I Beyond Good & Evil möter vi Jade, en frilansreporter som dessutom sköter ett barnhem. Planeten där hon bor tillsammans med sin farbror är under belägring av en främmande ras och "beskyddas" av elitstyrkorna i Alpha Sections. Det är en värld som på många sätt liknar vår, med internet, mystiska asiatiska basarer och dryga mekaniker, men ändå helt annorlunda. Gatorna befolkas av både människor och intelligenta djur och det hela är härligt exotiskt. Ganska snart får Jade veta att regeringen ljuger för folket. Hon går därför med i motståndsrörelsen IRIS och skickas ut på olika uppdrag för att ta reda på sanningen.
Uppdragen är sällan ofarliga, men Jade är vid 20 års ålder redan en expert på stavkamp. Detta räcker för att hantera de olika hot som dyker upp, men fokus i spelet ligger på äventyr och pussel. Ungefär som i Zelda-spelen, faktiskt. Banorna är smart uppbyggda med naturliga lösningar på problemen. På många ställen handlar det om att smyga runt och ta bilder utan att bli upptäckt. Det är inte lika avancerat smygande som i Splinter Cell eller Metal Gear Solid, utan handlar mer om att upptäcka mönster i fiendernas patruller. Även om du blir upptäckt kan du oftast springa och gömma dig för att läget ska lugna ner sig.
Jade åtföljs oftast av antingen farbror Pey'j eller den store starke Double-H, en soldat som räddas undan Alpha Sections hjärntvätt. De styr sig själva, men du måste utnyttja deras särskilda egenskaper med jämna mellanrum. Pey'j är uppfinnare och kan laga allt trasigt du hittar medan Double-H kan spöa det mesta. Dessutom har Jade en kamera med vilken hon kan ta kort på olika varelser, vilket i sin tur ger pengar. Pengar är bra till allt, men främst till att uppgradera vapen, utrustning och den häftiga svävare du åker runt i mellan uppdragen. Svävardelen av spelet är faktiskt ganska avancerad. Även här kan du ta kort vilket gör det hela till en liten safari, men du kan också ställa upp i race för att vinna mer hårdvaluta.
Grafiken är härligt detaljerad. Värt att anmärka på är att spelet hela tiden körs i widescreenläge för att skapa filmkänsla, även om energimätare och sånt ligger utanför ramen. Omgivningarna är fantasifulla och fienderna likaså. Jade själv är en av de charmigaste spelfigurer jag någonsin sett. Lite synd är det bara att hennes design ändrades från den mer oskuldsfulla flickan vi såg på de första bilderna till mer av en Rambo-dam. Men trots attitydförändringen på ytan framstår hon som en väldigt trevlig tjej i de många mellansekvenserna. Rösterna passar utmärkt där Jade och Pey'j har sydstatsaccenter medan Double-H låter som en typisk hjälte med mer muskler än hjärnceller. Musiken är filmiskt pampig men väldigt varierad. När du besöker de glada killarna på Mammago Garage är det reggae som gäller, medan baren i staden spelar någon mysko musikgenre som jag inte ens kan placera.
Det bästa med Beyond Good & Evil är känslan av att faktiskt frilansa. Du kan oftast välja att sticka iväg nånstans och knäppa några extra bilder eller köra några svävarrace eller andra minispel innan du fortsätter med huvudhandlingen - som trots allt är väldigt bra. Men eftersom jag nyss har spelat Jak 2 känns det onödigt att man ska behöva vänta på laddningstider med jämna mellanrum. Ibland kan kontrollen vara lite klumpig också, särskilt när man slåss mot en massa fiender samtidigt. Men det är bara små klagomål på ett annars lysande spel. Tycker du att Prinsen är för svårstyrd och att sci-fi är häftigare än det gamla Persien är det Beyond Good & Evil du ska köpa den här månaden. Jag menar, din farbror Pey'j är en gris. Bara en sån sak.