Tidigare denna veckan satt på ett svenskt fik här i Sydney. Blev ganska länge. Vanlig vana när kaffe och te är påfyllningsbara. Senare kom det in en kille, en svenstrailiensare. Han var född i Sverige men uppvuxen i Australien tydligen. Hans svenska var inte den klockrenaste, men dialekten kändes väldigt svensk, något man inte vart med om förut=svensk brytning men inte flytande i svenska. I vilket fall så stannade han lika länge som jag gjorde på stället. Under tiden han gjorde det så gjorde han ett antal försök till att få till det med männsikor, något han inte lyckades med särskilt bra utifrån vad jag såg. Under hans vistelse så visades tydliga tecken på att något var fel inom den skallen.
Nu är det gjort. Jag har sagt mina känslor för den som jag kände det för. I brevform. Jag besökte henne och en annan kompis förra veckan på deras nuvarande ställe och precis innan jag skulle bege mig, gav jag henne det. Det var många känslor som var blandade med det hela och jag kollopasade direkt i sängen när jag kom hem. Där stannade jag i ungefär två dagar nästan (känns det som). Man låg och funderade över vad hon hade skrivit till en på Facebook och om det skulle handla om det där eller inte.