Idag anlände ett lass med fyra nya brädspel jag tänkte ge mig i kast med, med start redan till helgen, för att kunna erbjuda en recension inom en hyggligt snar framtid. Spelen ifråga är:
Det var för en månad sedan jag kastade ut frågan vad jag borde satsa på; Unmatched eller FunkoVerse. Båda brädspel där du kontrollerar en eller fler karaktärer och ska besegra din motståndare. Sedan dess har jag hunnit lira båda en hel del och gillar dem verkligen.
Har snöat in rejält på brädspelet Unmatched senaste tiden, vanebildande roligt och nagelbitande spännande trots enkla regler. Dessutom något så ovanligt som ett spel som är lika kul på både två och fyra spelare. Och jag gillar dessutom upplägget med kämpar som baseras på antika myter och legender.
Eller... det gör jag såklart inte (tror jag). Men som jag skrivit lite om senaste tiden har jag fått en massa Harry Potter-brädspel som ska recenseras i en fet artikel, vilket i sin tur betyder en massa spelkort.
Under helgen kördes två av de Harry Potter-brädspel vi ska testa i en kommande artikel här på Gamereactor (något jag skrev om för tio dagar sedan). Normalt brukar jagju inte gå igenom dem enskilt i min blogg innan artikeln, men jag tycker det är på sin plats att nämna Stupefy.
Man ska väl ha sovit under en sten för att ha missat Hogwarts Legacy-framgångarna senaste veckorna. Det är den absolut hetaste produkten som släppts till J.K. Rowlings magiska universum sedan Harry Potter-filmerna (Fantastic Beasts-rullarna kommer inte ens i närheten), och jag skulle vilja säga att det är det enda riktigt bra spelet baserat på fenomenet.
Det vankas som bekant mörkare tider och om bara några veckor är det dags för den där underbara helgen då vi slår över till vintertid och på kuppen får en extra timme sovmorgon. Även om jag spelar flitigt med brädspel året om, är det just på vintern jag spelar allra mest, just för att det är så otvunget att hänga inomhus då.
Jag är osäker på om jag alls bloggat om det, men för ett år sedan (eller två?) Kickstartade jag ett spel som heter Foundations of Rome. Det är ett av de dyraste brädspel jag köpt och med tillbehör som metallmynt och lite snyggare byggnader så landade det på drygt 2500 kronor.
Det finns flera brädspel jag skulle betrakta som personliga favoriter, lite beroende på vilka jag spelar med och mitt eget humör. Men ett som seglat upp som en rejäl favorit senaste tiden är Flamme Rouge. Det släpptes för fem år sedan och många har tipsat mig om det.
Strategispel har alltid varit det jag älskar mest i spelvärlden vid sidan av bra rollspel och enstaka obehagliga skräckspel. Jag satt under gårddagen och funderade lite om vilket av rubrikens tre titlar som jag gillar bäst i nuläget. Alla tre till skillnad mot exempelvis Paradox strategispelsserier är omgångsbaserade tolkningar av människans utveckling över tid. Frågan kvarstår om vilket av dessa som egentligen är bäst.
Härom veckan anlände nyutgåvan av Drakborgen som jag tidigare bloggat om. En riktigt tjusig sådan med massor av respekt gentemot originalmaterialet, betydligt bättre kvalitet, allt extramaterial samt några (valfria) spelmässiga förbättringar.
Här i Jämtland är rönnbären sedan länge knallröda och löven har börjat gulna snabbt. Själv har jag avverkat årets sista fjällvandring helgen som var (gick till Lunndörrstugan med goda vänner, makalöst fin väg med djupa raviner, mycket ren och fina toppar), har hunnit med att plocka 40 liter svamp och runt 60 liter lingon.
Att fråga mig vilket brädspel som är bäst är lite som att fråga vilken låt eller film jag gillar bäst. Det varierar lite från dag till dag och är för min del humörberoende. Dessutom tröttnar jag ibland på gamla favoriter, så bland annat Dominion och Smallworld inte spelas lika flitigt längre, trots att de är helt underbara brädspel jag varmt kan rekommendera alla.
Om du brukar besöka butiker som Science Fiction-bokhandeln, World of Boardgames och liknande har du säkert sett lådor innehållandes färdigmålade Star Wars-skepp. Om det handlar om mindre enheter som Tie Fighters och X-vingar, är det förmodligen spelet X-Wing du sett, om det däremot är stora skepp handlar det sannolikt om Star Wars Armada.
Har fått två rejäla lådor med brädspel senaste veckan. Bland annat sådant som Smallworld of Warcraft (japp, Smallworld med WoW-tema), Unlock!: Star Wars Escape Game och Doom, men även mer familjevänliga och bredare grejer. Jag tänker mig att detta får rendera två artiklar i november, även om det såklart är lite mindre tid att spela just nu med de nya konsolerna och allt runt knuten samt en försiktighet mot brädspelshäng på grund av corona-viruset.
Under helgen publicerade vi artikeln Brädspela in hösten, där jag passade på att recensera en trave brädspel som du enkelt borde kunna hitta i välsorterade spelbutiker. Nu kan du ju såklart läsa vad jag tycker om alla spel där, men jag vill ändå passa på att slå fast två saker.
Jag vet inte om det är ålder, koncentrationssvårigheter eller en Twitter-skada - men jag har noterat att jag på senare år blivit allt mer motvillig mot långa texter, i synnerhet sådana där jag i detalj måste minnas det jag läser. Det är sällan något problem och jag hänger så glatt på Twitter, där det inte spelar någon roll.
Jag blev allt lite glad av det faktum att så många av er läsare tycks minnas klassiska brädspelet Drakborgen, som vi skrev om under helgen. Det är som sagt på väg att göra comeback i en lyxutgåva som fortfarande är samma klassiker som vi en gång lärde oss älska.
Kortspelet Keyforge tycks ha gett flera av er mersmak efter min artikel om det (baserat på PM och sociala medier), och snart är det dags för nästa omgång brädspel. Den här gången är det Marvel Champions som står på tur, ett spel där du ska bilda en egen superhjälpegrupp med upp till tre vänner för att besegra någon känd skurk.
Som ni kanske noterat har vi lite mer kontinuerligt börjat publicera brädspelsartiklar här på Gamereactor. För många en naturlig förlängning av de idag kraftigt decimerade spelen dedikerade till lokal multiplayer. Så är det i alla fall för min del, och att samla vänner en fredag kväll för att jävlas med varandra i brädspel eller tillsammans försöka klara utmanande uppgifter - är för mig en höjdare.
Egentligen är det bara rent vansinne. Men det är inte direkt så att jag klagar över det faktum att Fantasy Flight just släppt en drygt 60 centimeter stor spelpjäs till Star Wars Armada (ett brädspel). Det handlar mer specifikt om en Super Star Destroyer, Exectutor, för att vara riktigt exakt. Ett skepp så gigantiskt att det är svårt att få in i någon byrålåda ens.
Spenderade söndagskvällen till något så genomtrevligt som brädspel, och eftersom vi var ett ganska stort gäng hade vi dukat upp för spel som passade ändamålet. Det sista vi lirade var Saboteur, vilket har 15 år på nacken. Det hade jag dock helt missat liksom andra i sällskapet - men bättre sent än aldrig, heter det ju.
Jag har vid något tidigare tillfälle skrivit om kortspelet Star Wars Destiny, ett spel av samlartyp med en blandning av kort och tärningar. Till skillnad från de flesta sådana som kommer och går (medan Magic the Gathering består) - har Star Wars Destiny faktiskt lyckats bita sig kvar. Antagligen ett utslag av det enkla faktum att spelet är väldigt bra, förhållandevis billigt samt att det är tämligen unikt i sitt upplägg.
Förra veckan släpptes ett nytt kortspel från Fantasy Flight Games - Keyforge. Det unika med detta är att ingen lek är likadan som någon annat, utan att det för den sakens skull krävs att du köper eller samlar en massa. Du skaffar helt enkelt en komplett lek för runt hundra kronor och den är sedan den du spelar med.
Efter att ha spelat Doomtrooper, Magic the Gathering, Illuminati, Overpower, The Crow och ett flertal andra samlarkortspel lade jag karriären på hyllan. Inte för att det inte var kul - utan för att det blev för dyrt. Först 20 år senare har jag på nytt hakat på konceptet med Star Wars Destiny, och det tack vare att Fantasy Flight Games lyckats skapa ett spel som faktiskt inte kostar så mycket att spela.
Jag älskar Kickstarter och har var och varannan månad paket att hämta. Lite som en bonusjulafton med någon ny pryl som ännu inte finns i butik. Oftast handlar det om brädspel. Dice Throne heter ett sådant som anlände förra året, men som jag på grund en för stor hög av ännu ej invigda spel inte ens plastat upp och provat på ännu.
Jag har någon gång tidigare bloggat om Star Wars Destiny, ett samlarkortspel jag trillade dit på förra hösten. Sedan dess har det kommit en expansion och en till är på horisonten. Det är alltså fortfarande helt färskt och långt från exempelvis Magic och liknande. Inga kort är bannade eller för gamla, väldigt få är ändrade på något sätt och communityt hittar fortfarande nya lösningar på hur saker ska spelas.
Helt out of nowhere så dök det upp. Uppföljaren till ett av de spel jag spelat mest i år och fått flest förfrågningar om att dra fram, Clank!. Om du är familjär med originalspelet som släpptes förra hösten så vet du att det är en deckbuilder där man spelar en tjuv som ska försöka samla på sig så mycket skatter som möjligt i ett slott och sen fly innan draken äter upp en.
Så skriver Jonas Mäki om det kommande Civilization brädspelet från Fantasy Flight Games (FFG), vilket direkt fick mig till att fundera på vilka brädspel kan faktiskt bli den perfekta julklappen i år. Är det något man ens bör tänka på såhär i mitten av augusti? Särskilt innan Gencon och Essen ens har fått ha sin tid, brädspelens närmsta motsvarigheter till E3, där hundratals, kanske tusentals spel visas upp och förhandsvisas.
Och ja jävlar det ser ju faktiskt riktigt lovande ut! Borta är det gamla kaos av komponenter och onödigt stora områden, med trista flaggor som ska representera ens armé. Istället ser det mycket smidigare ut, snyggare ut och med intressantare upplägg med uppmuntran till faktisk diplomati och som kanske äntligen kan ge en mer korrekt och rolig version av själva Tv-spelet, med lite pikar från Through the Ages mätare för strid (om jag inte missuppfattat det hela)
Jag kämpar tappert vidare med Star Wars Destiny, ett kriminellt roligt kortspel från Fantasy Flight Games. Under våren har jag målmedvetet snickrat på en lek bestående av Asajj Ventress och Count Dooku. Ett upplägg utan uppenbara fördelar då ingen är sådär våldsamt stark vid en första anblick. Match efter match har jag bytt ut kort och provat fram och tillbaka vad som funkar bäst, och de senaste två-tre veckorna har det rullar på med massor av vinster.
För tre månader sedan bloggade jag om hur jag återigen trillat dit på ett samlarkortspel. Jag kan inte nog beskriva hur anti jag är detta koncept egentligen och tycker ett upplägg som Dominion eller Star Realms (bland otaliga andra exempel)fungerar minst lika bra - om inte bättre. Men även fast jag spelar Star Wars: The Living Card Game trillade jag dit.
2017 började för min egen del med att ett förhållandevis litet paket dundrade ner i brevlåda. Det innehöll något som trevligt som en Kickstarter-belöning, något som ger lilla julafton nu och då eftersom det tar i runda slängar året innan de kommer från det att man beställt, vilket gör att jag snudd på hinner glömma att produkterna ens existerar. Hur som helst, i detta fall var det specifikt House of Borgia som kom.
Jag hade lovat mig själv lika dyrt som heligt att aldrig fastna i det träsk vi normalt känner som 'collectible card games', samlarkortspel. Det vill säga de kortspel som till viss del är utformad efter "pay to win"-metoden. Till viss del som sagt eftersom man så småningom får de kort man vill ha och därigenom kan bygga den kortlek som önskas.
Star Wars: Armada fortsätter byggas ut i ett sakta mak. Sedan jag skrev min recension har inte mycket hänt i nyhetsväg, och egentligen är det så jag vill ha det. Möjligheterna är redan halvt oändliga och det är trevligt att se folk komma på nya varianter på krigsföring, medan jag undan för undan lär mig nyttja de befintliga skeppen på bästa tänkbara sätt.
Är i Tumba och besöker sambons släktingar, och har släpat med mig två brädspel från Östersund inför sammankomster. Tänkte att jag kunde tipsa om de båda eftersom de är i varsin ände av skalan och mycket underhållande.
Förra veckan publicerade jag en recension av brädspelet Star Wars Armada, vilket blivit något av en ny favorithobby. Det går minst lika mycket tid att planera roliga och helst överrumplande flottor utifrån mina tillgängliga resurser som till att faktiskt spela. På lördag är det turneringsdags här i Östersund (länk för nyfikna finns här) med närmare tio deltagare, och det går inte en kväll utan att jag försöker finslipa armadan till något riktigt jävligt.
Kämpar just nu tappert med att lära mig regelverket och alla finesser i brädspelet Star Wars Armada. Tänkte avlägga en fullständig recension senare, vilket dock lär ta en månad eller två. Potentialen finns där iallafall, jag gillar verkligen hur väl det förmedlas att man för befäl över just en armada, där beslutsgången är ganska långsam.
I den populärkulturella världen är det få saker som hängt med mig längre än Ghostbusters. Exakt vilket år jag såg filmen törs jag inte svara på, men Ghostbusters till Commodore 64 var och är mitt favoritspel till formatet, Ghostbusters II till NES älskade jag och filmversionen av Ghostbusters II (ett helt annat spel än till konsol) till PC var det sannolikt djupaste filmlicensspel jag någonsin avnjutit vid det tillfället.
Var ute och rastade vovven en sista repa inför natten och tog en timmes promenad som jag gör var kväll tillsammans med en god vän. Diskussionen gled, som så ofta, in på brädspel. Den här gången halkade vi sedan i på ämnet husregler och hur frustrerande det ofta är när folk skapar sina egna varianter, vilka ofta försämrar spelet å det grövsta.
Det är ju inte direkt pinfärskt utan har några år på nacken, men under den gångna semestern investerade jag i Small World, ett brädspel jag länge sneglat på efter att ha provat och tyckt om. Just brädspel är lite av en favoritsyssla i kompisgänget, och i synnerhet sådana som tar maximalt 2-3 timmar att bli klar med. Kort sagt passade detta perfekt.
Pillars of Eternity: Lords of the Eastern Reach är ett strategiskt kortspel för två till fyra spelare som utspelas i samma intressanta värld som rollspelet till PC.
Att spela co-op är både roligt och socialt. Att spela ett välgjort sällskapsspel är även det mycket roligt och ännu mer socialt. Så varför inte kombinera de två?
Brädspelstillverkaren Spartan Games fick för ett tag sedan tillgång till Halo-licensen för att göra tre olika figur-, strategi- och konfliktspel av dess universum. Så nu kan du spela Halo multiplayer med kompisarna utan att få massor av disconnects, lag och andra nätverksproblem.
Att spela lokalt multiplayer eller co-op i soffan är bland det mest sociala man kan göra med kompisar, men det finns något som kan vara ännu bättre, och det är att spela brädspel.