Min arbetshäst, min vapendragare, mitt mekaniska monster och min tekniska ögonsten - min dator vid namn KITT, har sedan jag införskaffade den för drygt ett och ett två år sedan (!) aldrig svikit mig. Då den var byggd på en budget saknade den både SSD och bättre processorkylning, som jag till en början inte kände ett behov av. Men så härom veckan hörde min kompis av sig och undrade om jag var intresserad av hans gamla dator. Om svaret var nej skulle den bara stå i förvaring och så småningom avlivas. Prislappen var gratis och det enda som eventuellt skulle sätta käppar i hjulet var att den ibland trilskades med uppstart. Men jag accepterade och ytterligare en vecka senare hade vi transporterat hem den. Min plan var att ta vad jag behövde från maskinen och sedan göra mig av med resten.
Efter att ha visat min legitimation och fått ut vad som närmast kan liknas vid en inslagen gaffeltruck snarare än en dator, lyckades jag med nöd och näppe kånka det stora paketet till bilens baklucka för hemfärd. Väl hemma beväpnade jag med en kökssax av vassaste modell och gick lös på kartongen som under den korta vägen hem mer än en gång försökt stjäla min uppmärksamhet från vägen.