Svenska
Blog
Fire Emblem: Three Houses är förvånansvärt bra

Fire Emblem: Three Houses är förvånansvärt bra

En spelserie som alltid flygit under min radar av helt okända orsaker har varit Fire Emblem. Det trots att jag ägt i princip varje konsol Nintendo släppt sedan NES. Samtidigt har många av titlarna släppts till bärbart format vilket förmodligen lett till att jag missat både denna och de hyllade titlarna inom Advance Wars-serien. Eftersom att även sistnämnda lär dyka upp till Switch som en remake lär jag kika in även det. 

Fire Emblem: Three Houses börjar ganska lättsamt. Jag kan tycka att introt skulle varit lite längre och ge oss en bättre bild av spelvärlden. Väldigt lite görs för att nya spelare ska förstå världsbygget. Det dröjer inte länge innan vi ska välja att leda ett av de tre husen som har rötter i respektive tre nationer som dominerar kontinenten Fódlan. Nu fann jag ändå att jag kunde skaffa mig en del extra kunskaper via Internet och under upplevelsens gång. Det var inte helt kört för någon ny att börja sätta sig in i detta universum. Ett längre intro där du fått känna karaktärer och utforska nationernas historia hade förmodligen hjälpt.

Det är även tydligt att omspelningsvärdet är högt oavsett förkunskaper. Karaktärer, uppdrag, händelser och annat skiljer sig beroende på vilket hus du väljer. Det ger mig lite Harry Potter vibbar vilket är positivt. Karaktärerna känns också väldigt olika med egna bakgrundshistorier, personligheter och mål. Valet var ganska svårt då jag hade lite att gå på men tillslut hittade jag ett bra val. Du får välja mellan The Black Eagles som har rötter i ett åldrande stagnerande imperium med mycket magiker. Eller The Blue Lions som är en adlig fraktion med riddare och fokus på kavalleri. Sist ut är The Golden Deer som är en salig blandning av nobilitet och bönder med mindre specialisering och mer bågskyttar.

Mitt val föll på The Golden Deer då jag misstänkte att Black Eagles är bättre vid en omspelning. Jag gillar också lite av allt kontra helt specialiserade styrkor som saknar svar mot vissa fiender. Speciellt när man spelar ett nytt strategispel. För i grunden är detta ett exemplariskt omgångsbaserat taktiskt-strategispel med rollspelsinslag. Du undervisar, lär upp dina soldater som du sedan strider med ute i fält. Jag ångrar inte att jag har permanent död påslaget för dina soldater/elever. Detta gör att alla elever du fokuserar på, undervisar, lyssnar på och pratar med blir med verkliga personer som eventuellt kan dö och försvinna för alla framtid under kampanjen. 

Det slog mig sedan att upplägget i mångt och mycket liknar det jag upplevde med Persona 4PC. Du måste tidseffeketvisera med resurser över ett visst antal händelser varje månad. Du är dock inte elev som i Persona utan läraren själv. Du bygger upp dina soldaters förmågor, moral och möjligheter på slagfältet. Du kan också använda en dag varje vecka till att vandra runt i fästningen som är platsen för eleverna inte olikt Hogwarts från Harry Potter. Jag gillar dynamiken och rivaliteten mellan husen och deras professorer. Jag gillar också hur du utvecklar dina styrkor som har synliga effekter ute på slagfälten under uppdrag. 

Skolan och deras elever har också ett ansvar att hjälpa människor ute i världen. När du slungas ut att slå ut banditer eller hjälpa människor får du också se hur dina val faktiskt syns. Den där nya klassen du hjälpte en elev att nå via undervisning och en exam kanske räddade andra soldater från att dö den dagen. Jag har inte kommit så långt men jag vill ändå medge att upplevelsen varit positiv och överasskande bra. När Marth är en av mina favoriter i Smash Bros blir det skamset att jag inte gett denna spelserie en chans.

Kombinationen av ett Harry Potter liknande upplägg med rivaliserade hus i en skola och utbildning var smart. Att de sedan varvas med intressanta karaktärer ett spelmässigt system liknande Pikmin och Persona där dagar du kan spendera en begränsad mängd resurser gör varje handling viktigare. Detta kompletteras fint med ett lättsammare men roande Xcom-aktigt stridssystem där dina soldater kan dö permanent. Tillsammans innebär det att det alltid finns mer att göra än du kan och varje beslut har synliga konsekvenser. Mitt enda klagomål är hur striderna är lite för enkla i utförandet och i svårighetsgrad.

Spelar du Fire Emblem: Three Houses och vilket hus valde du under din första genomspelning?

HQ