Quick time events är något som funnits i spel sedan länge och som vart betydligt vanligare under förra generationen, och vissa utvecklare är bättre än andra när det kommer till detta. Jag hade dock inte skriva om QTE i allmänhet (för det har jag redan gjort).
Senaste Call of Duty-liret har sett för min del oväntat lovande och fräsch ut, och då det jag såg och hörde om spelet bådade gott (gällande recensioner och intryck) kände jag mig säker på att slänga ut 600 riksdaler på Advanced Warfare. Vanligtvis brukar jag envist köra genom hela singleplayern i ett spel innan jag ger mig i kast med eventuellt multiplayerläge, men i och med det här Day Zero-jippot passade jag på att utnyttja den dubbla erfarenhetspoängen för att gå upp i nivå ett par gånger under gårdagen. Jag påbörjade dock kampanjen denna kväll, så istället för att bjuda på intryck från det ena eller det andra (som jag gjorde med The Last of Us) slår jag istället två flugor med en smäll.
Jag kommer fortfarande ihåg det klart och tydligt. Första gången som jag spelade Call of Duty 4: Modern Warfare hade jag ärligt talat ingen aning vad som väntade, och inte ens det lilla jag hade hört om spelet kunde förbereda mig. Första Modern Warfare var en hisnande upplevelse med filmiska och mäktiga moment som jag på den tiden aldrig hade upplevt tidigare. En grym enspelarkampanj samt en oerhört bra multiplayerdel lämnade mig med starka intryck.