Att göra comeback efter närmare 30 års djupsömn är ingen lätt sak. Många har försökt samma sak, många har misslyckats. Dlala Studios har dock trotsat naturlagarna och lyckats förbluffande väl med att stöpa nytt liv i Rares gamla karatepaddor. Storyn äger rum strax efter handlingen i de gamla retrospelen. Det är roligt, tokigt, komiskt och lättsamt - såklart och välskrivet. Precis som i originalspelen är detta ett traditionellt beat em' up med smått hysteriskt fin variation tack vare sekvenser där paddorna kör olika fordon, löser pussel samt deltar i diverse minispel.Precis som vanligt handlar merparten av äventyret om att puckla på allt från slemmiga utomjordingar till lejda hejdukar samt muterade styggelser som kräver extra mycket pisk. Bossfighter finns det gott om, och de är lika bra som vi hade hoppats på.
Den första bossen du kommer att stöta på heter Porkshank och fungerar lite som en inlärningssession för att vänja dig vid mönster och sekvenser som de kommande bossarna också kommer att nyttja. Porky skapar dubbletter av sig själv och nyttjar charge-attacker vilket du naturligtvis måste lära sig att tajma för att kunna klå honom. Förutom karatesmisk finns det gott om racingelement har också där paddorna rattar svävande motorcyklar, det finns även gott om plattformsmoment som verkligen utmanar spelaren och variationen i bandesignen är mycket, mycket god. Det finnsx bland annat en bana då Battletoads förvandlas till ett retro-actionspel i klass med Gunsmoke (sett uppifrån) samt en bana där paddorna tvingas delta i en särskild typ av olympiad för att kunna avancera.
Dessa moment är strålande, av ett flertal anledningar. De får dig som spelare att skratta, de erbjuder snudd-på oändlig mängd variation till en ärligt talat ganska enformig grundformel och de utmanar dig som spelare att hela tiden vara på sin vakt, förvänta sig konstanta överraskningar. Det hela knyts dessutom ihop av riktigt roligt skriven dialog som jag anser vara det bästa med hela äventyret. Jag kan faktiskt inte riktigt komma ihåg senast som jag skrattade så mycket åt ett spel som jag gjort åt Battletoads tack vare den lysande dialogen.
En del av Battletoads som inte riktigt imponerar lika mycket är hur kort själva äventyret verkligen är. Vi pratar alldeles för kort. Nu finns det förvisso samlarföremål utspridda på banorna och ett spelläge som endast går ut på att ta sig tid, samla alla delar och bygga en komplett samling, men för dig som bara vill slå dig igenom spelet utan att lägga massa energi på "collectibles" är Battletoads över på ett par ynka timmar. Tyvärr. Det är dock skönt och ytterst välkommet att det här spelet inte alls är lika skoningslöst utmanande som de gamla spelen var, för jag minns hur sinnessjukt svårt framförallt Battletoads vs Double Dragon var, till Super Nintendo.
När det gäller designen har Battletoads sedan utannonseringen delat upp fansen i två distinkta läger. Vissa gillar den nya looken medan andra skrikit sig hesa över hur fult spelet ser ut jämfört med de gamla 90-talsoriginalen. Det här spelet är inte pixelbaserat såsom mången fan hade hoppats, utan är handritat och ser mer ut som ett avsnitt av en tecknad, modern, serie eller en serietidning som plötsligt väckts till liv. Detsamma gäller musiken som inte har den där retro-känslan utan mer kretsar kring modern rock. Jag gillar båda stilarna och tycker att Battletoads (2020) ser bra ut, och låter förträffligt härligt.
Klockren (fantastisk) humor, massor av variation, klockren spelmekanik, lysande design och riktigt härligt soundtrack gör detta till ett av de bästa Xbox-spelen hittills i år, synd bara att det inte var lite längre.