I år fyller en av mina favoritspelserier hela 25 år! Och vilka härliga år det varit även om det sista senaste spelet lämnade mycket att önska och nog mest hade mått bra av att glömmas och begravas. För mig personligen är det tre spel som jag vill fira lite extra och det är för att de ligger mig riktigt varmt om hjärtat och det är Fallout 3, Fallout New Vegas och Fallout 4. Jag vågar inte skriva hur många timmar av mitt liv jag lagt på att utforska the Wasteland men det är en ofantlig mängd med tid som jag antagligen kunde lagt på annat i andras ögon. Jag har druckit smutsigt vatten som gjort mig strålnings-sjuk, jag har skrikit som en galning i panik när jag råkat springa på en Deathclaw av misstag nere i kloakerna och jag har dödat 54 killar vid namnet Gary som bar overaller med nummer 108 på ryggen nere i en bunker.
Med de senaste uppköpen i spelvärlden har språkbruket hos både Sony och Microsoft ändrats. Från att helt binda sina utvecklare hårt till sina egna plattformar har de nu verbalt öppnat upp för att låta vissa titlar från sina snart införskaffade studios fortsätta hos konkurrenterna. Microsoft har ju dock redan gjort det med guldgruvan Minecraft.
För några dagar sedan publicerades här på Gamereactor en artikel vid namn The Witcher 3: Wild Hunt vs Fallout 4, (Här), en mycket intressant och välskriven artiklel av Lisa, som, jag absolut rekommenderar att man läser om man har något intresse för något av spelen.
Bethesda ville, att vi skulle spela som den karaktär de skapat åt oss. det vill säga en familjefar/mor, som desperat letar igenom ödemarken efter sin unge, och på vägen gör man hela tiden det man kanske förväntar sig att en familjefar/mor ska göra, det vill säga det humana. Det är bara att ta det första uppdraget man får efter man flytt Vault 111 som exempel, när man träffar Preston inne på museet i den närliggande byn Concord. Det går inte, att inte hjälpa gubb-fan och co. där inne i byggnaden, oavsett vad man gör. Visst kan man bara skita i att göra det, men det finns inget val som säger åt de att; "Ne, ni. Detta är fan erat problem, inte mitt" . Man kan säga att man inte är intresserad av att vara en hjälpsam människa. men svaret man får då är något i stil med; "Så du ska bara låta oss dö här", varpå man ges samma uppdrag man skulle fått om man bara gick med på att hjälpa de utan att ifrågasätta det hela. Det går inte, att blankt säga nej till det hela. Man kan gå iväg, man kan göra allt annat som finns att göra i spelet, till och med klara huvudstoryn (tror jag), och sedan komma tillbaka och likt förbannat står gubb-jäveln där och frågar om hjälp. "Fan, det har gått 3 år sedan jag var här sist, sitter ni fortfarande här i smutsen och grinar". Det enda alternativet som ges, hela tiden är, gör uppdraget, eller skjut upp att få uppdraget. Aldrig kan man säga nej.
Det lär väl inte ha undkommit någon om diskussionen kring singleplayerspelens vara och icke-vara. I en tid då allt fler utgivare satsar på multiplayerspel och "Games as Service"-modellen för att både tjäna alla pengarna och stjäla så mycket tid från gamers som möjligt. Detta, tillsammans med EAs nedläggning av Visceral, deras omstrukturering kring Viscerals Star Wars-spel och uttalandet om att dagens spelare inte gillar linjära spel på samma sätt som tidigare, gör att det kanske inte är så konstigt för vissa att anta att tiden för den ensamme spelaren är över.
...och inte lite heller! Två fullskaliga spel från Todd Howards team på Bethesda Game Studios ska visas upp innan vi ens får höra ett andetag från nästa del i företagets gigantiska rollspelsserie meddelar Pete Hines från Bethesda.
Då har Bethesda haft sin egen konferens för ett tag sedan, vilken jag såg live trots den tidiga timmen som också innebar att jag fick ge upp med att få sömn efteråt. Men E3 händer bara en gång om året, och efter denna konferens kändes det väl värt det.
Jag vet, jag är en självutnämnd sucker för artbooks och när jag såg att det skulle komma en för Fallout 4 kunde jag givetvis inte hålla mig. Igår kom den...
Det kryper i mig vid bara tanken på att få se gameplay från Fallout 4. Väntan har varit olidigt lång och det är synnerligen dags för nästa del i våran favorit-undergångsserie.
Lagom till påsk, efter en tung och mörk tentaperiod, anlände mitt spelsug med buller och bång. Hungrande efter något som kunde underhålla mig kikade jag igenom Steam-biblioteket, och insåg till min förfäran att inget spel lockade mig. Uttråkad och spelsugen som jag var, började jag då blicka framåt mot spelen som komma skall, och inget annat än mitt mest efterlängtade, men ej utannonserade, spel dök upp i huvudet: Fallout 4. Känner därmed för att skapa en önskelista på funktioner och annat trevligt som jag skulle vilja se inkluderade i den fjärde delen av denna brutala men ack så trevliga spelserie. Ska försöka hålla detta kortare än vad jag brukar göra när det kommer till brainstorming (se min Elder Scrolls 6-önskelista). Då kör vi igång!
De senaste veckorna har jag märkt hur jag allt oftare dagdrömmer om mitt mest efterlängtade spel, nämligen Bethesda Game Studios nästa titel. Det är inte ens utannonserat, men likt förbaskat kan jag inte sluta tänka på det. Efter att ha spenderat runt 400 timmar i Skyrims underbara värld suktar jag efter mer rollspelsmagi, men som alltid när det gäller Bethesda så måste man vänta, och vänta, och vänta lite till. I juni kan dock denna väntan vara över.
Jag erkänner det direkt: jag är inget fan av Let's Play:s. Jag fattar grejen, jag tycker bara inte de flesta Let's Play:are gör speciellt underhållande videor. Youtube-kontot Many A True Nerd:s videoserie "Fallout 3: Kill Everything" kan dock vara undantaget som bekräftar regeln - oavsett om man gillar Let's Plays eller inte så är den definitivt värd en titt.