Svenska
Blog

Kan ett indiespel vara värt 10 i betyg?

Om du går in på en konstutställning och enbart kollar på tavlorna utan kontext så missar du halva poängen. Tavlorna ser säkert bra ut men textlådorna bredvid dem är vad som gör dem minnesvärda. Någon tavla var i själva verket målad av en fyraåring på fem minuter, en annan målad av en kvinna utan armar eller ben och den sista har röda fläckar som i själva verket är konstnärens hjärnsubstans då han blåste skallen av sig med en hagelbrakare precis då han blev klar med sin första och sista tavla.

Detsamma skulle ju kunna sägas om spel. Om du bara spelar dem så missar du en del utav upplevelsen. Ett helt okej spel är väldigt imponerande om det gjorts på en vecka av en ensam person medan ett bra spel som gjorts av ett team på 200pers under flera år och kostat miljarder att utveckla är en enorm besvikelse. Spelar du båda spelen utan kontext är AAA spelet objektivt bättre men vet du bådas utvecklingshistoria så kanske du tycker att indie spelet är bättre för att sympati och känslor plötsligt kom in i ekvationen. Helt enkelt förväntar man sig inte lika mycket från en underdog.

Kollar man på alla tior som getts ut så är majoriteten spel med enorma budgetar och några från studios på mindre än tio utvecklare. Dessa kan ju inte objektivt vara lika bra. Skulle Rockstar släppa Huntdown, The Messenger eller Dead Cells efter flertal år av utveckling och hemlighetsmakerier skulle de nog fått en hel del skit och bli till åtlöje på internet. Men då dessa spel släppts från en liten grupp så är de mästerverk. Folk flyttar på ribban desto mer de vet om personerna bakom det.

I en recension förväntas det att man försöker vara objektiv trots att den alltid kommer vara subjektiv. Skulle jag ge 10/10 till ett spel för att en kompis skapade det skulle folk tycka jag är kass, även fast subjektivt jag tyckte det var värt toppbetyget. Men vart drar man gränsen för hur mycket man få flytta ribban för ett indiespel?

The Messenger har inget bra röstskådespel utan all dialog är i textrutor, då fienderna dör så bara försvinner dem och alla animationer återanvänds hela tiden. Skulle God of War, Halo eller GTA 5 gjort detta skulle det inte visas någon nåd i kritiken. Men nu kollar vi ju mellan fingrarna för vi förväntar oss inte detta från ett spel som detta. Objektivt sätt saknar den många delar som skulle kunna gjort spelet ännu bättre. Om man lätt kan lägga till något så det blir ännu bättre, är det verkligen ett mästerverk då?

Men det skulle ju kännas tragiskt om man inte kan ge ett indiespel 10/10. Jag vill inte att mästerverk ska vara låsta bakom en betalvägg på några miljoner dollar. Även en tavla skapt med skakig hand, billig färg och halva kanvasen omålad kan beröra mina känslor, ändra på hur jag ser på världen och stanna kvar i mitt minne tills dagen jag dör. Samma med spel.

Jag minns inte ett spel för att det hade bra animationer eller det kunde spelas i 8K. Jag minns spel på grund utav vilka känslor de väckte i mig. Blev jag överraskad, arg, äcklad, glad, ledsen, hoppfull, irriterad, upphetsad, förvirrad, imponerad eller något annat.

I slutändan är det nog så jag kommer att resonera med slutbetygen. Hur fick spelet mig att känna mig och hur tror jag att spelet kommer få någon annan att känna sig. Då kan nog till och med ett indiespel knipa ett toppbetyg.

Kan ett indiespel vara värt 10 i betyg?

Umineko no naku koro ni, ett spel som är fult och har objektivt superdåligt gameplay, men som jag fortfarande tänker om och har ändrat på hur jag ser på berättande i alla medier från grunden. Vad ger man ett sådant för spel i betyg?

HQ