En trevlig herre jag ibland brukar konversera med på sociala medier delade under helgen ett Threads-inlägg där det framgick att 70% av de som svarat inte skulle kunna tänka sig högre spelpriser mot att de i gengäld var befriade från mikrotransaktioner, säsongspass och liknande.
2023 är med raska steg på väg att cementera sig som ett av de bästa spelåren någonsin med otroligt mycket fina titlar, och än är vi inte klara på långa vägar. Men så finns det ju framtiden också, betyder det att allt kul är gjort nu för en tid framöver så vi får dras med ett lite torrare spelår eller två?
Det känns uppenbart att det är ett ämne många helst låter bli att tänka på när det kommer till utvecklare de gillar. När vi publicerat nyheter om att sämre ansedda utgivare och utvecklare behandlat personal illa, brukar fördömandena i kommentarsfälten inte veta några gränser. När vi publicerar ganska exakt samma nyheter om populära utgivare och utvecklare - är reaktionen diametralt motsatt.
Det är inget att hymla med. Jag älskar öppna och fria onlinespel där jag kan äventyra tillsammans med goda vänner i världar som egentligen aldrig tar slut. Det gäller Borderlands 2, det gäller Sea of Thieves, det gäller Anthem och det gällde i allra högsta grad The Division. Visst, det hade sina brister, men det var vanebildande kul med roligt loot och gjorde att jag egentligen aldrig ville stänga av min konsol.
Vi närmare oss 2019 med stormsteg och om inget drastiskt händer, så kommer inget Star Wars-spel från EA att släppas i år. Det betyder att sedan de skaffade ensamrätten till spelen 2013 har de på sex år fått ur sig Star Wars Battlefront, som på flera sätt var en besvikelse eftersom det var så tomt och Battlefront II som på flera sätt var en besvikelse eftersom det helt enkelt inte är spelmässigt bra.
Jag får väl säga att det för min egen del slog ner lite som en bomb att Titanfall-utvecklarna Respawn gör ett Star Wars-spel. EA har betalat extremt mycket för licensen och vill såklart använda den, och det är samtidigt ett namn vars bredd endast trumfas av Mario. Kollar vi historiskt har vi fått racingtitlar, fighting, plattformsäventyr, arkadlir, strategi, multiplayerröj, förstapersonsaction samt roll- och musikspel - bara för att nämna några genrer vi kunnat avnjuta med kraften vid vår sida.
Hade tänkt att spendera helgen med The Division. Och så blev det väl också. Om än kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig. Istället lade min älskade sambo beslag på spelet och satte igång med ett eget äventyr. Därför har jag kunnat ta del av hennes intryck och se hur de sammanfaller med vad jag tycker om detta ultrapåkostade spel, och vi verkar vara väldigt samstämmiga - The Division rockar.
Petter gjorde tidigare under kvällen ett mycket bra inlägg om det faktum att det blir allt vanligare att spel släpps i ofärdigt skick för att fyllas med utlovat innehåll senare. Som att köpa grisen i säcken där man inte alls vet om det som saknas faktiskt blir bra. Jag hade tänkt blogga om samma grej, men han har redan sagt det som behöver sägas i ämnet.
Nintendo sista livestream om Smash Bros har nu sänts och det står klart att vi redan idag kan spela som Cloud Strife, för att tidigt nästa år kunna lira som Bayonetta och Corrin från Fire Emblem Fates. Den som kan sin fighting vet att det inte bara går att kasta in figurer hur som helst, utan de måste vara väl matchade mot samtliga tidigare kämpar och tillföra något spelmässigt.
Det brukar komma en dag under hösten där jag på allvar inser att... jodå, det är högsäsong i luften. Klockan rör sig oroväckande snabbt mot 04 på natten och jag gottar mig med Transformers: Devastation, varvar med Star Wars Battlefront till PC och Street Fighter V till Playstation 4 samt har ett Lego Dimensions jag inte ens hunnit starta ännu.
Har haft bloggtystnad i helgen, vilket beror på en enda enkel grej. Jag har spelat. Något så grönjävligt. Det har blivit några timmar Toy Soldiers: War Chest, vilket är klart underhållande (recension kommer imorgon. Det har även spelats en väldans massa Mega Man Legacy Collection inför recensionen som också kommer denna vecka.
Ju mer jag läser om upplägget bakom Shenmue 3, ju mer osäker blir jag på finansieringen. Att Sony är främsta partner till Yu Suzuki råder det ingen tvekan om, men det verkar inte nödvändigtvis som att de ska betala hela kalaset utan snarast att de lät Suzuki använda deras presskonferens som plattform för att nyttja Kickstarter till att pejla av eventuellt intresse för spelet.
Det har som blivit ett självklart avbräck när jag har någon tid att passa, och bara hinner spela en liten stund, att snabbt starta upp Grand Theft Auto V. Att Rockstars gangsterepos är fullständigt mästerligt visste vi redan, men det har den här faktorn som jag kommit att uppskatta allt mer på senare år att även lämpa sig för små korta spelsessioner.
Jag har varit med på Gamereactor länge nog idag för att veta hur spelvärlden fungerar, jag har god insyn både inifrån och utifrån. Ett mönster jag lärt mig urskilja nog mycket för att inte ta miste på det är hur det idag ofta dribblas med spel utgivarna inte vill ha recensioner på. Stora spel är är förenat med stora utgifter och de vet redan via otaliga fokusgrupper och testpublik om deras spel håller måttet eller ej.
Ni har säkert redan hört det men det blir alltså en form av Video Game Awards även i år, kallad The Game Awards. Geoff Keighly är fortfarande inblandad och har som bekant inte gjort några mästerverk av tidigare shower, men jag är ändå försiktigt hoppfull denna gång.
Det bröt ut en ganska livlig diskussion sedan det stod klart att Amazon till synes läckt premiärdatumet för den nya versionen av Grand Theft Auto V - men bara till Xbox One. Vad betyder det? Svaret är: antagligen ingenting. Mest troligt är det någon på Amazon som tryckt på fel knappt någonstans.
Det verkar alltså ha löst sig för Crytek och ekonomin, åtminstone tillfälligt. Men jag kan ändå inte låta bli att undra hur de kunde sätta sig i den här sitsen från första början. Crytek verkar ju i actiongenren först och främst, de är brutalt bra på grafik och såvitt jag kan se lyckas de ofta hålla deadlines.
Jag gillade verkligen Mafia II när det begav sig. Jag vet att många blev besvikna på att det inte var så fritt som de hoppats, och lät det komma i vägen för en underbar story med grymma röstskådespelarinsatser och välgjorde spelmoment. Med detta i åtanke är det såklart inte konstigt att jag ser fram emot Mafia III, vilket dock verkar dröja.
De som följer min blogg vet att jag ser fram emot Titanfall. Jag gillar science fiction, jag gillar mechas, jag gillar multiplayer, jag gillar dödsmatcher och jag gillar definitivt folket bakom Respawn Entertainment. Nu tänker jag inte på Tony Irvingst maner klämma fram något "men", för det är verkligen så. Spelet ser skithett ut och jag lär spela tills jag tuppar av,
Så har ytterligare en både kapabel och duktig utvecklare - som redan med sitt första (och tyvärr även enda) spel bevisat potential - hamnat i riskzonen. Jag talar såklart om Dontnod och deras underhållande Remember Me. Visst, det finns bättre spel och det hade sina brister, men jag gav det en åtta i betyg när det begav sig för snart ett år sedan, och titeln har bara vuxit på mig sedan dess.
Bethesda chockade nyss ordentligt genom att meddela att Elder Scrolls V: Skyrim sålt över 20 miljoner ex. En fullständigt makalös siffra som rimligen gör det till tidernas mest sålda rollspel. En del av mig tycker att det är trevligt att se att det lönar sig att jobba på ett enda spel i ett halvt decennium och sedan släppa det och chocka brallorna av alla.
Det här med AAA-spel håller bokstavligt talat på att gå över styr. Idag är de som fruktansvärt omfattande att de bokstavligt talat kan sälja 3-4 miljoner och ändå betraktas som så stor flopp att utvecklare kan tvingas lägga ner. Vi förväntar oss sanslösa singleplayer-kampanjer med magnifik grafik och design som fullständigt suger musten ur oss. Till det här ska det finnas ett påkostat och larvigt välfyllt multiplayer som skaunder underhålla i månader, kanske till och med år.