När jag träffade min fru första gången (i en mörk källare på Sticky Fingers) blev hon jätteförvånad över att jag lyssnade på VNV Nation. Hon tyckte att jag såg ut som en typisk hihopsnubbe och trodde knappast att hon hade någon musik som överensstämde med min smak. Men tji fick hon, vi slutade ju kvällen hemma hos mig på oanständigaste möjliga sätt, så min superba musiksmak har så klart en del i det hela.
Facebook är ju rätt jävla dött, håll med om det. När jag jobbar sitter jag med Facebook ungefär 90 % av min arbetsdag eftersom ungefär 95 % av vår trafik kommer just från just Facebook. Under de första två veckorna i Malaysia kapade jag Facebook helt och då insåg både min fru och jag hur mycket energi som liksom riktas mot skit. Det där flödet med typ trehundra vänner varav jag pratar med typ tjugo och jag egentligen bryr mig om ungefär hälften, det är så sjukt menlöst.
En månad kan gå så fort och samtidigt kännas som en evighet. Exakt en månad har vi varit i Malaysia, och tiden från att vi klev av planet på KLIA i Kuala Lumpur tills vi påbörjade den långa resan hem från Langkawis flygplats är svår att uppskatta i tid. En månad liksom. Det är alltid speciellt att komma hem igen efter en resa. Hemmet är ju alltid detsamma men kan upplevas annorlunda efter en tids frånvaro.