Svenska
Blog

Dyraste spelet jag någonsin köpt

Efter en härlig natts sömn har jag nu lyckats smälta faktumet att jag ännu en gång höjt ribban för mitt dyraste spelköp någonsin. Senaste gången jag slog mitt personliga rekord var för ett par månader sen med Demon's Souls (799 kronor). Det sved förstås i plånboken, samtidigt som jag bara inte kunde ha ett PS5 utan dess flaggskeppstitel. Det går ju inte; det kändes liksom dumt att inte lägga ut dom pengarna när jag nyss ändå pyntat 6000 kr för en ny konsol.

Igår kväll handlade det dock om något annat. Zelda-seriens 35 års-jubileum återuppväckte än en gång mitt sug efter mer äventyrande i Hyrule, och eftersom Breath of the Wild 2 fortfarande hägrar en bit bort i horisonten så vände jag mig till äldre Zelda-titlar. Jag har redan spelat samtliga spel i "huvudserien" så nu var det oundvikligen dags att utforska de bärbara markerna, även om jag varit där förr: jag tyckte Phantom Hourglass var helt okej (trots repetitionen) och Spirit Tracks var något sämre men fortfarande bra.

Dyraste spelet jag någonsin köpt

Då jag tyvärr inte äger en 3DS och har möjlighet att spela det hyllade A Link Between Worlds, föll därför valet på Minish Cap - vilket jag älskar att just skriva då jag inte har en aning om hur det uttalas. Är det "minnish" eller "majnish"? Hur som helst: två förlorade auktioner senare lyckades jag äntligen buda hem en 16 år gammal spelkassett för svindlande 858 kronor. För någon som till vardags lever på ynka CSN-pengar behövde jag först rådfråga frugan ("är jag galen?" - "lol det var du redan") och sedan rättfärdiga det inför mig själv ("oj vad skoj det ska bli, och jag kan ju blogga om det, det är ju jobb!").

Enda anledningen till att jag lägger ut så mycket pengar är ju för att jag vill spela, jag bryr mig egentligen inte ett dugg om samlande och kommer antagligen sälja det så fort jag spelat klart. Helst av allt hade jag velat att Nintendo inkluderat Gameboy-spel på Switchen, men när dom inte gör det så är det här enda lösningen för att bota spelsuget. Vad gäller Nintendo finner jag ändå viss trygghet i att jag kommer få tillbaka pengarna när jag väl bestämmer mig för att göra mig av med det; spelen har ju en delvis ökänd egenskap av att sällan sjunka i värde.

Även om 858 kronor knappast är några fantasisummor i spelsammanhang, speciellt när sprillans nya PS5-spel som sagt befinner sig strax därunder, så blir jag nu nyfiken på era dyraste spelköp: trumfar ni mig, kära läsare?

HQ