Oftast är spelutvecklare hyvens killar som curlar oss och rullar oss i bomull innan de klappar en näve väldoftande talk på våra bara rumpor och skickar ut oss nyfödda i spelvärlden med alla verktyg vi behöver för att göra sandlådan de byggt upp för oss till våran lilla bitch. De gör det så lätt för oss att de till och med ger oss popup-fönster med introduktioner och är de extra, extra snälla så kan vi till och med få en genomgång hur vi ska hoppa, rulla åt sidan och ladda våra vapen. De håller oss snällt i handen där vi stapplande tar våra första steg i spelet, gröna och förvirrade.
Leon S Kennedy smyger långsamt genom de blodtäckta korridorerna med sin pickadoll i tvåhandsgrepp och det enda som hörs är ljudet av hans egna andetag och rosslande och väsande ljud som kommer från de mörka skuggorna längst bort i korridoren dit hans ficklampas ljuskägla inte når. Det knarrar olycksbådande när han öppnar dörren som leder till ett trångt mörkt utrymme som endast lyses upp av en blinkande lampa och när hans sökande ögon glider över rummet möts hans blick av ett avsågat hagelgevär som hänger bredvid ett uppstoppat björnhuvud på väggen. Han tittar gillande på den och vet att den kommer vara skillnaden mellan liv och död i hans strävan att ta sig ut ur denna zombieinfekterade polisstation.
Det är ingen hemlighet att Skyrims modding community är helt makalös. Allt du någonsin kan föreställa dig har lagts till i Skyrim av någon flink moddare. För tusan, folk har ju nog så nära på lyckats förvandla Skyrim till en multiplayerupplevelse (Skyrim Together). Kruxet blir, att när man hittat en himla massa moddar som passar en, upptäcker man att de är i konflikt med varandra och får spelet att krascha.
The Wizards blev min första nya recension och det var ett okej VR-spel utan större sensationer. Men vilka är de riktigt bra VR-spelen då? Med brasklapp för att jag inte äger ett PC-headset än, här är de bästa spelen i VR just nu. Först fem stycken bubblare som inte riktigt nådde ända fram. Moss är ett dundercharmigt äventyrsspel där du vakar över en modig liten muskrigare. Keep Talking and Nobody Explodes fungerar i teorin utan VR men upplägget är extra genialt när man vrider och vänder på en bomb i sina händer medan kompisarna skriker förvirrade instruktioner från manualen. Wipeout: Omega Collection fick sent omsider ett fullständigt VR-läge och det är lika intensivt som det låter. Inte ett spel att börja med men att aspirera till att klara av. Rez Infinite är en tidlös klassiker som blev ännu lite bättre i VR vilket också passade ihop med spelets tema. Och så har vi Tetris Effect, som gör pusslandet ännu mer benäget att fastna i hjärnbarken. Men nu över till de riktiga höjdarna.
Jag har lagt ner hur många timmar som helst (som helst!!!) i Skyrim på Xbox 360:n. Ändå kunde jag inte stå emot när PS-store reade ut det som en del av sin julkalender. Så det blev ett Skyrim Special Edition-köp till PS4:an. Och trots att jag under min två veckor långa jul/nyårsemester har gott om nyare spel att tackla, trots att jag fortfarande inte har spelat färdigt Uncharted 4 och bara skrapat på ytan i Doom och evighetsspelet Witcher 3, så är det ändå Skyrim som kallar. Skyrim har en drakinvasion på gång... igen. Och de behöver min hjälp... igen.
Spel med bra musik håller oftast hög kvalité. När vi kommer och tänka på ett spel så är det ofta spelets ledmotiv eller huvudsakliga musikstycke som vi börjar nynna på. Hade några bra saker jag tänkte skriva här men glömde bort va det var. Så vi hoppar till listan direkt.
Bethesda och Steam har gjort upp en deal. En deal som kommer att förändra allt för oss PC-spelare om detta slår rot och blir något som Valve vill fortsätta med. Och förändringen lär inte bli till det bättre.
Det är flera månader sedan Bethesda tillsammans med Zenimax Online Studios släppte "The Elder Scrolls Online" ut på marknaden. Det var för många ett efterlängtat spelsläpp, jag var en av dem. Jag hade skyhöga förväntningar, Bethesdas tidigare spel i Elder Scrolls-serien som Skyrim och Oblivion var ju rena mästerverk. Båda dessa spel fick 10/10 av GR. Med rätta. The Elder Scrolls V: Skyrim var och förblir det bästa fantasy-RPG spelet som någonsin gjorts. Med en enastående huvudstory och underbara karaktärer.
Morrowind, Oblivion och Skyrim. Tre spel som ligger mig extremt varmt om hjärtat. Strålande världar, intressant lore och tonvis med grejer att göra. Men trots allt detta finns det en sak som de aldrig lyckats få till riktigt ordentligt. Och något som få andra RPG-spel skulle kunna komma undan med. Det talar förvisso för seriens kvalité, att man kan förlåta det. Det är som när man knappt märker hur usel Edward Furlong är som John Connor i Terminator 2- allt annat är så awesome så man inte bryr sig. Men nu har jag börjat tröttna.
Requiem ställer höga krav på mig. Inte ens klarar jag av att hämta ett rostigt gammalt svärd från en bandithåla utan att åka på stryk. Så jag lämnar Whiterun för att återvända till Riverwood och träna upp mig. Genom jakt.
Med ett nytt år tänkte jag börja med något helt nytt. En helt ny Skyrim playthrough. Jag vet inte än vad jag vill göra för typ av karaktär men jag har lyckas ta mig från Helgen och befinner mig nu på resa till