Tidernas bästa filmfloppar

Fredagens filmlista är tillbaka. Efter att ha blivit inspirerad av GR:s lista över de tio sämsta kassasuccéerna så beslöt jag mig för att göra min egen lista över raka motsatsen – tio bra filmer som floppade ekonomiskt. Rangordningen är utifrån hur bra jag tycker att de är snarare än hur mycket pengar de förlorade, med reservation för att filmbolagen sällan vill stoltsera med hur mycket pengar de lyckas förlora.

10. The 13th Warrior (1999)

John McTiernan, mannen bakom actionklassiker som Die Hard och Predator, står för regin i denna filmatisering av Michael Chrictons kriminellt förbisedda bok Eaters of the Dead. Poeten Ahmad ibn Fadlan (Antonio Banderas) tvingas i exil från Bagdad och finner sig snart slå följe med en grupp vikingar. Gruppen åläggs att återvända till norden för att skydda ett ensligt kungarike mot ett mystiskt och mytomspunnet hot. The 13th Warrior är långt ifrån perfekt men den förtjänar sannerligen inte sitt dåliga rykte (33% på Rotten Tomatos). Se den för vad den är, en underhållande och atmosfärisk äventyrsaction.

9. Treasure Planet (2002)

Disneys nytolkning av den klassiska ungdomsboken Skattkammarön, nu som steampunkdoftande science fiction. Varken storyn eller karaktärerna bjuder på några överraskningar utan det som gör Treasure Planet sevärd är de fantastiska miljöerna och de påkostade animationerna, där animering i 2D och 3D blandas på ett ypperligt sätt. Filmen var en stor ekonomisk besvikelse för Disney, troligtvis eftersom den riktar sig till ett rätt begränsat segment av publiken, för våldsam för de yngsta medan majoriteten av ungdomarna anser sig vuxit ifrån tecknad film.

8. The Adventures of Baron Munchausen (1988)

En samling surrealistiska och löst sammanhängande episoder bildar denna saga för vuxna, en udda och minnesvärd fantasyfilm i Terry Gilliams särpräglade stil. I en renässansstad belägrad av turkarna är teatern stadsbornas enda distraktion. Föreställningen handlar om den legendariske gamle storskrävlaren Baron Munchausen och hans eskapader, men uppsättningen kompliceras en dag när den riktige Baron Munchausen (John Neville) visar sig sitta i publiken. Skyhögt produktionsvärde gjorde att kostnaderna drog iväg och filmen dunderfloppade, spelade enbart in 8 miljoner dollar mot en budget på närmare 50 miljoner.

7. The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford (2007)

En modern, revisionistisk Westernfilm, baserad på den verkliga historien om banditen Jesse James och hans mördare Robert Ford. Det är en lågmäld berättelse som tar god tid på sig att bygga upp karaktärerna och deras komplexa inbördes relationer. Mycket av filmens styrka ligger i skådespeleriet, Brad Pitt lyser som den plågade Jesse James och Casey Affleck är ren briljant som den osäkre men ambitiöse Robert Ford. Filmfotot av mästaren Roger Deakins är dessutom förtrollande vackert.

6. Gattaca (1997)

I en nära framtid är har genetisk ingenjörskonst blivit standard och de flesta barn som föds är genetiskt modifierade ”supermänniskor”, biologiskt perfekta varelser på alla sätt och vis. De barn som tillkommer på traditionellt sätt är dömda till ett liv i samhällets bottenskikt, effektivt utestängda från alla högre positioner via fysiskt drakoniska krav som enbart de modifierade människorna kan uppfylla. En av de ”underlägsna” (Ethan Hawk) drömmer om ett bättre liv och stjäl en av ”supermänniskornas” identitet. Välgjord, tänkvärd och med ett viktigt budskap.

5. Days of Heaven (1978)

Den absoluta höjdpunkten av den amerikanska nya vågen är Terrance Mallicks socialrealistiska drama Days of Heaven, en engagerande historia om kärlek, svek, fattigdom och överflöd. En stormrik men dödssjuk markägare (Sam Shepard) förälskar sig i en vacker jordbruksarbetare (Brooke Adams). Vad han inte vet är att hon i hemlighet redan är gift med en annan man (Richard Gere) och de tillsammans gjort upp en plan för hur de ska komma över markägarens förmögenhet. Det som gör Days of Heaven till en oförglömlig filmupplevelse är emellertid det visuella, det är en makalöst vacker film där i princip varje filmruta hade kunnat ramas in och hängas på väggen. Detta räckte tyvärr inte för att locka folk till biostolarna utan det tog istället bortåt 40 år innan filmen täckt sin blygsamma produktionsbudget.

4. Starship Troopers (1999)

Paul Verhoevens storslagna, brutala och synnerligen blodiga sci-fi-action om mänsklighetens krig mot rymdinsekterna erbjuder långt mer än vad som syns vid en första anblick. Bakom den korkade och ostiga ytan döljer sig en smart, humoristisk och synnerligen mörk samhällssatir om militarism och fascism. Satiren tycks däremot de flesta samtida kritiker ha missat och de sågade istället Starship Troopers vid fotknölarna, något som troligen bidrog till dess undermåliga biljettintäkter. Något som är mycket synd då även actionscenerna och specialeffekterna står sig än idag.

3. Hot Rod (2007)

En hysteriskt rolig och flamsig komedi av, och med, många namn känd från SNL. Den tafatte dagdrivaren Rod Kimbal (Andy Samberg) har ett enda mål i livet: att bli en känd stuntman. Tyvärr är ynglingens drömmar betydligt större än hans faktiska förmåga och det förrsta mötet med den tråkiga vuxenvärlden blir därför hårt. När hans tyranniske styvfar blir allvarligt sjuk är det emellertid upp till Rod och hans stunttricks att rädda dagen. Han måste dra på sig lösmustaschen, tanka trampmoppen och själv tjäna in de nödvändiga pengarna till styvpappans operation.

2. Blade Runner 2049 (2016)

På förhand kändes Dennis Villeneuves idé som ett nära på omöjligt uppdrag: att 35 år senare göra en uppföljare till Ridley Scotts kultklassiker Blade Runner. Men Villeneuve visade åter att han är en av vår tids skickligaste regissörer och rodde projektet i land med bravur. Blade Runner 2049 överträffar originalet och är en maffig upplevelse till film, en fängslande och mycket vacker resa genom en dystopisk framtid där gränsen mellan människa och android suddats ut. Biopubliken visade sig däremot vara desto mer svårflörtad. Detta kanske inte är så konstigt då ett nära tre timmar lång moralfilosofisk konststycke trots allt inte faller alla i smaken, och i slutändan gick studion back bortåt en miljard kronor på Blade Runner 2049.

1. Children of Men (2002)

I min rangordning av tidernas bästa filmer knep Children of Men femteplatsen av på listan om 2000-talets höjdpunkter så jag kopierar min minirecension därifrån:

”I en nära framtid kan kvinnor inte längre bli gravida och mänskligheten går sakta mot sin ofrånkomliga undergång. Hopplöshet, religiös fanatism och politisk extremism kantar den dystopiska tillvaro som Alfonso Cuarón skickligt målar upp. Även om Children of Men har såväl välskriven handling, intressanta karaktärer som strålande skådespelarinsatser är det kameraarbetet som lämnar det största intrycket. Fotot är vackert och tagningarna är ofta långa och närgångna, vilket gör actionscenerna ovanligt intensiva.”

Till det passar jag på att tillägga att det är fullkomligt obegripligt att Childern of Men borde platsa på en lista över kassafloppar, att detta mästerverk slutade på ett stort ekonomiskt minus gör mig uppriktigt sagt bedrövad.

Har du själv någon favoritfilm som floppat ekonomiskt?