Svenska

HALLOWEEN, vad fan är det?

I ett ovanligt cyniskt ögonblick så bestämde sig våra handlare för att importera fenomenet Halloween från USA och Irland. Dom kunde lika gärna importerat det estetiskt mycket snyggare Dia De Los Muertos från Mexiko men det kränger ju inte lika mycket plastskit och porriga kläder till damerna.

För Halloween är lika svenskt som Dia De Los Muertos. Det är ett importerat köpjippo som får det annars utskällda Julen att framstå som sansat. Julen är ändå en robust och urgammal tradition hos oss. Tänk på att Jul heter just Jul här hos oss och inte nåt som har att göra med kristendomen som Christmas. Jul firades nämligen redan på hednisk tid och precis som med midsommar så vågade inte kristendomen bråka med det. Så jul fick förbli jul.

Men Halloween? Nada. Det finns nya teorier som säger att KANSKE, kanske skapade kelterna Halloween tillsammans med vikingarna men det finns inga bevis vad jag vet.

Nej, Halloween är enbart ren kapitalism här, inget annat. Tro mig, som heterosexuell slusk så har jag absolut inget emot damernas outfits som ger dom tillåtelse att under en fest om året se ut som porrstjärnor utan att nån gnäller. Absolut ingenting, tvärtom.

Men den pengakåta och skrupelfria anledningen till halloweenfirandet här i Svedala ger en bitter smak i munnen och jag firar inte skiten.

Nevva!

Kära handlare! Nästa gång ni ska importera nåt ytlännskt fenomen för att tjäna några kronor så ta Dia De Los Muertos.

Ursnygg estetik! Tack på förhand!

HQ

HÖSTEN OCH VINTERNS SPEL

Ja  då var det dags för en liten inspirationshörna då. Lite Ernst Sommartorp fast Hederlige Harrys Höstspel. Liksom. Typ. Om man släcker lyset och kisar lite.

Dessa spel ska jag spela i höst och vinter:

Starfield (Series X)

Call Of Duty Vanguard (PS5)

Sleeping Dogs (4K-remaster på Series X)

Mutant Year Zero (PS5)

Horizon Forbidden West (PS5)

Halo Infinite (Series X)

Desperados 3 (Series X)

The Last Of Us 2 (för tredje gången, första på PS5)

Far Cry 2 (Series X)

Vad har ni tänkt att lägga speltimmarna på? Släng upp ett gäng så kan vi tipsa varandra.

 

 

HQ
STARFIELD

STARFIELD

Bethesda. Vårt passionerade förhållande började med Daggerfall 1996, eller var det 1997? Skitsamma. Sen dess har vi varit oskiljaktiga.

Skyrim och Fallout 4 har jag spelat så mycket att det gränsar till mentalsjukdom och nu är det då dags för ett helt nytt universum, Starfield. Eller ja, det är ju vårt universum så Spelvärld är kanske ett bättre ord.

Fem timmar in så jag har bara börjat krafsa lite på vad som väntar. Menyerna är lite omständiga, samma med flygandet men annars känns detta som en blivande ny förälskelse. Vacker grafik, bra röster och en egen stil som känns som en blandning av Mass Effect och Bioshock i Rapture med nån extra knorr.

Det kommer att bli många, många timmar med detta i höst och vinter.

Förresten, vad ska man med dom där extra färdigheterna i början till? Jag sket i dom fullständigt. En positiv sak som genast vägs upp av nåt väldigt negativt?

Nej tack.

SMASH MOUTH

SMASH MOUTH

Så nås vi då av att Steve, sångare i Smash Mouth har avlidit, garanterat i sviterna efter grav alkoholism och påföljande sjukdomar. Hans son dog så tragiskt av leukemi för ett gäng år sen och Steves missbruk la i en ny växel.

Smash Mouth? Vilka är det? Ja, du har garanterat hört deras All Star som var med i Shrek och som har passerat en miljard spelningar på Spotify. Smash Mouth var ett av dom där banden som poppade upp i Kalifornien i mitten och slutet av 90-talet, band som Sugar Ray, som gjorde glad partymusik bestående av en blandning av rock, punk, ska, reggae och pop. För oss som var tonåringar där och då så är band som just Smash Mouth soundtracket till många roliga sommarfester med tillhörande galenskaper.

Jag köpte deras debut Fush Yu Mang när den släpptes 1997 och den snurrade friskt. Walkin On The Sun var den stora hiten och plattan sålde två mille bara i USA.

Jag minns en rolig intervju med Steve i någon musiktidning där journalisten frågade varför alla Kalifornien-banden såg likadana ut och i princip spelade samma glada och lättillgängliga musik.

"Vad tror du?" svarade Steve. "Vi är från Kalifornien. Vi ligger på playan hela dagarna, grillar och partajar. Hur skulle vi kunna göra tragisk musik?"

Tyvärr blev ju slutet tragiskt för Steve men stort tack för alla galna festminnen. Ikväll spelar jag Fush Yu Mang och tar ett glas Cola Zero med is.

RAKA MED KNIV/SHAVETTE

RAKA MED KNIV/SHAVETTE

Jag tillhör dom där som blivit välsignade med en skäggväxt som hade fått ZZ Top avundsjuka. Men. Är du inte muslim, jultomten, medlem i just ZZ Top eller en vidrig hipster så rakar du dig. Pronto. Skägg är för luffare. Värst är dom där med "skäggväxt" bestående av tre strån på hakan och fyra på vardera kind. Patetiskt och enbart provocerande fult.

Civiliserade män rakar sig eller har lite Don Johnson/Miami Vice-stubb. That's it.

Det är en djungel av rakgrejer därute. Vi snackar Amazonas/Kongo-regnskog. Det är 27-bladiga hyvlar från den och dom och elektriska 63-stegs från dom där andra.

Sanningen är att inget slår en klassisk säkerhetshyvel eller en shavette/kniv. Billigare och bättre. Både bättre rakning och bättre för miljön som slipper all plast. Rakbladen från en säkerhetshyvel eller shavette slänger du i en burk och återvinner dom sen.

Efter att ha rakat mig med säkerhetshyvel i ett gäng år så tog jag steget i april och köpte en shavette. Ja, jävlar. Det är inte lätt kan jag tala om men resultatet? Jag har inte varit så len i ansiktet sen jag var åtta år. Det är totalt och komplett överlägset allt annat. Du kan fråga vilken expert som helst. Alla. Kniv/shavette spöar allt.

Men det tar tid att lära sig. Du ska vara långsam och försiktig. Små tag och aldrig trycka. Jag är lååångt från någon expert men jag har gått från sisådär tio skärsår per rakning till kanske två, tre. Ibland inga.

Låt det ta sin tid. Gör det till en avkopplande ritual med musik i bakgrunden. Jag lyssnar alltid på oldschool från 30-50-talet för stämningens skull. Ella Fitzgerald osv. Pre Shave-cream, borste och lödder. Sen ett riktigt skönt rakvatten.

Det tar tid att lära sig att raka med kniv men det är värt det. Numera ser jag fram mot rakningarna. Man står där framför spegeln, mediterar och löser världsproblem medan Perry Como sjunger i bakgrunden.

Det finns hundratals tutorials på en viss tub. Kolla där innan du slår till. Att raka med kniv/shavette skiljer männen från barnen.

Lycka till!