Tidernas bästa filmer: 1990-talet

Då var det dags för denna veckas lista och vi är redan framme vid 1990-talet. Kalla kriget är slut och andra problem upptar dagordningen. En av de större politiska frågorna i väst är kriminalitet och droger. Och så regnar det.

10. The Full Monty

Brittisk dramakomedi om en industriarbetare (Robert Carlyle) som förlorat både jobb och fru, kan han inte få in nog med pengar till underhållsbetalningarna så kommer han även att förlora kontakten med sin son. Lösningen blir att starta en manlig strippgrupp tillsammans med sina arbetslösa polare. Underhållande lättsam och varm film som samtidigt lyckas tackla svåra frågor om faderskap, kroppsideal och fattigdom.

9. Hard Boiled

John Woos sista riktiga Hong Kong-action är en storlagen och våldsam historia om två omaka poliser (Chow Yun-Fat och Tony Leung) som tvingas samarbeta för att sätta stopp för ett krig i den undre världen. En action av den klassiska skolan, gjord utan alltför mycket möda på att framstå som realistisk eller ens rimlig, utan istället enbart fokuserande på att vara underhållande och högintensiv. Höjdpunkten är en massiv shoot-out i ett sjukhus, till stora delar gjord i en oavbruten tre minuter lång tagning.

8. Kikujiros sommar

Takeshi Kitano är något oväntat mannen bakom detta stillsamma guldkorn, om en blyg ung grabb som bor tillsammans med sin mormor i Tokyo. När tristessen och ensamheten blir för mycket under sommarlovet ger han sig i hemlighet ut på en resa för att besöka sin mamma, som han aldrig har träffat. En surmulen och småkriminell granngubbe (Kitano) följer med som guide. En underbar roadmovie, både vemodig och glädjande, om ensamhet och vänskap. Filmmusik av den alltid briljante Joe Hisaishi.

7. Trainspotting

Ett stycke alternativ socialrealism om en grupp heroinmissbrukare i 1980-talets Skottland. Det som gör Trainspotting så lyckad är att Danny Bouyle valde att skildra misären med en lättsam och ofta rent komisk ton, vilket gör filmen betydligt mer tillgänglig än exempelvis Requiem for a Dream. Ytterligare en styrka är de välskrivna karaktärerna, som man genuint bryr sig om utan att de för den skull är särskilt sympatiska.

6. Schindler's List

En film som egentligen inte behöver någon introduktion, har du gått i skolan efter 1993 så har du troligen sett den på historielektionerna. Synnerligen välgjord och gripande med utmärkt skådespeleri från både Liam Neeson och Ralph Fiennes. Trots det tunga ämnet och de ofta rent motbjudande scenerna finns det ändå ett ljus i slutet av den mörka tunneln som är Schindler's List, vilket lämnar tittarna med i alla fall en gnutta hopp om mänskligheten.

5. Terminator 2: Judgement Day

James Cameron kan det här med uppföljare, den saken är klar. Tillsammans med Aliens står sig T2 som en av de allra bästa uppföljare som någonsin gjorts. Jämfört med föregångaren från 1984 är T2 fast förankrad i actiongenren, skräckmomenten har förbytts mot bombastisk action och magnifika specialeffekter. Arnold är tillbaka som T800 men denna gång står han på mänsklighetens sida i kriget mot maskinerna. Ett av Camerons genidrag var att låta den teknologiskt överlägsna T1000 spelas av Robert Patrick och bygga karaktären kring hans kattlika smidighet. En mindre kompetent regissör hade annars lätt gjort det uppenbara, men tråkiga, valet att försöka överglänsa Arnold med en ännu mer fysiskt monumental kroppsbyggare.

4. Porco Rosso

En alldeles underbar liten animerad film om en luftburen prisjägare i det Adriatiska havet under mellankrigstiden, en prisjägare som av någon anledning har ett huvud som en gris. Porco Rosso är en av Hayao Miyazakis mindre uppmärksammade filmer men den är i min mening hans allra bästa. Filmen är en hyllning till de gamla äventyrsberättelserna om hjältemod och heder som var populära vid mitten av 1900-talet, Biggles torde var det mest kända exemplet, men anpassat till en modern och publik. Filmmusiken är lysande och animeringen är förstklassig, luftstriderna är bland de bästa som fångats på film.

3. Goodfellas

Den enda film som på allvar kan konkurrera med The Godfather bland maffiarullarna. Goodfellas ger dessutom en betydligt mer rättvis och osympatisk bild av den organiserade brottsligheten, då svek, drogmissbruk och urskillningslöst våld är vanligt förekommande. Martin Scorsese uträttar stordåd som regissör och lotsar distinkt och stilistiskt genom den komplexa historien om en gangsters uppväxt, storhetstid och fall. Tidsspannet och karaktärsgalleriet är ambitiösa utan att filmen blir spretig eller känns onödigt utdragen.

2. The Silence of the Lambs

Utan tvekan den bästa kriminalthriller och seriemördarfilm som någonsin gjorts. En film som från första filmrutan instinktivt känns lika oangenäm som en gråmulen novemberdag. Jodie Foster gör sitt livs roll som den oerfarna FBI-agenten Clairce Starling men överglänses likväl av Anthony Hopkins, som fullständigt stjäl filmen trots att han inte syns framför kameran mer än 15 minuter. Inte undra på det när Hannibal Lecter är 1990-talets mest ikoniska och obehagliga karaktär, ett tvättäkta monster som aldrig fullt förmår gömma sig bakom sin leende och vältaliga mask.

1. Pulp Fiction

Quentin Tarantinos blott andra film är en magnifik uppvisning i manusförfattandets konst. Pulp Fiction är rapp, cool och energisk. Dialogen är det som i första hand driver scenerna framåt, snarare än handlingen i sig. Inte för att handlingen är ointressant, tvärt om är det mycket givande att i efterhand försöka pussla ihop alla de kronologiskt osorterade småstycken som utgör Pulp Fiction. Just den okronologiska handlingen gör till en början filmen smått förvirrande men det betyder också att blir bättre och bättre varje gång man ser den, då det alltid finns något nytt samband eller någon ny detalj att upptäcka.

Vilken är din favoritfilm från 90-talet?