun och Curb har börjat otroligt bra

Shôgun börjar otroligt bra och gör mig kopiöst sugen på att få spela Assassin's Creed Codename Red senare i år.

Transformers-filmerna, från sämst till bäst

Skrivet av Jonas den 4 mars 2024 kl 03:54
This post is tagged as: Transformers

Kikade Rise of the Beasts under helgen, gammalt Transformers-fan som jag ju faktiskt är. Förväntningarna var väl inte på topp direkt då konceptet såg lika delar ostigt och rörigt ut, trots att jag egentligen tycker Beast Wars är den bästa animerade Transformers-serien av alla. Men... Bumblee var ju faktiskt riktigt trivsam, så lite hopp hade jag.

Men fullt så bra var den ej, dock tillräckligt för att jag skulle känna mig underhållen och vilja se mer. Det slutade med att jag kikade om den första Transformers (jag talar om spelfilmerna här) och bestämde mig för att rangordna dem. Så med det sagt, här är Transformers - en filmserie som inte är känd för sin höga standard - från sämst till bäst:

7. Transformers: Revenge of the Fallen (2009) - Michael Bay lyckades väl med sin första Transformers-rullle, men lagom till uppföljaren hade han glömt bort allt. Hans Transformers hade helt tappat charmen och kändes helt opersonliga, det var en enda specialeffekt från början till slut och trots att det var non-stop action så kändes den seg och lång, medan Shia LaBeouf och Mega Fox slarvades bort.

6. Transformers: The Last Knight (2017) - Jag inser att bottenskrapet i den här filmserien nästan är svår att ranka. De tre sämsta filmerna är så bedrövligt dåliga att jag knappt kan skilja dem åt. Men... jag landar ändå i att jag verkligen avskyr denna film näst mest helt enkelt för att Stanley Tucci och Anthony Hopkins medverkar och är habila.

5. Transformers: Dark of the Moon (2011) - Megan Fox sparkades ut och ersattes av Rosie Huntington-Whiteley, och Michael Bay fortsatte med sitt ögongodisfilmande. Men där Fox ändå funkade som skådis i Transformers, kändes Huntington-Whiteley helt malplacerad. På samma sätt som Jaws 3 kändes filmen dessutom framtaget specifikt för 3D-bio (som var hett då), vilket gör att flera scener känns direkt märkliga på TV.

4. Transformers: Age of Extinction (2014) - Michael Bay anklagades för att ha fått en rejäl slant av Kina i en film som delvis känns lite som propaganda. Men faktum är att den har sina ljusa studer just tack vare att den utspelas i Kina. Fortfarande sannerligen ingen höjdare, men där bottensatsen verkligen är just botten, är denna åtminstone lite underhållande.

3. Transformers: Rise of the Beasts (2023) - Jamen denna var faktiskt inte så tokig ändå. Jag tycker väl kanske inte att det var något genidrag att inkludera dubbla Optimus, jag känner även att den "riktiga" Optimus personlighet var helt skev (han är godheten själv, inte en elak surgubbe) och det unga snillet som löser pussel är väl inte superhett berättarmässigt grepp - men småkul är det rakt igenom.

2. Bumblebee (2018) - Michael Bay lämnade regissörstolen och gav Travis Knight chansen att ta hand om Hasbros robotar. Det gjorde han genom att skala tillbaka, och faktiskt låta oss komma Bumblebee inpå livet i en underhållande historia jag tycker är en bra matiné. Kanske egentligen den bästa som film betraktat.

1. Transformers (2007) - Men min vinnare är ändå den första Transformers. Jag tycker det är en kul rulle och Michael Bay levererade något lite mer militärporrigt fyllt med humor snarare än de där CG-festerna som så totalt kom att definiera hans andra filmer. Humorn funkar, storyn känns inte helt tappad, robotarna är personliga, actionscenerna fina och sammantaget gillar jag verkligen denna.

Transformers-filmerna, från sämst till bäst

Vilken är din favorit av Transformers-rullarna och vilken av dem gillar du minst?