Att vänta på att potäter ska koka klart är inte det mest givande här i världen. I ärlighetens namn är det faktiskt ganska så tråkigt. Så när det var midsommar och det nalkades tillagning av krubb försökte jag och två av mina systrar att få tiden att gå lite fortare genom att knäcka diverse tankenötter. Utmaningen föll på att försöka - från minnet - namnge alla hundrafemtio fickmonstrerna från de första Pokémon-spelen. halv-svårt men absolut ingen omöjlighet. Det gick även tämligen bra till en början och vi tog oss fort över hundrastrecket samt att vi lyckades med runt tjugo till innan det verkligen började kärva i minnesbanken. Såväl Lickytung, Aerodactyl, Ditto och fossilsyskonen Omanyte och Kabuto ramlande in relativt sent men det mest skämmiga var nog att den ultravanliga Pidgey och dess utvecklingar inte fick polletten att ramla ner fören plats 138-140. Vi kröp sedan hela vägen fram till hundrafyrtionio innan det tog tvärstopp. Det gick bara inte att minnas något mer. Bara en enda Pokémon återstod men det gick inte att komma på vilken. Potatisen blev klar, middagen åts, dagen tog slut och fotfarande nada. Jag gav upp. Det gick bara inte. Det gjorde för ont att försöka minnas. Det var först dagen därpå, när jag var på väg ut med hunden och befann mig mittemellan en massiv svartvinbärsbuske och en lika stor röd variant som det slog mig likt en käftsmäll. Porygon! Den hiskeligt fula datorfågeln hade gömts sig på den sista platsen och listan med hundrafemtio Pokémon (förädlad på ett stycke toalettpapper som du kan se här nedan) var därmed komplett.