Svenska
Blog
Villeneuve levererar ännu en spektakulär och storslagen sci-fi-rulle

Villeneuve levererar ännu en spektakulär och storslagen sci-fi-rulle

Efter Bladerunner 2049 och Arrival var det dags igen, för en av vår tids vassaste regissörer att ge sig på ännu ett mustigt sci-fi-äventyr och i morgon har den alltså premiär. Denis Villeneuves ohyggligt hypade rymdsaga, baserad på Frank Herberts påstått ofilmbara roman och för att vara just ofilmbar var den oväntat magnifik, bombastisk och rakt igenom ljuvlig. Jag såg den i går och det var länge sedan jag såg något så episkt på vita duken.

Tack vare att Dune är uppdelad i (förhoppningsvis) flera delar så kan Villeneuve ta tid på sig att bygga den komplexa storyn och det breda persongalleriet. Det gör att den börjar ganska försiktigt, vagt och sökande men när presentationen väl är undanstökad så går det undan. Då är det klimax, sjunde himlen och orgiastisk interstellär underhållning för alla sinnen. Visuellt är det makalöst. Det är en detaljstudie utan dess like där inga monetära svångremmar verkar ha dragits åt.

Fotot av Greig Fraser är dystopiskt dunkelt och vackert där karga landskap i soldränkt sand samsas med mörk futurisk arkitektonik. Ljudmässigt pumpar Hans Zimmer på med sin patenterade domedagsdänga på en härligt öronbedövande nivå och den stjärnspäckade rollistan lever upp till alla mina högt ställda förväntningar, i synnerhet Timothée Chalamet som bara fortsätter att övertyga. Upplevelsen är större än berättelsen men det var väl å andra sidan helt väntat. Det är ju ofta så han jobbar, Villeneuve. 

Det här förstås ingen recension, den kommer senare från vår filmhövding André men skulle jag sätta ett betyg så hade jag landat på 9/10

HQ