Superomtyckt & Svintrist: God of War

Nej nu ger jag upp. Jag kan inte, det går inte. Jag har i två olika omgångar verkligen försökt älska God of War. Första gången var det den egenvalda svårighetsgraden som satte stopp för min relation med Kratos och Boy. Jag gillar en utmaning och söker mig ofta till de tuffare svårighetsgraderna men efter att ha stått och hamrat på samma nedrans fiende mot en vägg i vad som känns som flera minuter på grund av hur minimalt lite skada jag faktiskt delade ut fick det vara nog. Utmaning i all ära men att göra om krigargudens yxa till en skumgummileksak kan inte vara det bästa sättet att göra ett spel svårt. Hur som helst så var det väl mitt eget fel att upplevelsen blev haltande den gången så ett par månader senare blev det dags för ett nytt försök, den här gången på den alldagliga svårighetsgraden “normal”. Och visst, fienderna dör snabbare men jag tycker ta mig tusan att Kratos känns direkt klen även här. Den här gången spelar jag vidare en bra stund och tänker att jag nog bara behöver komma in i det för att riktigt lära mig att uppskatta Spartas spökes mäktiga muskler men ju mer jag spelar, desto tydligare blir det att det inte ligger någon tyngd i mina hugg överhuvudtaget. 

Samtidigt har jag extremt svårt att faktiskt ta in och njuta av miljöerna, nivåerna och designen på egentligen allt levande. Till att börja med är jag så himla trött på att snudd på allt som är magiskt behöver ha någon typ av självlysande neon-inslag för att demonstrera hur mytiskt det är och allt i God of War verkar ju vara just magiskt. Till och med renarna springer omkring med lysdioder lysdiod i hornen. Sen är det hela upplägget med nivåerna som bara inte funkar för mig. Allt känns för framplogat och förutbestämt för att den till synes enorma vintervärlden ska kännas äkta. Gå hit, hoppa där, kasta yxan, öppna kistan, slåss. 

Jag är fullt medveten om att i stort sett ingen på planeten håller med mig i detta och jag vill verkligen säga att jag avundas er alla som funnit ett av tidernas största mästerverk i God of War för jag önskar att jag också kunde älska det. Tyvärr gör jag verkligen inte det och spelet känns för mig som en halvdan Playstation 2-titel, om än en riktigt snygg och påkostad sådan men känslan är densamma. Ragnarök kommer jag därför också att snopet stå över som ett riktigt fån när hela världen återigen blir lyriska över den spelmässiga briljans som jag tydligen är helt blind för.

Superomtyckt & Svintrist: Fortnite

Superomtyckt & Svintrist: The Last of Us Part II

Superomtyckt & Svintrist: Forza Horizon 5