Fem fenomenala filmer vi inte pratar om

När vi nu rullar filmfloppar för fullt på sidan så tänkte jag på underskattade filmer. Eller kanske inte underskattade egentligen, det är en svår definition det där då första filmen på den här listan nominerades till hela sju Oscars och har med rätta hyllats till skyarna men samtidigt är den ständigt förbisedd så kanske förbisedda filmer är en bättre definition. Kanske till och med bortglömda. Jag tänker alltså på filmer som inte nödvändigtvis floppat i ordets rätta bemärkelse men som flyger rejält under radarn. Filmer som förtjänar bättre men som ingen verkar bry sig om. Filmer vi inte pratar om. Så med andra ord inte primärt filmer som förvisso är hopplöst underskattade men som de flesta ändå har sett, känner till och ofta fortfarande diskuterar. Som Zodiac, Master & Commander och Eyes Wide Shut utan de filmer som det verkligen känns som att man är helt ensam om i världen om att ha sett. Filmer som tillhör toppskiktet i min bok men som av någon anledning helt verkar gått mänskligheten förbi. Filmer man nämner i en diskussion och får ett förvånat uttryck till svar. Och det finns massor av sådana här exempel förstås. Jag skulle kunna göra nio bloggar till på detta ämne men det här är i alla fall mina fem favoriter på temat. 

Den Tunna Röda Linjen (Disney+)

Terrence Malicks fenomenala krigsepos, Den Tunna Röda Linjen gick upp på bio samma år som Spielbergs påkostade spektakel, Rädda Menige Ryan. Två krigsfilmer där den ena hade fyra gånger så hög marknadföringsbudget som den andra och dessutom kunde ståta med Hollywoods då allra hetaste namn. Man kan givetvis bara spekulera men nog bidrog det starkt till att publiken strömmade till biograferna för att se Tom Hanks och Matt Damon kräla i leran i en lika mäktig som makaber och magnifik massaker i stället för Den Tunna Röda Linjen som tog en helt annan väg och var svårmodig, poetisk och vacker mitt i all förödelse. En kritiker kallade den “the thinking man's war film.” Rädda Menige Ryan var enkel men effektiv och storyn kan beskrivas i tolv ord. För Den Tunna Röda Linjen skulle det behövas ungefär tolv sidor. De är enligt min mening två av de bästa krigsfilmerna som gjorts i modern tid och är definitivt uppe där bland Full Metal Jacket och Apocalypse Now. Rädda Menige Ryan pratar alla om, fortfarande, så här 25 år senare. Den Tunna Röda Linjen har å sin sida förpassats till rullorna. Nämner jag den i dag så tror folk att jag menar svenska polisserien Tunna Blå Linjen. Där är vi tyvärr. 

Dark City (iTunes, SF Anytime) 

Alex Proyas minst namnkunniga film var förmodligen lite före sin tid och kanske också lite för komplicerad för den breda publiken för att gå hem. Men det som är ännu mer märkligt är att inte ens kritikerna verkade förstå filmen. Nu har den väl fått viss upprättning genom att placeras i facket "kultklassiker", bland filmer som Donnie Darko och Eraserhead men den är betydligt mindre känd för allmänheten och det är synd och skam för Dark City är en näst intill perfekt sci-fi noir som utan problem kan utmana de flesta i genren och man vill verkligen inte veta någonting innan man dyker handlöst rätt ner i en plot som får en att tvivla på allt så jag slutar där. 

Short Term 12 (Cineasterna) *

Två år innan Brie Larson steg rakt in i våra blödande hjärtan med sin magnifika insats i The Room var hon en urkraft i Short Term 12. Hur många har hört talas om Short Term 12? Inte jag i alla fall, inte förrän bara för ett par månader sedan när jag sprang på den av en slump och det skulle visa sig vara en av de bästa filmer jag sett på väldigt många år. Lysande manus, fantastiskt skådespeleri från Larson, Rami Malek och Kaitlyn Dever. Och är du också en av dem som inte sett Short Term 12 men ämnar ändra på det så är det precis som The Room, en film som gör oerhört ont men den kommer också att öppna dina ögon. Det är hopp och förtvivlan om vartannat. Skratt ena stunden, brustna tårkanaler nästa. 

* Cineasterna är bibliotekens hyrtjänst. Filmer hyr man gratis med sitt bibliotekskort

Rules of Attraction (Viaplay) 

American Psycho-författaren Bret Easton Ellis mörka satir om collegelivet är ofattbart underskattad och förbisedd. Som vanligt är boken ännu bättre men filmen är inte långt ifrån och jag överdriver inte när jag säger att säkert har tipsat femtio personer om den här filmen. Ingen hade ens hört talas om James Van Der Beek och Jessica Biels bästa skådespelarinsatser i en värld så motbjudande att det är svårt att ta in. Det måste beskådas. Promiskuösa, bortskämda narcissistiska brats så verklighetsfrånvända att ord saknas för att beskriva den luxuösa, ytliga dekadensen. Långt innan Euphoria gjorde samma sak så utmanade Rules of Attraction gränserna och enligt många kritiker klev den även över dem. Inte för alla förstås men för den som gärna omfamnar det sociala och psykologiska mörkret är det här en ren fröjd för sinnet.

Dolores Claiborne (iTunes) 

Nyckeln Till Frihet, Lida och Stand by Me i all ära men vi skall aldrig glömma bort Dolores Claiborne. Eller glömma och glömma, de flesta har aldrig sett den stjärnspäckade dramathrillern och vet inte ens att det är en film baserad på en Stephen King-roman. Enkel story på pappret med en sträng kvinna till arbetsgivare, en alkoholiserad elak man och så Dolores, fantastiskt spelad av Kathy Bates hopplöst fast i mitten och får ta all världens skit, tills hon inte längre orkar med och det blir ett morddrama av det hela. Ett småstadsdrama, tragiskt och briljant. Lång uppbyggnad som sätter scenen men när det väl smäller till så gör det det med en kraft som kan liknas vid en jordbävning.

Har du några favoriter som vi inte pratar om?