Svenska
Blog
90-tals satir med Neil LaBute

90-tals satir med Neil LaBute

En satirisk filmkonstnär med sinne för dialoger är ofta omtyckta av de flesta. Dramatikern och filmregissören Neil LaBute har skapat två underskattade tillägg till detta ikoniska sätt att uttrycka omvärlden på. Kontorsmiljöer, misogynitet, pinsamma middagar och hejdlösa bråk står på spel i samtliga av kunggubbens verk med sylvassa dialogskiften i spetsen. Låt mig framhäva de två kritikerhyllade men bortglömda alster LaBute skapade under 90-talet:

In the Company of Men (1997)

Med denna karaktären fick jag upp ögonen för Aaron Eckhart som en grym scenartist för mörk humor. Passande nog heter han Chad i denna rollen och varannan replik som slängs ur hans rövhakiga mun hade inte blivit godkänt i dagens politiska klimat. Här listar han in i kvinnors liv med manipulation och njuter skadeglädjet över deras hjärtesorg med sina iskalla påhitt. Matt Malloys karaktär Howard är raka motsatsen; Osäker, självömkande kontorsnisse med ett sårbart hjärta ilsket av kvinnosorg. 

De två herrarna bestämmer sig att dejta samma kvinna parallelt och göra henne ett offer av förnedring till deras egna narcissistiska nöje. De siktar in sig på deras döva men vackra kollega Christine (Stacy Edwards) och utnyttjar hennes osäkerheter samtidigt som deras sadistiska spel blir mera komplicerat än de hade räknat med. Hur män fungerar och hur maktstrukturen i våra egon bildas får vi flera exempel av bland filmens vågade scener och en klockren satir på patriarki utan ett uns av moraliserande budskap. 

In the Company of Men rekommenderas starkt och är en självklar höjdpunkt bland svarta komedier under 90-talet. 

Your Friends & Neighbors (1998)

Oj vilken ensemble av skådespelartalanger i toppform. Här återvänder Aaron Eckhart fast i ett mera sympatiskt porträtt och han tillbringar oförglömliga scener med en desperat Ben Stiller och det arketypiska rövhålet Jason Patric. Kvinnoförnedring för att verka cool i bastun, gymmet och vart denna trion än vänder sig och samtidigt lyser osäkerheten igenom med sitt nakna ljus. Amy Brenneman, Nastassja Kinski och Catherine Keener står i motpol till männen och tillför även sina egna brister för att humanisera människan oavsett kön. 

Denna filmen hånar inte lika starkt med sin envisa sarkasm likt den ovannämnda, utan skapar istället tragikomisk dramatik av förbittrade relationer i medelklasskriser. Stiller spelar teaterregissör med en otillfredsställande könsdrift, Eckhart spelar otrohetsoffret utan självdistans och Patric spelar sin sedvanliga yuppie-psykopat med finess. 

Kan även absolut rekommenderas, en bitande kommentar om hur vi som stadsfolk kanske inte har de mest "borgerliga" impulser alltid. 

HQ